HARPSUND. Finansminister Magdalena Andersson gör en överraskande optimistisk uppskattning av reformutrymmet i höstens budget. Hon uppger att detta är 25 miljarder kronor, vilket överträffar vad andra har räknat med. Konjunkturinstitutet har, exempelvis, gissat att hennes beräkning skulle landa på 20 miljarder kronor.
Skillnaden mellan finansministern och andra bedömare kan delvis förklaras med att de har olika syn på den svenska ekonomins utveckling. Magdalena Andersson har visserligen justerat ner siffrorna för BNP-utvecklingen något, jämfört vad hon sade i april. Nu räknar hon med 1,4 procents tillväxt både i år och under nästa år, mot tidigare 1,6 procent under bägge åren.
Det är inte exceptionellt, även om Handelsbankens ekonomer så sent som på onsdagen justerade ner sin prognos för BNP-ökningen under 2020 till endast 0,8 procent. Här ligger regeringen närmare Konjunkturinstitutet som nyligen spådde att tillväxten under nästa år blir 1,3 procent.
Magdalena Andersson talar om en avmattning och vill inte ta ut den lågkonjunktur som många redan tycker sig se i förskott. Det kan vara en rimlig hållning, så länge inte nedgången har hunnit bli ännu större. Men det går inte att bortse från redan inträffade bakslag som att BNP-utvecklingen under årets andra kvartal blev negativ: ekonomin backade med -0,1 procent.
På torsdagen kom uppgiften att arbetslösheten steg markant under juli. Månadssiffran blev 6,9 procent, vilket är 0,9 procentenheter högre än i juli förra året. Detta går på tvärs med finansministerns prognos där arbetslöshetsnivån under 2019 och 2020 nu anges bli densamma som vad hon sade i april.
Nu, liksom då, anges arbetslösheten bli 6,3 procent i år och 6,4 procent under nästa år. Det kan tyckas märkligt att avmattningen i ekonomin inte sätter tydligare spår i regeringens prognos.
Men tills vidare blir följden positiv, även för de offentliga finanserna. Där kan man behålla skatteinkomsterna från alla dem fortfarande har jobb och slipper ökade utbetalningar av a-kassa. Pengarna bidrar istället till ett större reformutrymme än vad det skulle blivit med en arbetsmarknad som försvagas.
De offentliga finanserna beräknas nu få ett saldo som ligger på nollstrecket under 2019 och ett litet överskott under 2020. Det rör sig då om det strukturella sparandet som rensat från tillfälliga konjunktureffekter. Detta mått brukar användas när man bedömer om regeringen uppfyller det uppställda överskottsmålet.
Slutsatsen måste nu bli att överskottsmålet, som ligger på 0,33 procent av BNP, inte nås i år och inte heller under nästa år. Det beror på ett medvetet val: regeringen hade kunnat uppnå målet under 2020, om pengarna inte istället hade använts till att utöka reformutrymmet.
Protesterna mot att regeringen missar överskottsmålet blir dock knappast särskilt kraftfulla. Magdalena Andersson kan peka på att man ändå ligger nära, samt att målet ser ut att nås under de följande åren. Men det förutsätter då att mer pengar får stanna i statskassan och inte användas till annat.
Hur det blir med det beror, åtminstone delvis, på konjunkturen. Om Sverige går in i en djup lågkonjunktur med kraftig ökning av arbetslösheten, så är det befogat att regeringen försöker stimulera ekonomin genom att låta de offentliga finanserna gå med ett underskott som finansieras genom att man lånar. Skuldsättningen är redan i nuläget så låg att den utan svårighet kan höjas.
Om detta blir behövligt återstår dock att se. Vid en normal konjunkturavmattning, av det slag som regeringen nu förutspår, är det knappast motiverat. Däremot skulle det vara befogat om Sverige går in i en allvarlig ekonomisk kris, såsom inträffade i början 1990-talet och även 2008-2009. Då måste alla de resurser som finns tillgängliga kunna sättas in.
Än så länge gäller det dock för finansministern att hålla emot kraven på extra stimulanser. Det klarar hon nog lättare nu, när det angivna reformutrymmet ändå uppgår till 25 miljarder kronor. Det kan ge plats för åtminstone något utöver vad de fyra partierna bakom Januariavtalet redan har kommit överens om.
I varje fall tycks det som om de reformer som genom detta avtal redan har utlovats eller ställts i utsikt för 2020 nu ska kunna genomföras. Det innebär en lättnad för budgetsamarbetet som annars skulle riskera att gå in i en kris redan under hösten.
Nu kan istället påfrestningarna skjutas upp till längre fram. Vid en svagare konjunktur som är att vänta under 2020 – även om Magdalena Andersson inte tycks tro det – blir det svårare att hitta budgetutrymme för ytterligare reformer. Tillfälliga stimulanspaket, om sådana skulle bli nödvändiga, löser inte det problemet.
Frågan blir då istället om regeringen och samarbetspartierna kan hitta lösningar på mer långsiktiga och strukturella frågor. Det handlar om sådant som reformering av skatterna, bostadsmarknaden och villkoren för företagande. Genom förändringar där skulle ekonomin kunna få bättre fart, samtidigt som viktiga delar av Januariavtalet kan uppfyllas.
Se även EFN:s intervju med mig från Harpsund: https://www.efn.se/nyhetsrummet/johan-schuck-fran-harpsund/