Småföretagen och jobben får vänta när Sverige går mot en regeringskris

Regeringens öde vilar i parternas händer. En svårlöst regeringskris hotar om arbetsgivare och fack inte klarar att göra upp om arbetsrätten. Men en avtalslösning, som i nuläget är att föredra, ger ingen lösning på småföretagens problem.

Statsminister Stefan Löfven levererade inte mycket nytt i sin regeringsförklaring vid riksdagens öppnande. Men indirekt pekade han på att regeringens överlevnad hänger på en skör tråd:

”Arbetsrätten ska moderniseras och anpassas till dagens arbetsmarknad, samtidigt som balansen mellan parterna ska upprätthållas. Om arbetsmarknadens parter når en överenskommelse om hur lagen om anställningsskydd ska reformeras, så kommer regeringen att lägga förslag i enlighet med den.”, förklarade Löfven.

Innebörden är att regeringen väntar på en uppgörelse mellan arbetsgivare och fack om vad som ska gälla beträffande anställningsskydd. Om det snart kommer fram ett sådant avtal mellan arbetsmarknadens parter, så behöver regeringen inte lägga fram något lagförslag som ska ändra i dagens las-regler – alltså den nuvarande lagen om anställningsskydd.

Men i annat fall är regeringen förpliktad genom januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna att följa det utredningsförslag om regeländringar som kom i början av juni. I så fall väntar en politisk strid som kan leda till att regeringen faller.

Orsaken är att regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet, tillsammans med sina samarbetspartier Centerpartiet och Liberalerna, saknar egen majoritet i riksdagen. Om Vänsterpartiet går ihop med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, så kan dessa oppositionspartier fälla regeringen.

Detta är vad Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt har hotat med ifall regeringen lägger fram ett lagförslag om försvagning av anställningsskyddet, i enlighet med januariavtalet. En misstroendeförklaring kan då vinna majoritet i riksdagen, såvida inget av oppositionspartierna avstår i omröstningen.

I så fall tvingas Stefan Löfven att avgå, utan att det står klart vem som ska träda till istället. Den gruppering som kan fälla honom har inget gemensamt regeringsalternativ och saknar möjlighet att på egen hand utlysa nyval.

Följden kan bli en stökig period utan fungerande regering, kanske med slutligt resultat att Stefan Löfven får återkomma som statsminister. Men hur det blir med detta är oklart, eftersom Centerpartiet och Liberalerna kan väntas hålla fast vid de ändringar av anställningsskyddet som Vänsterpartiet vill blockera. Löfven tvingas välja mellan att tillgodose dem eller Vänsterpartiet.

Av dessa skäl kan man befara att det blir en långvarig och svårlöst regeringskris, i ett läge som annars präglas av coronakrisen och gängbrottsligheten – två problem som gör behovet av en fungerande regering större än vanligt. Även det osäkra ekonomiska läget gör att tillfället för en politisk kris, ovanpå de andra problemen, är sällsynt illa valt.

Därför kan man hoppas att arbetsgivare och fack förmår att hitta gemensamma lösningar som gör att regeringen kan avstå från att lägga fram ett förslag om ändrad arbetsrätt. Avgörandet om vem som ska regera Sverige kan skjutas fram till det ordinarie valet i september 2022, alltså där det normalt sett hör hemma.

Men då uppstår istället ett annat problem: åtskilliga av småföretagen, som ska stå för många av de nya jobben, blir lämnade i sticket. Det är ju för deras skull som utredningsförslaget från i juni tillkom, med innebörd att fem personer ska kunna undantas från turordningslistor vid uppsägning av personal.

Även om detta antal kan komma att justeras ner till kanske tre eller fyra personer, så tar det framför allt sikte på småföretag med få anställda. För storföretagen har sådana regler knappast betydelse och dessa företag kan dessutom ingå lokala avtal med facket om annan turordning.

De många småföretag som inte är medlemmar i någon arbetsgivarorganisation eller har tecknat kollektivavtal saknar däremot denna möjlighet. De måste strikt följa de turordningsregler vid uppsägning som finns i lagen om anställningsskydd, oavsett hur dessa påverkar företagets möjligheter till överlevnad.

Småföretag och deras ägare vill nog oftast inte riskera att hamna i en sådan situation. Deras sätt att hantera faran kan då bli att avstå från att expandera och utöka sin personal. Det betyder att färre jobb tillkommer än vad som annars hade varit möjligt.

Förslagen om ändringar i anställningsskyddet tar sikte på just detta problem. Det handlar om att underlätta skapandet av jobb i småföretag som ofta har de största möjligheterna att växa. Inte ovanligt är att det rör sig om nya och lättrörliga branscher med låg organisationsgrad hos både företag och anställda.

Ett avtal mellan arbetsmarknadens parter räcker inte för att möta detta behov, utan det fordras också justeringar i lagen om anställningsskydd. Chansen att få sådant till stånd tycks dock för tillfället blockerad, beroende på det politiska läget.

Exakt vad detta medför, i form av uteblivna arbetstillfällen, är nog ingen som vet – och det är inte stor mening att gissa. Men ganska klart är ändå att Sverige skulle kunna åstadkomma mer än vad dagens låsta situation tillåter.