Efter valet saknar riksdagen en fungerande majoritet i riksdagen. Snart hänger det på om Sverigedemokraterna kan ge upp sina krav på ministerposter och inflytande. Annars blir det troligtvis ett extraval med oviss utgång, i början av nästa år.
Varken S-ledaren Magdalena Andersson eller M-ledaren Ulf Christersson har av allt döma ett flertal av ja-röster med sig i riksdagen, om de ska försöka bilda regering.
Socialdemokraterna kan inte samla en majoritet eftersom deras tänkbara samarbetspartier Vänsterpartiet och Centerpartiet inte håller ihop. Därför ser det inte ut att bli ett fungerande samarbete, trots att Magdalena Andersson inför höstens val hävdade att hon skulle lyckas kunna få till stånd ett samarbete.
Moderaterna har däremot en större sammanhållning mellan sina partners, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Men där i stället problemet att dessa fyra partier numera saknar ett tillräckligt antal mandat i riksdagen.
S-ledaren tycks ha de största svårigheterna eftersom Vänsterpartiet begär regeringsposter för att stöda en socialdemokratiskt ledd regering, samtidigt som Centerpartiet bestämmer motsätter sig dessa krav och i så fall skulle ställa sig utanför.
Det är svårt att hitta en fungerande lösning, utom möjligen att V ställs utanför en S-ledd regering och istället köps med stora politiska eftergifter. Men det allra mest talar för Centerpartiet inte skulle acceptera detta.
M-ledaren har det inte heller lätt. Han behöver locka över Centerpartiet till sin sida, trots att detta parti inte är alls är berett att samverka med Sverigedemokraterna, oavsett om det gäller i en gemensam regering eller med en framförhandlad politik.
Centerpartiet är inte villig att acceptera en upprepning av förra valperiodens lösning med SD som ett samarbetsparti utanför regeringen. Detta var något som Centern var emot redan då och som man fortsättningsvis också motsätter sig.
Lösningen skulle då kunna tänkas vara en mittenregering, vilket centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist för närvarande undersöker på uppdrag av riksdagens talman Andreas Norlén.
Men hon har redan mött motstånd från Liberalerna och Kristdemokraterna, vilket gör uppgiften närmast omöjlig. Det skulle knappast hjälpa om statsministerkandidaten i det fallet inte skulle vara Magdalena Andersson utan någon annan.
Återstår möjligen om Ulf Christersson i nästa omgång får pröva sina möjligheter, vilket han hittills inte varit särskilt intresserad av. Men i så fall skulle han tvingas förhandla med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson om att ta tillbaka sina tidigare utfästelser om ett betydande SD-inflytande över den kommande regeringspolitiken liksom om ett antal regeringsposter.
Vad Jimmie Åkesson skulle säga om detta kan man ännu inte mer än gissa, men förutsättningarna för en sådan uppgörelse verkar inte så goda. Vad som möjligen kan tala åt andra hållet är att Åkesson då kan framstå som en ansvarsfull politiker som räddar landet och dess politiska system ur en besvärlig knipa. Men inte ens kanske räcker när makten känns så nära.
Vilka andra öppningar som talmannen funderar på vet vi inte. Kanske har han tankar på en tillfällig expertregering av det slag som professor Lars Calmfors har framkastat. Men den svenska regeringskrisen är ännu inte lika allvarlig som exempelvis den italienska som ledde att förre ECB-chefen Mario Monti blev premiärminister.
Snarare är det den svenska grundlagen som ska tillämpas, på ett sätt som hittills inte prövats. Det betyder extra val i vinter, i förhoppning om att väljarna ska lösa problemet som politikerna inte rår på.
Utgången är oviss, särskilt som opinionen kan hinna ändra sig flera gånger till dess. Valdeltagandet kan bli betydligt lägre än vid valet i september. Men spontant kan man gissa att Ulf Christersson har en bättre chans att vinna än Magdalena Andersson som redan misslyckats med att bilda regering. Men den slutliga mandatfördelningen är ändå en öppen fråga.
Frågan är då till sist hur Sveriges ekonomi ska möta en påfrestning som plågar andra länder. Frankrike har rekordhöga räntor inför det ovissa presidentvalet nästa vår och USA har också en orolig finansiell situation inför kongressvalet den 3 november.
Men det allra mesta talar att Sverige klarar detta, tack vare en stabil ekonomi och starka offentliga finanser. Den politiska oenigheten är nog inte värre än att problemen går att lösa, bara man får ett tydligt valutslag som alla får lov att rätta sig efter.