Riksbanken har förklarat hur dess krisåtgärder under covidpandemin ska börja avvecklas. På torsdagen meddelade man att den nuvarande nollräntan ska överges på hösten 2024. Året innan ska man börja avveckla den nuvarande obligationsportföljen, främst när det gäller bostadsobligationer.
Om detta ska tas på allvar så fortsätter Riksbanken alltså med sina krisåtgärder länge till. Under hela 2022 behåller man reporäntan på 0,0 procent och ligger kvar med sitt stora innehav av obligationer på, i princip, oförändrad nivå.
Det hindras inte av att inflationen ligger något högre än Riksbankens målsatta tvåprocentsnivå. Nu spår man en prisökning med 2,2 procent under nästa år, vilket kanske inte låter så mycket. Men medan det hittills till stor del har gällt en uppgång i energipriserna, så rör det sig från och med 2022 om en betydligt bredare prisökning.
En del andra länder, däribland Norge, har redan i år börjat med räntehöjningar. Flera, såsom USA, väntas inleda under 2022. Men Sverige tillhör dem som väntas inleda sent, tillsammans med bland andra Europeiska centralbanken.
Sverige kan förvisso dröja, på det sätt som Riksbanken förespråkar. Man kan under några år låta inflationen stiga över det uppsatta tvåprocentsmålet utan att detta medför någon omedelbar fara. Men det rimmar inte särskilt väl med att den svenska ekonomin tillhör dem som har klarar krisen relativt bra och snabbare skulle kunna återgå till mer normala räntenivåer.
I längden är det inte särskilt sunt med räntor som ligger runt nollnivån eller strax däröver. Extremt låga räntenivåer får, exempelvis, till följd att priserna på bostadsmarknaden pressas upp, så att mycket pengar hamnar hos ägare till bostadsrätter och villor som vill sälja. Följden blir då istället att yngre personer får allt svårare att komma in på marknaden.
Finansinspektionen har i flera steg infört amorteringskrav och andra regleringar som tvingar fram snabbare återbetalningar. Hinder av det slaget slår särskilt mot dem som inte kan låna inom familjen eller på andra privata vägar.
Riksbankens stora innehav av obligationer syftar till att hålla ner marknadsräntorna, utöver vad man kan göra med hjälp av räntor. Det började med statspapper av olika löptider, men har senare utvidgats till att gälla bostadsobligationer, kommunobligationer och företagsobligationer.
Som nödåtgärder under covidpandemin har detta varit rimliga åtgärder, givet att Riksbanken höll reporäntan nere på nollnivå redan när krisen inleddes. Men obligationsinnehaven har blivit större och mer långvariga än man från början räknade med. Följden har blivit att andra kapitalplacerare, såsom pensionsfonder och försäkringsbolag, får svårt att hitta utrymme.
Neddragningen av Riksbankens värdepappersinnehav borde därför gå snabbare, med start redan under 2022. Faran är annars att det snart inte längre rör sig om tillfälliga insatser, utan mer varaktiga åtgärder som lever kvar till kommande kriser.
Nu är det dock oklart vad Riksbanken kan bestämma själv, utan att andra också försöker påverka. Ett skäl är att riksbanksbanken Stefan Ingves lämnar sin post vid utgången av 2022. Vad som därefter ska hända går inte att bestämma genom ekonomiska prognoser, utan blir i hög grad en fråga om vem som väljs till ny riksbankschef (även om hela direktionen är med om räntebesluten).
Regeringen har dessutom lagt fram en proposition om en ny riksbankslag som ändrar på åtskilligt. I förslaget, som grundar sig på en parlamentarisk utredning, sätter man upp strikta hinder för Riksbankens köp av obligationer, däribland bostadspapper. Om detta blir riksdagens beslut, så ändras förutsättningarna för Riksbanken på ett drastiskt sätt.
Riksbankens ställning behöver förvisso diskuteras. Det finns behov av en stark och självständig centralbank, av det slag som Sverige har. Men det krävs också en tydligare kontroll, framför allt från riksdagens sida. För tillfället är det oklart var på denna skala som riksdagen till sist hamnar i sitt beslut.
Tydligt är däremot att mycket händer inom Riksbankens område. Kriserna har inte upphört, utan kommer att bli fler. Det verkar osannolikt att allt skulle vara nästan stilla under tre år framåt, såsom enligt Riksbankens senaste bedömning.