Den svenska kronan har tappat i värde varje år under det senaste decenniet. Nu vill Riksbanken vända på trenden och försöka få kronkursen att bli starkare igen. Det är bra, men frågan är hur det ska lyckas.
För snart 20 år sedan höll Sverige en folkomröstning om att säga ja eller nej till euron. Vid tiden var en euro värd strax under nio kronor och man tänkte sig att den svenska anslutningskursen skulle hamna ungefär där.
Men det blev ett svenskt nej till euron, så saken behövde aldrig prövas. Ändå är detta bra att komma ihåg när en euro numera kostar över elva svenska kronor. Så mycket har alltså vår valuta försvagats, främst under perioden sedan 2013.
Övergripande kan man säga att Sverige hade hjälp av att ha kvar en egen valuta under den globala finanskrisen 2007-2009. Då var det bra att kronkursen kunde anpassas nedåt och mildra den djupa ekonomiska nedgången. Många av euroländerna, som inte på samma sätt hade den möjligheten, drabbades hårdare.
Under det senaste decenniet har det tvärtom varit mer till nackdel att ha kvar kronan. Sedan 2013 har kronkursen mot euron kontinuerligt försvagats utan att man kan utläsa någon enkel orsak.
Oavsett om det har gått bra eller dåligt för Sverige, jämfört med euroländerna, har kronan dalat mot euron. Ekonomer som grundligt studerat frågan har inte kommit med något entydig förklaring. Andra länder med egen valuta har ofta klarat sig mycket bättre: det tydligaste exemplet är Schweiz.
Den svenska kronan har tappat även mot andra valutor än euron. Dollarn har stigit kraftigt mot kronan och samma gäller för de flesta valutor, med undantag för sådana från krisländer. Men till den gruppen räknas inte Sverige – och ska inte heller göra det.
På kort sikt kan kännas bekvämt ha en försvagad valuta. Med en krona som sjunker mot euron kan en del svenska exportföretag lättare klara sin internationella konkurrenskraft. Men det beror då inte enbart på egna insatser, utan sker med hjälp av valutamarknaden.
Samtidigt blir det dyrare för svenska hushåll att köpa varor från andra länder. Importpriserna stiger – och det gäller inte enbart på energi och råvaror vid geopolitisk oro. Dessutom blir det dyrare för svenskar att resa utomlands, vilket många känner som ett problem.
På kort sikt kan fördelarna med en svag krona ändå kännas som dominerande, särskilt i oroliga tider. Men i längden överväger nackdelarna: en tung börda läggs på hushållen, samtidigt som exportföretagen inte får känna trycket från internationell konkurrens.
Risken finns att strukturomvandlingen bromsar in och att landets ekonomiska utveckling blir trögare. En svagare krona gör dessutom det allt billigare för utländska företag att ta över sina svenska konkurrenter.
Därför finns det anledning att bekymra sig över den fallande kronkursen. Riksbanken har i allt högre grad börjat göra detta, eftersom man ser hur den allt dyrare importen bidrar till att driva upp den svenska inflationen. Men eftersom Sverige har en flytande växelkurs mot andra länder, är det svårt att se hur man ska ändra situationen.
Den nye riksbankschefen Erik Thedéen vill nu göra en större ansträngning, framför allt genom att tala om problemet och den vägen försöka påverka. Det gjorde han när Riksbanken presenterade sitt räntebesked i förra veckan och fortsatte på tisdagen då han talade hos Stockholms Handelskammare.
Man kan säga att Thedéen till viss del har lyckats, såtillvida att kronan har stärkts med cirka 25 öre mot euron sedan förra torsdagen då han kom med räntebeskedet. Det kan bero både på hans bestämda utspel och på vad Riksbanken samtidigt aviserade att göra.
Riksbankens räntehöjning från 2,50 procent till 3,00 procent och uttalandet att ytterligare en höjning med 0,25 eller 0,50 procentenheter är att vänta i april gav nog viss effekt.
Utöver detta ska Riksbanken nu gradvis sälja ut de statsobligationer som man köpte under perioden med låg inflation. Detta väntas pressa upp de långa marknadsräntorna, vilket också kan bidra till att kronan stärks.
Men det är högst osäkert om detta räcker, när det gäller att vända en envist negativ trend. Riksbanken får nog försöka hitta fler grepp för att öka förtroendet för kronan, om man ska lyckas.
Vad som återstår är annars att på nytt diskutera den svenska valutapolitiken. Den svenska väljaropinionen är fortfarande emot en euroanslutning, men det finns inget som hindrar att man diskuterar argumenten för och emot. Frågan brådskar inte, men borde komma upp på bordet.
Om man inte vill övergå till euro så finns möjligheten att göra som Danmark, där man har behållit kronan men knutit den hårt till euron. I Sverige brukar detta anses som omöjligt, eftersom något liknande misslyckades här för 30 år sedan då vi gick över till flytande växelkurs. Men varför skulle det som danskarna klarar vara så mycket svårare för svenskar?
Valutapolitiken avgörs inte av Riksbanken, utan är en fråga för regering och riksdag. Men den måste inte gå till folkomröstning igen. Vad som däremot behövs är en öppen debatt om hur Sverige ska återfå en stabil valuta, oavsett om det är kronan eller euron. Vi kan inte i längden ha en krona som nästan alltid flyter nedåt.