Imorgon återstår en månad till valdagen. Samtidigt befinner sig Sveriges ekonomi i ett besvärligt läge, med mycket hög inflation och hotande lågkonjunktur. Men den politiska debatten handlar ganska litet om hur kommande påfrestningar ska mötas.
Tiden strax inför politiska val brukar vara full av utfästelser om förbättringar. Ofta gäller det kostsamma reformer eller stora skattesänkningar. Så blir det nog även nu, även om situationen denna gång är annorlunda än normalt.
Jämfört med tidigare är de politiska utsikterna ännu mer osäkra. Kampen står visserligen mellan två alternativ där Magdalena Andersson (S) eller Ulf Kristersson (M) väntas bli vald till statsminister. Men varken Socialdemokraterna eller Moderaterna leder ett färdigt regeringsalternativ där det är klart vilka som ska ingå.
Oavsett vem som vinner valet, så väntar komplicerade förhandlingar där flera partier ska komma överens om en gemensam politik. Den statsminister som ska väljas måste tolereras av en majoritet i riksdagen, vilket kan bli svårt att uppnå. Under den snart avslutade mandatperioden har sådant lett till både långa förhandlingar och dramatiska omröstningar.
Även en statsminister som ska leda en minoritetsregering måste ha aktivt eller passivt stöd från ett flertal i riksdagen för att kunna utses. I förväg behöver det därför formuleras ett gemensamt program mellan flera partier, oavsett om dessa sedan ingår i regeringen eller står utanför. Utan en sådan uppgörelse skulle den tillträdande regeringen knappast få sin budget antagen av riksdagen, med följd att det uppstår en regeringskris.
Därför blir det nödvändigt att förhandla om den tilltänkta regeringens budget redan innan denna har tillträtt. Tre-fyra partier måste, från ganska olika utgångspunkter, komma överens. Alla vill sätta sin prägel på budgeten och visa framgångar, även om detta blir dyrt.
Faran finns att det blir en svag statsbudget som präglas främst av partipolitiska önskemål – och mindre av det ekonomiska lägets krav.
Redan i utgångsläget är situationen i ekonomin bekymmersam, vilket understryks av den nya prognos som Konjunkturinstitutet presenterade på onsdagen. Ukrainakriget betyder att energipriserna är på väg uppåt och kan bli rekordhöga i vinter vid brist på gas i Europa. I länder med stort gasberoende kan läget bli krisartat.
Sverige berörs också även om dess gasberoende i huvudsak är indirekt. Men det hindrar inte att de svenska energipriserna rusar i höjden och driver upp inflationen som kan närma sig tio procent. Riksbanken tvingas då att ytterligare höja styrräntan för att hindra prishöjningarna att sprida sig till fler områden, samtidigt som effekten då också blir att hela ekonomin dämpas.
Under nästa år väntar en lågkonjunktur där Sveriges BNP-tillväxt enligt Konjunkturinstitutet går ner till 0,5 procent. Räntorna stiger och redan före det närmaste årsskiftet höjer Riksbanken sin styrränta till 2,0 procent. Priserna på bostäder fortsätter att falla, vilket gör hushållen ännu mer försiktiga med sin konsumtion.
Inflationen börjar sedan ändå begränsas, men håller sig under helåret 2023 en bit över tre procent – vilket är högre än Riksbankens inflationsmål. Det betyder att räntorna måste hållas uppe och att regeringen, oavsett dess partifärg, tvingas driva en stram finanspolitik. En mer expansiv inriktning, där regeringen går på tvärs mot Riksbanken, skulle annars tvinga fram ytterligare räntehöjningar.
Situationen kan dock bli betydligt värre vad som här har beskrivits. Konjunkturinstitutet pekar på faran att Ryssland kan använda gasexporten som ett politiskt vapen och strypa den helt under nästa vinter, med avsikten att pressa upp energipriserna och driva europeiska länder in i recession.
En annan global fara är att Kina går vidare med sin nolltoleranspolitik mot covid, vilket bromsar världshandeln och stör de internationella leveranskedjorna. Kinas alltmer hotfulla hållning gentemot Taiwan innebär också en ekonomisk risk, särskilt när det gäller tillgången på strategiska produkter som halvledare.
Sverige tillhör de länder som i hög grad berörs av den internationella utvecklingen. Men det finns också inhemska problem som kan fördjupas, såsom prisnedgången på bostadsmarknaden och hushållens höga skuldsättning.
Inför sådana scenarier ger det en trygghet att Sverige har starka offentliga finanser som i krislägen kan utnyttjas för att stötta ekonomin. Detta är en tillgång som inte får slösas bort på kortsiktiga konjunkturstimulanser, utan som i stället ska ses som en långfristig försäkring att användas vid finanskriser, covidkriser, geopolitiska kriser och andra nödsituationer.
Sådana kommer vi att få se fler av, med den osäkra värld som vi lever i.