Sveriges kommuner och regioner, SKR, är optimistiskt och ändå ser det väldigt besvärligt ut. Kommunerna och regionerna tyngs av coronakrisen och har svårt att klara sina uppgifter. Ekonomin blir ett stort problem där det hittills bara finns tillfälliga lösningar.
Optimismen består i att SKR nu har kommit med ett scenario där Sveriges ekonomi får ett ganska måttligt BNP-fall på endast fyra procent i år. Under andra förhållanden hade det varit katastrofalt, men nu låter det osannolikt bra. Så gott som alla andra ekonomiska bedömare räknar med en betydligt större nedgång under 2020, till följd av coronakrisen.
Den snabba återhämtning i Sveriges ekonomi som SKR räknar med får nog betraktas som osannolik. Istället pekar allt mer mot att utvecklingen kommer att gå långsamt, beroende på de stora skador som krisen har åstadkommit. Både bland företagen och hos allmänheten råder nu en försiktighet som det tar tid att bryta.
Samma gäller internationellt. Tidningen The Economist talar i ett nummer som kom nyligen om 90-procentsekonomin, där blir svårt att komma upp till nivån före krisen. Det problemet finns i många länder där man inte vet hur länge som pandemin kan pågå och ovissheten lägger hämsko på den ekonomiska aktiviteten.
Men SKR:s prognos utgår från ett mer positiv framtidsbild än många andra, också när det gäller coronapandemin. Man antar att smittspridningen i Sverige kommer att kulminera i mitten av sommaren och sedan mattas under hösten, vilket gör att nuvarande restriktioner successivt kan avvecklas. Vårdbehoven förblir visserligen höga, men minskar från sommaren och framåt. Inga nya vågor av smittspridning kommer att inträffa.
Detta skulle i så fall vara nära nog den mest gynnsamma utveckling som kan tänkas, givet det besvärliga läge där vi nu befinner oss. Naturligtvis skulle det vara glädjande, men är än så länge ganska svårt att tro på. Mycket tyder på att förloppet snarare kommer att ha sina bakslag.
Även med detta relativt goda utgångsläge blir det dock kämpigt. BNP-fallet betyder att även sysselsättningen sjunker och det drar i sin tur med sig en minskning av lönesumman, alltså det sammanlagda värdet av alla löner. Det innebär i sin tur ett hårt slag för kommuner och regioner som har kommunalskatten som främsta inkomstkälla och nu får ett försämrat skatteunderlag.
Följden blir lägre skatteintäkter, samtidigt som utgifterna stiger kraftigt i kommuner och regioner beroende på coronakrisen. För de offentliga finanserna blir det en betydligt större påfrestning än vad som inträffade under finanskrisen 2008-2009. Men får gå tillbaka till 1990-talskrisen för att hitta något liknande.
Regionerna, som tidigare hette landsting, har inte varit med om så stora påfrestningar i modern tid. Orsaken är främst den stora belastningen på sjukvården, men även kollektivtrafiken kostar mycket att driva när resenärerna i stort sett uteblir och därför inte levererar intäkter. Inför framtiden uppstår dessutom vad SKR kallar en vårdskuld, beroende på alla operationer och andra behandlingar som har skjutits upp under coronakrisen. Ovanpå detta kommer den psykiska ohälsa som följer i krisens spår och likaså kommer att kräva vårdinsatser.
Kommunerna får ökade kostnader i äldreomsorgen, både på kort och på längre sikt. Coronakrisen har uppdagat allvarliga brister i verksamhetens kvalitet, som det blir nödvändigt att ta itu med. Det kommer att krävas ett professionellt lyft vad gäller arbetsledning och organisation, liksom personalens utbildning. Höjda löner är också ett viktigt inslag, om yrket ska kunna göras attraktivt. Här verkar dock SKR, såsom arbetsgivarorganisation, fortfarande vara inställd på att hålla emot, trots att det i längden torde vara omöjligt.
Frågan blir då, hur som helst, hur de stigande kostnaderna i kommuner och regioner ska betalas. SKR argumenterar i vanlig ordning för höjda statsbidrag och har argumenten på sin sida. Krisen har slagit mycket hårt, men dessutom ojämnt mellan olika delar av landet. Det måste i första hand vara ett nationellt ansvar att ta hand om situationen, särskilt som staten i utgångsläget har starka finanser medan de är svagare i många kommuner och regioner.
Staten har genom regeringen också utökat statsbidragen och lovat att ta på sig ytterligare. Men av tidigare erfarenheter har kommuner och regioner skäl att vara misstänksamma. Det har hänt många gånger förr att de har blivit sittande med kostnader som staten i slutändan inte är beredd att betala. Själva kan de däremot inte komma undan och de har samtidigt kravet på sig att hålla de kommunala finanserna i balans.
I förlängningen betyder detta att det kan bli stora skattehöjningar under de närmaste åren i många kommuner och regioner. Problemet är då att höjd skatt på arbete motverkar vad om skulle behövas efter en ekonomisk kris när sysselsättningen behöver höjas. Då är det inte bra att göra det mindre lönsamt att arbeta.
En annan följd av höjda kommunalskatter är att de ekonomiska skillnaderna mellan olika delar av landet sannolikt kommer att vidgas. Det blir mest kännbart på de håll där skatterna redan är som högst och man ändå inte får mer för pengarna.
Problemet har ingen enkel lösning, men det skulle underlätta om staten tar över mer av det ekonomiska ansvaret. Med nuvarande uppdelning blir det allt svårare att upprätthålla den välfärd som drivs i offentlig regi. Så kan det inte gärna fortsätta, när påfrestningarna ökar under och efter krisen.