Inflationen visar ännu inga tydliga tecken på att dämpas. Därför höjer troligen Riksbanken styrräntan med 0,50 procentenheter i april. Mycket talar också för en räntehöjning i slutet av juni.
De nya inflationssiffrorna för januari som kom från SCB på måndagen innebär ett stort bakslag.
Visserligen har inflationstakten sjunkit något, från 10,2 procent i december till 9,3 procent i januari. Detta gäller enligt måttet KPIF, där man utgår från en fast ränta. Om man istället använder konsumentprisindex, KPI, så har inflationen gått ner från 12,3 procent till 11,7 procent.
I båda fallen är förklaringen främst att elpriserna, som är lättrörliga, har blivit lägre. Priserna på en mängd andra varor och tjänster har samtidigt stigit.
Ofta påstås det att inflationen främst beror på höga energipriser. Men numera stämmer detta dåligt med verkligheten. SCB har tagit fram ett inflationsindex där man tar bort priserna på energiprodukter och med detta mått stiger fortfarande den underliggande inflationen.
Mätt på det sättet var inflationen 8,7 procent i januari, mot 8,4 procent i december. Till de varor som har gått upp mest i pris finns livsmedel och drycker som under året blivit cirka 20 procent dyrare. Matpriserna steg dessutom ytterligare i januari.
Den senaste månadens kraftiga prisökning hade Riksbanken inte räknat med. I sin senaste prognos spådde man istället en nedgång i inflationen, exklusive energi, till 7,9 procent. Men tvärtom fortsatte den uppåt.
För Riksbanken blir det nödvändigt att reagera. Därifrån har man redan tidigare sagt att ännu en räntehöjning med 0,25 eller 0,50 procentenheter är att räkna med vid nästa räntemöte i slutet av april.
Nu verkar det närmast ofrånkomligt att det kommer att handla om en halv procentenhet. Det enda som kan ändra bedömningen är om inflationen vänder kraftigt nedåt under februari och mars. Det verkar dock än så länge ganska osannolikt.
Istället måste man vara beredd på att räntehöjningarna fortsätter ända till halvårsskiftet. Följande räntemöte blir i slutet av juni och även då kan det komma en höjning, såvida inflationen inte markant har fallit tillbaka.
Nye riksbankschefen Erik Thedéen får en tuff start. Redan nu har han fått uppleva att Riksbankens prognoser inte håller, något som inträffat åtskilliga gånger tidigare.
I protokollet från det senaste räntemötet, som just har publicerats, påpekar Thedéen att Riksbanken för ett år sedan gjorde bedömningen att de stigande energipriserna inte skulle leda till en allmän inflationsuppgång. Detta, som var felaktigt, blev en anledning till att räntehöjningarna fördröjdes och började så sent som i maj 2022 med att nollräntan slopades.
Thedéen hade då ännu inte utsetts till riksbankschef, men nu menar han att misstaget inte ska få upprepas. Lärdomen blir att i fortsättningen lita mindre på prognoser och istället stöda sig mer på inkommande statistik.
Nackdelen är då att penningpolitiken blir trögare, men fördelen är att den står på säkrare grund. Thedéen tänker låta inflationssiffrorna avgöra och vill se att de verkligen sjunker. Först då är han beredd att påbörja de räntesänkningar som många efterfrågar.
Ännu är det för tidigt att veta när inflationen ska komma i närheten av Riksbankens mål på 2,0 procent. I sin senaste prognos har Riksbanken sagt att det ska inträffa mot slutet av 2023, men Thedéen är inte beredd att lita på det. Samma gäller nog hela Riksbanksdirektionen som vid det senaste mötet inte spådde någon räntesänkning inom de kommande tre åren.
Men inte heller detta ses som någon pålitlig prognos, det mesta talar för att Riksbanken börjar sänka styrräntan tidigare. Men man får vara beredd på att den normala räntenivån flyttas uppåt och att det inte blir tal om nollränta eller något liknande.
Är detta bra eller dåligt? Om det kan man ha olika uppfattningar. Men det senaste årets inflationschock visar att det finns ett behov av omprövning, där Riksbanken i fortsättningen utgår från fakta snarare än från gissningar.
Den nya vice riksbankschefen Aino Bunge sade vid det senaste direktionsmötet – det första för hennes del – att förtroendet för inflationsmålet måste förtjänas och inte kan tas för givet. Det var en nyttig påminnelse om vad som är och förblir Riksbankens huvuduppgift: att hålla inflationen i schack.
Riksbankens lagstadgade mål är att upprätthålla varaktigt låg och stabil inflation. Om man klarar detta så kan man även bidra till en balanserad produktion och sysselsättning. Men när priserna rusar uppåt, som för närvarande, så finns inget annat val än att använda alla krafter till att bekämpa inflationen.