Torsdagens räntebesked öppnar för tre sänkningar av styrräntan under andra halvåret 2024. Det innebär en förändring jämfört med när Riksbanken tidigare talade om enbart två räntesänkningar samma period. Nu ökar också sannolikheten för en tidig räntesänkning, redan i augusti eller åtminstone i september.
Riksbankens räntesänkning i maj, från 4,0 procent till 3,75 procent, åtföljdes av ett tydligt budskap att man inte skulle göra någon ytterligare sänkning i juni, alltså vid det räntemöte som hölls igår. Ingen kan därför gärna vara särskilt besviken över att styrräntan fick ligga fast denna gång.
I stället har intresset koncentrerats på vad Riksbanken skulle säga om den närmaste framtiden, alltså andra halvåret 2024 och första halvåret 2025. Där har nu också allmänheten blivit något klokare, såtillvida att räntehöjningarna kan gå snabbare än tidigare sagt ifall inflationen ser ut att stabilisera sig kring inflationsmålet på 2,0 procent.
Beskedet är osäkert, eftersom ingen bestämt vet hur ekonomin kommer att utvecklas under det kommande året – globalt eller nationellt. Man kan ju inte springa före verkligheten, men denna oklarhet minskar rimligtvis efter hand – både för Riksbanken och ekonomin i stort.
Det viktiga blir att Riksbanken verkligen utnyttjar möjligheterna till kommande räntesänkningar, även om andra centralbanker reagerar långsammare och det därmed kan uppstå en ökad ränteskillnad mellan Sverige och övriga länder.
Risken för att kronan då ska försvagas mot andra valutor känns inte lika stor som tidigare, eftersom man slapp en marknadsreaktion av det slaget efter räntesänkningen i våras och nu kan hoppas undgå en sådan igen. Graden av penningpolitisk självständighet för Sveriges del tycks alltså ha ökat, jämfört med tidigare.
Från detta är det dock ganska långt till finansminister Elisabeth Svantessons utspel tidigare i veckan att inflationen nu skulle vara besegrad. En varaktig sådan framgång når man nog aldrig, eftersom prisutvecklingen snabbt kan rusa i väg igen. Det visar, om inte annat, de senaste årens inflationserfarenheter.
Men vad finansministern vill markera är nog att hon i fortsättningen inte känner sig bunden av Riksbankens penningpolitik, utan att regeringen nu vågar bedriva en mer aktiv finanspolitik. Det är i så fall ett positivt tecken inför det budgetförslag för 2025 som ska läggas i september.
I den kommande budgeten behövs förstärkningar av hushållens köpkraft som motverkar de senaste årens djupdykning för realinkomsterna. Regeringen kan bidra till att stärka ekonomin med både breda skattesänkningar och riktade bidrag till behövande grupper. Tillsammans med sänkta räntor skulle detta ge en behövlig väg ut ur lågkonjunkturen.