Riksbanken får utmärkt betyg av två tidigare centralbankschefer, Karnit Flug från Israel och Patrick Honohan från Irland. På uppdrag av riksdagens finansutskott har de gjort en utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2015-2020. Deras omdöme är högt, men har ändå sina reservationer.
Det är fjärde tillfället som riksdagens finansutskott låter utländska ekonomer med centralbanksbakgrund granska Riksbankens penningpolitik. Tidigare har det gällt åren 2000-2005, 2005-2010 och 2010-2015. Man kan se dessa utvärderingar som en del av finansutskottets kontroll av Riksbank som ju är en myndighet under riksdagen.
Den här gången får finansutskottet ta emot en rapport som är mer positiv än man kanske hade räknat med. Under den senaste femårsperiod har det ju framförts en hel del kritik mot Riksbanken och riksdagen är i färd med att ändra riksbankslagen.
Innebörden är att Riksbanken visserligen ska i huvudsak behålla sin självständighet i fråga om penningpolitiken, men att riksdagens inflytande ändå ska öka. När det gäller finansiell stabilitet, där Riksbanken delar ansvaret med bland annat Finansinspektionen, vill regeringen kunna öka sitt inflytande.
De två utredarna, Karnit Flug och Patrick Honohan, tar inte uttryckligen avstånd från en ändrad ordning. Men de framhåller Riksbankens förtjänstfulla sätt att sköta sina uppgifter och varnar för en ny situation, där det blir mer oklart vem som ska ta initiativ.
När det gäller penningpolitiken 2015-2020 betonas att det rörde sig om besvärlig tid med mycket låg inflation, där Riksbanken höll en negativ reporänta så länge som fem år. Utredarna ställer sig positiva till detta och anser till och med att perioden med minusränta, som upphörde i januari 2020, borde ha gjorts ännu längre.
När coronapandemin var antågande, så det fel tillfälle att höja räntan. Man kunde åtminstone ha gå återgått till negativ ränta under våren 2020 när Sveriges ekonomi var verkligt illa ute.
Här är Kernit Flug och Patrick Honohan kritiska mot Riksbanken som, enligt dem, kunde ha nått ett bättre ekonomiskt resultat. Vad som hindrade var en oro hos Riksbanken för att allmänhetens stöd hade försvagats, ifall bankerna gått över till negativa inlåningsräntor från sina hushållskunder.
Utredarna är också tveksamma till den stora ökningen av Riksbankens köp av bostadsobligationer, som kan uppfattas som en skattesubventionering av byggande. De skulle hellre ha sett en ytterligare uppgång i köpen av statsobligationer.
Liknande invändningar framförs mot Riksbankens köp av företagsobligationer, som utredarna anser ha varit onödiga. Att de alls genomfördes beror, enligt dem, på att förberedelserna pågick så länge att frågan till sist fick blev en prestigesak.
För finansutskottet, där det finns kritik mot Riksbankens köp av bostads- och företagsobligationer, är detta välkommet budskap – och samma gäller för regeringen.
Men Riksbanken får däremot stort beröm för sin förmåga att säkerställa prisstabilitet liksom makroekonomisk och finansiell stabilitet. ”Under perioder med finansiell stress finns ingen tydlig skiljelinje mellan centralbankens verktyg för och dess verktyg för finansiell stabilitetspolitik”, skriver utredarna.
De varnar riksdagen för att sätta upp hinder för Riksbanken att angripa en hotande finanskris, så att den leder till en störning och kris som annars kunde ha undvikits.
Det återstår att se hur finansutskottet ska hantera detta. Klart är dock utvärderingen ska gå ut på remiss och att utskottet i juni ordnar ett seminarium om rapporten.
Oavsett vad man anser om rapporten från Kernit Flug och Patrick Honohan, borde detta betyda att vi får en kvalificeras debatt om Riksbanken, penningpolitiken och den finansiella stabiliteten. Det är högst angeläget eftersom kriserna kommer och går – och det gäller att hålla en allt högre beredskap.