Sverige drabbas mer av lågkonjunktur nästa år än flertalet andra länder. En orsak är att många svenskar är djupt skuldsatta. För att få råd med stigande räntor blir de tvungna att krympa konsumtionen, vilket drar ner ekonomin.
Den pågående konjunkturnedgången är annorlunda än vi är vana vid. I vanliga fall betyder sämre tider att inflationen avtar och att centralbankerna kan sänka sina styrräntor. Den här gången stiger däremot konsumentpriserna kraftigt, vilket tvärtom driver fram stora räntehöjningar.
Delvis beror inflationen på höjda energipriser till följd av Ukrainakriget, liksom på produktionsstörningar i Kinas ekonomi när pandemin fortsätter. Det finns också andra kvardröjande effekter av pandemin, såsom höga råvarupriser.
Här kan man tala om en utbudschock som driver på inflationen, utan att centralbankerna kan komma åt det med högre räntor.
Men en stor del av inflationen drivs fram av en stigande efterfrågan, snarare än av begränsat utbud. I flera länder, däribland USA, har de sittande regeringarna bedrivit en expansiv finanspolitik som har ökat hushållens köpkraft. När detta leder till högre priser så känner sig centralbankerna, däribland amerikanska Federal Reserve, skyldiga att strama åt kraftigt med räntan.
På ungefär samma sätt förhåller det sig i Europa. Inom såväl euroländerna som Storbritannien och Sverige beror den höga inflationen på både dyrare energi och exempelvis stigande livsmedelspriser. Även centralbanker som ECB, Bank of England och Riksbanken tvingas också till räntehöjningar, i likhet med Federal Reserve.
Det blir med tiden allt svårare att urskilja hur mycket av inflationen som är framdriven utifrån och vad som beror på inhemska faktorer. Företagen i olika länder höjer sina priser och även annat hänger med uppåt. Löneanspråken stiger och facken kan lyckas få igenom höga krav, såsom nyligen hände i Tyskland.
Den höga inflationen och de stigande räntorna bidrar också till att påskynda konjunkturnedgången. De allra flesta länder påverkas, fastän i olika omfattning. Enligt en färsk prognos från OECD får samtliga världens ledande ekonomier, utom Kina och Japan, lägre BNP-tillväxt under 2023 än under det nuvarande året.
Sverige hör till dem som verkar råka allra sämst ut. I vårt fall rör det sig inte om svagare tillväxt under 2023, utan om en krympande ekonomi. OECD räknar med en minskning med svensk BNP med -0,6 procent, vilket blir svagast bland alla 48 undersökta länder.
Nedgången i den svenska ekonomin under nästa år täcker ett ganska brett fält. Hela den inhemska efterfrågan krymper, däribland hushållens konsumtion och investeringarna. Utrikeshandeln ger däremot ett litet positivt bidrag.
Orsaker till den svaga inhemska ekonomin är främst den snabba inflationen och de stigande räntorna. Sådana problem finns även i andra länder, men Sveriges ekonomi tycks ha större strukturella skäl. OECD pekar på två särskilt känsliga områden:
Sverige har bakom sig en lång period med låga räntor, då hushållen har ökat sin skuldsättning så att den numera uppgår till 200 procent av deras disponibla inkomst. Om bostadsräntorna nu stiger ytterligare, så kommer denna skuldbörda att leda till minskat konsumtionsutrymme – särskilt som många hushåll har lån med rörlig ränta.
Svenska fastighetsbolag, som äger exempelvis kontor och butikslokaler, är också ofta högt belånade. Även dessa företag hamnar snart i trångmål om räntorna fortsätter stiga. Faran är då också att problemen sprider sig till det finansiella systemet, på ett sätt som tidigare har vållat en bankkris.
Hotet om en akut kris ska dock inte överdrivas, särskilt som fastighetsbolagen numera i stor utsträckning tar upp egna lån på finansmarknaderna. Det betyder att bankerna är mindre utsatta än vid tidigare kriser och att riskerna sprids bättre.
Bankerna har skyddat också sig genom att ställa högre krav för att ge bostadslån, något som krävts av Finansinspektionen. Det finns goda skäl till detta, men följden blir då också att bankernas utlåning hålls tillbaka vilket bidrar till att strama åt ekonomin.
Hushållen möter de allt mer kostsamma bostadslånen främst genom att spara in på annan konsumtion än boendet. Man flyttar ogärna, särskilt om bostadspriserna är på väg att sjunka. Hellre köper man billigare mat, avstår från att köpa nya kläder, begränsar turistresorna och så vidare.
Sådant bidrar till att den senaste tidens konjunkturbarometrar pekar nedåt och utsikterna för 2023 ser svaga ut. Nu hänger det på att inflationen drivs ner och räntorna kan sänkas till rimliga nivåer, om konjunkturen ska kunna vända igen.