Sverige går igenom en regeringskris, men utan att det förvärrar den ekonomiska krisen. Börskurser, marknadsräntor och kronans växelkurs har knappast påverkats. De prognoser för ekonomin som kommer nu pekar på fortsatt återhämtning.
Hur Sverige styrs är självfallet inte oväsentligt för ekonomin. Det visar tidigare politiska kriser där det har funnits en brist på förtroende för de styrandes förmåga att hantera de offentliga finanserna och hålla ner inflationen. Det kostade mycket, i form av skyhöga räntor och ekonomisk stagnation.
Lärdomen av kriserna från 1970-talet och framåt blev att de behövs fasta regler för ekonomin ska skötas, oavsett vem som sitter vid regeringsmakten. Det tog dock ganska lång tid att komma dit.
Men efter 1990-talskrisen skapades ett regelverk för finanspolitiken, med inriktning på att långsiktigt upprätthålla ett överskott. Riksbanken gavs en stor självständighet, med uppgiften att klara ett inflationsmål. Detta skedde under bred politisk uppslutning som sedan, i allt väsentligt, har bibehållits.
Man kan lägga till mycket annat som också skedde under senare delen av 1990-talet, såsom att lönebildningen reformerades och att Sverige fick ett stabilare pensionssystem.
Tillsammans bidrog dessa reformer till att stabilisera den svenska ekonomin och lägga grunden för en stadig tillväxt, även om denna vid flera tillfällen har avbrutits av djupa internationella kriser. Sverige har dock gått igenom dessa relativt väl jämfört med många andra länder, tack vare att den inhemska ekonomin har varit i god ordning.
Detta gäller även coronakrisen som har orsakats av en global pandemi. Förra året präglades visserligen av en djup ekonomisk nedgång, men därefter har återhämtningen gått ganska snabbt. Det ser inte ut som om den plötsligt uppblossade regeringskrisen ska bryta den utvecklingen.
Finansmarknaderna, som tidigare reagerade nervöst på politiska händelser, har denna gång varit så gott som oberörda. Börskurser, marknadsräntor och kronans växelkurs har knappast påverkats.
Orsaken är att det inte finns något att frukta, så länge det finns en bred uppslutning kring reglerna för den ekonomiska politiken. Ingen behöver oroa sig för att de offentliga finanserna ska gå över styr eller att inflationen ska skjuta i höjden.
Detta är en stor landvinning för Sveriges ekonomi, men också för politiken. Demokratin mår bättre av att det är möjligt med en regeringskris, utan att det för den skull uppstår oro på finansmarknaderna. Lösningen på de politiska problemen får sökas utan skrämseleffekterna från börsfall eller räntechocker. Som vi redan tidigare har sett klarar Sverige även att under flera månader ha en övergångsregering utan större beslutsbefogenheter.
Hittills tyder heller inget på att återhämtningen ur den ekonomiska krisen skulle äventyras. De två prognoser för Sveriges ekonomi som lades fram på onsdagen har visserligen i huvudsak färdigställts före regeringskrisen, men det hör nog främst till det politiska spelet att finansminister Magdalena Andersson vid sin presentation varnade för effekterna vad gäller jobben.
Den som vill kan vara skeptisk mot en ekonomisk prognos från finansdepartementet som kommer mitt i en regeringskris. Men Konjunkturinstitutet, som samma förmiddag kom med sin bedömning, borde inte behöva utsättas för sådana misstankar.
De båda prognoserna liknar dock varandra, med en kraftig återhämning i den svenska ekonomin under de två närmaste åren. Man kan dock notera att finansdepartementet räknar med ett snabbare förlopp där mer hinner hända under 2021, medan Konjunkturinstitutet tror på en något långsammare utveckling där en del av uppgången istället kommer 2022.
Skillnaden beror nog främst på den osäkerhet som alltid finns i prognoser, men för närvarande är ovanligt stor till följd av pandemin. Ingen vet ju om det ska komma ytterligare bakslag där smittan ökar igen och vilka konsekvenser som detta får för ekonomin. Då är det svårt att veta hur optimistisk man ska våga vara.
Till de allvarliga riskerna för ekonomin hör dock inte den pågående regeringskrisen, även om det skulle dröja innan denna för en lösning. Det visar på värdet av regler för ekonomiska politiken och vikten av att dessa verkligen upprätthålls.
I debatten hävdas ibland att regler av detta slag speglar en förgången tid och det borde vara dags att tillåta större underskott i de offentliga finanserna och att sluta bekymra sig för inflation. Men i dessa dagar är det ändå skönt att regeringskrisen inte ställer till oro i ekonomin, vilket inte i annat läge hade varit så självklart.