Motivet för Putin att starta kriget i Ukraina var knappast ekonomiskt. Men likväl kommer det bli väldigt kostsamt för Ryssland. Det skriver Johan Schück i en krönika i Tidningen Näringslivet.
Ryssland är en stor förlorare, oavsett hur kriget i Ukraina slutar. Det ukrainska folket drabbas ännu hårdare. Men även för den ryska ekonomin blir priset mycket högt och sträcker sig många år framåt.
Motiven för president Vladimir Putin att sätta i gång invasionen av Ukraina var geopolitiska och nationalistiska, men knappast ekonomiska. Men den ryska ledningen hoppades på en lättvunnen seger som innebar att den ukrainska ekonomin skulle stå relativt intakt. Så kommer det dock inte att bli.
Det enda sättet för Ryssland att begränsa skadorna för den egna ekonomin skulle vara att omedelbart avbryta kriget.
Tvärtom kommer den ryska förstörelsen av Ukraina, till följd av ukrainarnas starka motstånd, att leda till en sönderslagen ekonomi. För Ryssland skulle det också medföra väldiga kostnader om landet ska hållas ockuperat, efter en eventuell militär seger.
Det enda sättet för Ryssland att begränsa skadorna för den egna ekonomin skulle vara att omedelbart avbryta kriget. Men inget tyder på att det är något förestående och även förhandlingsvägen tycks tillsvidare vara stängd.
Den ryska ledningen gjorde också en stor felbedömning redan innan kriget inleddes. Tidigare krig mot Ukraina, i landets östra delar och Rysslands ockupation av Krim, har mötts med ganska lama reaktioner från omvärlden. Troligtvis räknade man med något liknande denna gång.
Nu hände dock något helt annat. EU-länderna stod eniga i sitt fördömande av Ryssland och började minska sitt beroende av importerad rysk olja och gas. Tydligast märktes Tysklands beslut att inte öppna gasledningen Nord Stream 2 som just stod klar.
Möjligheterna för Ryssland att ersätta den bortfallande handeln med export till främst Kina är begränsade.
Bristen på olja och gas i Europa gynnar visserligen Ryssland på kort sikt genom att priset skjuter i höjden. Men samtidigt minskar de sålda volymerna och kommer framför allt att krympa ännu mer längre fram. EU-ländernas omställning från fossila bränslen påskyndas, vilket är negativt för rysk del.
Ryssland stod inte heller berett på en finansiell blockad från väst, vilket är vad som faktiskt råder. Den ryska statsskulden är visserligen låg och landet har en stor valutareserv. Men detta hjälper inte när tillgångar som finns utanför landet är inlåsta och rubelns växelkurs sjunker som en sten.
Moskvabörsen har hållits stängd sedan invasionen i Ukraina inleddes, men har nu efter en månad öppnat i liten skala. Mängder av utländska investerare lämnar Ryssland. Hoten från den ryska ledningen att beslagta tillgångar hos företag från andra länder har endast förvärrat läget.
Ryssland måste befria sig från vanstyret för att kunna nå en förändring.
Ett hårt slag mot den ryska ekonomin var också när flera av landets stora banker slängdes ut från det globala banknätverket Swift och därmed avstängdes från internationella betalningar. Det innebär att Ryssland isoleras från utrikeshandel, även av importvaror.
Under 2022 går Rysslands ekonomi in i en djup recession, vars storlek ännu är för tidigt att bedöma. Inget tyder dock på att de kommande åren blir nämnvärt bättre, särskilt som den ryska exporten av olja och gas fortsätter minska.
Möjligheterna för Ryssland att ersätta den bortfallande handeln med export till främst Kina är begränsade. Kineserna kan vara intresserade av att köpa olja och gas, men för dem är den ryska marknaden liten jämfört med USA eller EU-länderna. Utbytet mellan dem blir därför inte särskilt stort framöver.
För Ryssland blir följden i stället att man tvingas till mer självförsörjning. Om militärutgifterna ändå ska prioriteras, så får annat stå tillbaka. Ryssarna kommer att lida av varubrist och fler hamnar i fattigdom.
Det är en sorglig situation, men skulden måste läggas på Vladimir Putin. Ryssland måste befria sig från hans vanstyre för att kunna nå en förändring. Men fram till dess ser läget ut att bli ännu sämre.