Världsekonomin växer med omkring tre procent per år under 2024-2025. Det är ganska måttligt, men ändå inte orimligt litet. Kanske är detta en ökningstakt som vi får räkna med under en längre tid framåt.
Två av de mest etablerade prognosmakarna när det gäller den globala ekonomin har just kommit med framtidsbedömningar. Nu är det OECD, industriländernas samarbetsorganisation med säte i Paris. Förra veckan var det Internationella valutafonden, IMF, i Washington.
Deras prognoser skiljer sig med enstaka tiondelar: OECD räknar med en global BNP-ökning med 2,9 procent under 2024, medan IMF ligger litet högre med 3,1 procent. Detta gäller också för 2025, där OECD tror på en tillväxt med 3,0 procent och IMF gissar på 3,2 procent.
Olikheterna är små och kan upphöra längre fram. Litet grovt kan man därför säga att både OECD och IMF spår en global BNP-tillväxt på tre procent per år. Det ligger i närheten av vad många prognosmakare redan har sagt, men nu bygger bedömningen på säkrare underlag – i den utsträckning som man alls kan lita på prognoser.
Det är värt att titta särskilt på några viktiga ekonomier:
Den högsta tillväxten, procentuellt sett, har Indien som ju numera också är världens mest befolkningsrika land. Den indiska BNP-ökningen väntas bli över sex procent per år, men uppgången börjar från låg nivå. Gapet mot Kina förblir därför ganska stort.
Kinas tillväxt har dock tappat tempo och kommit ner under fem procent. Den kinesiska ekonomin går igenom en kredit- och fastighetskris, samtidigt som landets stora exportsektor har svårt att hitta tillräcklig efterfrågan på världsmarknaden. Ett långsiktigt problem är att Kinas befolkning blir äldre.
Andra så kallade tillväxtländer gör dock knappast längre skäl för namnet. Det gäller Brasilien, Sydafrika och Ryssland, som tillsammans med Kina och Indien har gått under beteckningen Brics. Deras råvaruinriktade ekonomier är vanskötta och hämmas av korruption, i Rysslands fall även av ett förödande krig.
Bland dessa tillväxtländer är Kina, med dess framgångsrika industrier, det enda som på bredden kan ta upp kampen med USA eller Europa.
USA har fortfarande en dominerande ställning i världsekonomin och håller genomsnittligt en högre tillväxttakt än industriländerna i Europa. USA-ekonomin utmärker sig bland annat av en hög innovationstakt, rörlig arbetsmarknad och flexibla finansmarknader. Det överväger andra problem som stora sociala klyftor och utanförståendeskap.
Amerikanska företag inom it och andra växande branscher intar en global ledarställning, bland annat genom sin förmåga att dra till sig kvalificerad arbetskraft från stora delar av världen. USA:s främsta universitet bidrar också till landets starka position.
Europa har svårt att tävla med detta, trots ansträngningar att stärka EU-samarbetet. Ökad europeisk handel och integration har varit till stor hjälp, men har ändå inte räckt för att skapa nog med tillväxtkraft. Skillnaderna mellan många av EU-länderna förblir stora och känslan av gemenskap är inte särskilt stark.
Därför har det betydelse att USA väntas få en BNP-tillväxt på cirka två procent under 2024-2025, medan euroländerna får cirka en procent. I båda fallen rör det sig om låga siffror, men de visar ändå på ökade ekonomiska skillnader.
En orsak är att USA har varit snabbare än EU-länderna att återhämta sig efter pandemin. Produktionsfallet var stort på båda håll, liksom även inflationen. Men amerikanska beslutsfattare, både politiska och privata, visade större förmåga att möta problemen, jämfört med européerna.
Den globala situationen präglas av mycket annat än enbart ekonomi. För tillfället handlar det mycket om geopolitik som Rysslands angrepp mot Ukraina och kriget mellan Israel och Hamas. Farorna är många, däribland en kinesisk invasion av Taiwan. Makt utövas med militära medel, men också genom informationskrig som bland annat stör ekonomin.
Åtskilligt som kan hända under de närmaste åren är svårt att förutsäga. Hoten riktar sig ofta inte i första hand mot ekonomin, men kan ändå få omfattande ekonomiska följder. Samtidigt finns också möjligheter till en bättre utveckling genom minskade konflikter, liksom tekniska framsteg och ekonomiska reformer.
Mycket av detta, som ligger utanför räckvidden för ekonomiska prognoser, kan betyda att världen ändras betydligt snabbare än förutses. Vilka krafter som längre fram ska dominera går inte att säga. Vi är alla beroende av den globala ekonomin, men vet inte mycket om dess kommande färdriktning.