Donald Trump gillar tullar, utom när de riktas mot USA. Men hans syfte är oklart och mycket av vad han säger verkar inte gå ihop. Vill han styra om hela världshandeln eller enbart rädda amerikanska industrijobb? Ska tullarna permanentas eller fungera som tillfälliga förhandlingsverktyg? Gäller det främst att hejda import av strategiska varor eller att hitta en intäktskälla för skattelättnader? Ingen vet nog hela svaret, inte ens Trump.
USA har kontinuerligt sänkt sina tullar ända sedan början av 1930-talet, då de hade nått en toppnivå under depressionen. Undantag som tullar på stål och aluminium har förekommit. Men rörelseriktningen nedåt har ändå varit tydlig och USA har också blivit mer beroende av utrikeshandel. På närmare 100 år har importens andel har gått från 3 till 11 procent av BNP.
Men under de allra senaste månaderna har utvecklingen drastiskt vänt. Tullnivån har stigit kraftigt, från mindre än 5 procent av värdet på importen till närmare 25 procent. Allt tyder på att höjningarna fortsätter, särskilt som USA har satt i gång ett formligt handelskrig mot framför allt Kina. När de amerikanska tullarna på kinesiska produkter höjs till en nivå över 100 procent och Kina slår tillbaka, så omöjliggörs tills vidare en fungerande handel mellan de två länderna.
EU reagerar också genom att höja sina tullar mot USA, på ett sätt som ska ge utrymme för förhandlingar. Därför kan man vänta en viss lindring. Fortfarande finns ett ömsesidigt beroende, även mellan ett protektionistiskt USA och ett frihandelsvänligt Europa. Banden är så starka att de måste kunna fungera tillsammans.
Men det är ingen tvekan om vem som inledde striden: Trump har haft tullar på programmet ända sedan han gav sig in i politiken. Hos honom handlar det om en stark övertygelse som han delar med åtskilliga amerikaner. Nu, under sin andra mandatperiod, är han ännu mer inställd på att sätta varaktiga spår.
Vad Trump mer exakt vill åstadkomma är dock oklart. Han tycks, till att börja med, räkna med att andra länder runt om i världen ska foga sig efter USA:s vilja. Som man har kunnat se under de senaste veckorna är detta inte realistiskt. När det gäller tullar är varken Kina eller EU villigt till underkastelse, utan väljer i stället att sätta in motåtgärder. Det kan kosta dem dyrt, men suveräna länder låter sig inte underordnas ens av en supermakt.
Så är det även med Trumps territoriella krav. Danmark är ett litet land, jämfört med USA, men kan inte avkrävas Grönland med militära medel utan att konsekvenserna blir oöverstigliga. Samma gäller tanken att Kanada skulle inordnas i USA som en delstat. Sådana anspråk kan man inte framföra till länder som ingår i samma försvarsallians, Nato, utan att denna riskerar att rämna. Följden blir ändå en stor förlust av trovärdighet även för USA.
Trump blandar kortsiktiga och långsiktiga planer på ett sätt som ger upphov till osäkerhet. Det har att göra med hans bakgrund som en fastighetsmagnat som vill göra snabba affärer, där olika former av tvång används som medel. Han har svårt att tänka sig uppgörelser som baseras på ömsesidiga fördelar, utan vill hellre se världen i termer av vinnare och förlorare. Själv beskriver han sig som en ständig segrare, även när detta saknar trovärdighet.
Detta hindrar inte att Trump även har mer vittgående tankar. Han vill återupprätta USA som ett industriland, bland annat genom att locka företag att investera där. Tullar kan vara ett medel att nå dit, ett annat sätt kan vara att minska värdet på dollarn mot andra valutor. Långtgående idéer åt det hållet har framförts av hans ekonomiske rådgivare Stephen Miran som vill samla världens stora länder till ett möte, där man kommer överens om försvaga dollarns växelkurs.
En högre inflation kan också komma Trump till hjälp, genom att den skulle sänka värdet på USA:s skulder. Nästa år får han chansen att byta ut Jerome Powell som ordförande i centralbanken Federal Reserve. Efterträdaren kan då bli en mer följsam person som är beredd att sänka räntor efter presidentens önskan, utan att ta hänsyn till konsekvenserna. Detta kan bädda för en oansvarig stimulanspolitik inför kongressvalet på hösten 2026.
Vill Trump ställa upp som president igen under en tredje period? Det är inte omöjligt, även om detta skulle strida mot konstitutionen. Men hur som helst har han redan omvandlat USA på ett sätt som varaktigt påverkar världen i stort. De väldiga tullhöjningar som diskuteras nu behöver sättas in i ett ännu större sammanhang för att man ska inse detta.