Onsdagen den 24 november 2021 går till historien. Under samma dag har Magdalena Andersson valts till statsminister och sedan fått avgå när Miljöpartiet lämnat regeringen. Hon förlorade dessförinnan voteringen om sin budget och fick nöja sig med de borgerliga partiernas alternativ. Nu tycks nästa omgång för henne bli att försöka få leda en socialdemokratisk enpartiregering.
Att styra landet är viktigare än att bestämma över statsbudgeten. Det vet Magdalena Andersson efter sju år som finansminister. Regeringen har ett starkt grepp om den offentliga förvaltningen och kan bestämma åtskilligt med egna direktiv. Utnämningsmakten innebär också att man avgör vilka som ska sitta på centrala positioner.
Socialdemokraterna har snart regerat i två mandatperioder, med Miljöpartiet som spelat en underordnad roll, och har mycket lång erfarenhet sedan tidigare. Det ger ett övertag mot andra partier, även om stödet från S-väljare inte är så starkt som tidigare. Men detta spelar mindre roll så länge partiet håller sig i politikens mittfält och kan samarbeta åt olika håll.
För Andersson var det självklart att söka statsministerposten, medan det inte är lika naturligt för andra partiledare. Moderatledaren Ulf Kristersson har försökt, men vet att han knappast kan vinna så länge riksdagen har nuvarande sammansättning. Hans chans kommer efter nästa års val, men det kan även i det läget visa sig svårt – till följd av Sverigedemokraternas önskan att dominera.
SD-ledaren Jimmie Åkesson har ännu inte visat alla kort, men klart är att hans agenda inte sammanfaller med Moderaternas. I synen på sociala förmåner står han ofta närmare Socialdemokraterna, även om inget av de två partierna gärna vill visa det. Men man kan nog skönja en tydlig SD-påverkan bakom dagens borgerliga försiktighet i dessa frågor.
Miljöpartiet hamnar nu också i en förändrad roll, men genom att välja att avstå från makten. Beslutet har drivits fram av Vänsterpartiets maktspel som i sin tur ledde till Centerpartiets beslut att lämna budgetsamarbetet med regeringen. Följden blev då att Sverigedemokraterna, tillsammans med de borgerliga partierna, segrade i riksdagens avgörande votering om budgeten.
Det mest tydliga problemet, sett till sakfrågor, är nog att regeringen nu tvingas acceptera den borgerliga lösningen när det gäller sänkt skatt på bensin och diesel. För Miljöpartiet går detta emot vad man har bundit sig för vid COP26-mötet i Glasgow, där klimatminister Per Bolund företrädde Sverige. Nu tvingades man lämna regeringen för att kunna stå fast vid sin hållning och inte tappa väljarsympatier.
Medan Miljöpartiet får en friare roll ska Socialdemokraterna fortsätt kämpa för att förbli i sin ställning som regeringsparti. Magdalena Andersson kommer åter att prövas, denna gång när det gäller att leda en enpartiregering. På nytt måste hon söka stöd från såväl Vänsterpartiet som Centerpartiet och Miljöpartiet.
Det kommer troligtvis att lyckas, men blir inte enkelt. Vänsterpartiet ges ännu en chans att flytta fram positionerna som sannolikt kommer att utnyttjas. Miljöpartiet står däremot fast vid sitt stöd för Andersson och samma gäller Centerpartiet. Men Centerledaren Annie Lööf kommer nog att distansera sig från Socialdemokraterna, på ett sätt som försvårar ytterligare samarbete.
Nästa val närmar sig dock snabbt, oavsett vilken lösning det nu blir på regeringsfrågan. Om Magdalena Andersson lyckas bilda en enpartiregering, så kommer den ändå att uppfattas som en kortvarig episod fram till september 2022. Under tiden kommer frågan att hinna ställas många gånger om hur Sverige ska kunna regeras.
Sverige har många problem, där de mest påträngande gäller gängbrottsligheten och dess följder för samhället i stort. Andra bekymmer gäller den dåliga integrationen i många bostadsområden och svårigheterna på stora delar av arbetsmarknaden.
Läget är besvärligt även när det gäller covidpandemin. Vad som nu oroar mest är nog de nya utbrott som utmärker andra länder och som även kan nå hit. I Sverige tycks läget numera vara bättre än på många andra håll, både medicinskt och ekonomiskt.
Slutligen bör nämnas att Sverige har hamnat i ett allt mer besvärligt politiskt läge, med svaga regeringar och många riksdagspartier. Många kommer att minnas den 24 november 2021 som dagen då allt plötsligt brast. Nu behövs en djupare och mer seriös debatt om hur landet ska styras från valet 2022 och därefter.