Krönika av Johan Schück i Tidningen Näringslivet, publicerad den 1 augusti 2023:
Förra regeringen gjorde fel och den nuvarande regeringen verkar inte vilja ändra på det. Men det är en stor orättvisa att de som är födda 1957 ska behandlas sämre än andra när det gäller grundavdraget från skatt. Sista chansen att rätta till det blir när regeringen lägger fram sin budget i september.
Den pågående höjningen av pensionsålder slår på ett helt godtyckligt sätt, beroende på om man är födda 1957 och 1958.
Om man den tillhör den yngre av dessa två åldersklasser (född 1958) och blir 66 år under nästa år, så betraktas man som pensionär från 2024. Då upphör arbetsmarknadens trygghetssystem att gälla, men i gengäld får man lägre skatt genom ett högre grundavdrag.
Så långt är det helt i sin ordning.
För den något äldre gruppen (född 1957) inträffade övergången till pensionsåldersreglerna däremot redan vid 65 års ålder. Inte heller detta är något problem. När man höjer pensionsåldern så måste det få uppstå den sortens skillnader mellan olika åldersklasser.
Över lag finns ju en insikt om att pensionsåldern behöver justeras upp, i takt med att medellivslängden stiger och att fler orkar jobba till en högre ålder.
“En stor orättvisa har begåtts mot en grupp som råkar vara född ett visst år och den går faktiskt att rätta till, även det görs i sista stund.”
Men det besynnerliga och upprörande är att de som är födda 1957 inte får samma övergångsregler som åldersklassen direkt därefter. 1957-ornas skatt sänks inte med en gång genom ett höjt grundavdrag, utan de måste vänta ytterligare ett år efter pensioneringen på denna skattesänkning.
De som är födda 1957 blir alltså sämre behandlade än de som är födda 1958. För de äldre gruppen uppstår ett glapp på ett år där de förväntas gå i pension, men ändå ska betala högre skatt. För detta har det inte getts någon saklig motivering, trots att det för många rör det sig om en förlust på tusenlappar.
Varför det har blivit på detta sätt är oklart. Felet begicks redan på den föregående regeringens tid, även om förändringarna i pensionssystemet byggde på överenskommelser mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna – alltså alla partier som stod bakom pensionsreformen.
Ansvaret delas därmed på flera händer, men hittills har den nuvarande regeringen inte visat intresse av att ändra på situationen. I de olika skatteförslag som finansminister Elisabeth Svantesson (M) skickade ut på remiss i våras fanns frågan om grundavdraget för de som är födda 1957 inte med. Andra skattesänkningar var mer politiskt prioriterade.
Detta kan på sitt sätt vara begripligt. Den nuvarande regeringen har sitt skatteprogram att genomföra, bland annat med utökade jobbskatteavdrag. Pengarna räcker inte till allt och att undanröja orättvisor som uppkom under förra regeringens tid känns väl inte som det mest väsentliga.
Här finns dock starka skäl att tänka om! En stor orättvisa har begåtts mot en grupp som råkar vara född ett visst år och den går faktiskt att rätta till, även det görs i sista stund. Men regeringens budget som läggs fram i september är nog i så fall sista chansen.
“Godtycke gör att förtroendet för pensionssystemet och skattesystemet undermineras.”
De politiska partierna bakom det gällande pensionssystemet, oavsett om de är i regering eller i opposition, borde ta sitt gemensamma ansvar. Avsikten med pensionsreformen vid slutet av 1990-talet var ju att skapa ett rättvist och stabilt system, där människor behandlas lika utifrån tydliga regler.
Dit hör inte att de som är födda 1957 ska diskrimineras jämfört med som är födda 1958. Godtycke av det slaget gör att förtroendet för pensionssystemet och skattesystemet undermineras. Det förlorar alla i längden på.