En bred politisk majoritet vill att Sverige ska lämna överskottsmålet i de offentliga finanserna. Men vad ska komma i stället – ett balansmål eller ett underskottsmål? Om detta debatterade professor Lars Calmfors och jag i TV4:s Nyhetsmorgon på fredagen. I efterhand kan man ta del av samtalet på: https://www.tv4play.se/klipp/d1599ec6a7baec13e71a/video-debatt-om-att-overskottsmalet-slopas-covid-var-inte-sista-krisen
Bakgrunden till debatten var ett utredningsförslag. Kommittén om översyn av nivån på målet för den offentliga sektorns finansiella sparande hade just kommit med sitt betänkande, kallat ”Från överskottsmål till balansmål”.
Med denna rubrik från utredningens sida kunde frågan tyckas redan besvarad. Men även om politikerna där har sagt sitt, så är det viktigt att sakargumenten för underskottsmål och balansmål får vägas mot varandra. Enligt min mening gjorde både Lars Calmfors och jag vårt bästa för att lyfta fram de avgörande val som behöver göras.
Calmfors menar att Sverige har en så låg offentlig skuld att den gradvis kan höjas under de kommande åren. Han vill därför se ett årligt offentligt underskott på -0,5 procent av BNP som ger ett större utrymme för investeringar och andra reformer.
Själv är jag är skeptisk till ett underskottsmål på -0,5 procent och möjligheterna att få det allmänt respekterat. Jag ser en fara för att politiker som vill se ett större reformutrymme börjar tumma på målet och ändrar det till -1,0 procent eller -1,5 procent.
Calmfors och jag skiljer oss också något i synen på världsläget. Jag ser en växande risk för en global ekonomisk kris under de närmaste åren och menar att Sverige behöver ordentliga buffertar i sina offentliga finanser för att inte drabbas onödigt hårt. Calmfors håller med om att detta hot finns, men anser att detta också motiverar utökade investeringar jämfört med annars.
Men debatten inrymmer mer än så, även om beslutet blir ett balansmål. Ingen vet ännu hur regeringen har tänkt hantera stora tillkommande utgifter, exempelvis för utbyggd kärnkraft. Ska det räknas som ett undantag, vilket finansminister Elisabeth Svantesson inte vill, eller som en avvikelse som hon däremot accepterar? Och vad är i så fall skillnaden?
De svenska utgifterna för kriget i Ukraina ligger redan utför målet, oavsett hur detta definieras. Men är det ett undantag, en avvikelse eller något annat? Och hur ska man se på våra egna försvarskostnader om dessa skulle behöva ökas kraftigt under det närmaste decenniet?
Det behövs nog litet mer ordning på begreppen innan regering och riksdag lägger fram det nya regelverk för de offentliga finanserna som ska gälla under 2027-2034.
Till detta hör också att effekterna för olika delar av den offentliga sektorn behöver delas upp. Det allmänna pensionssystemet brukar gå med överskott och betyder det i så fall att staten och kommunsektorn kan tillåtas gå med visst underskott? På alla politiska nivåer behöver man veta vad som i fortsättningen ska gälla.