Ryssland är hårt pressat av sitt långvariga angreppskrig mot Ukraina. IMF spår i en färsk prognos att tillväxten i den ryska ekonomin avtar under de närmaste åren. Oavsett vad USA gör, så vinner inte ryssarna kriget ifall de europeiska Nato-länderna utökar sitt stöd till Ukraina.
USA under Donald Trump vill tvinga Ukraina till fred till Ryssland, i allt väsentligt på ryska villkor. Hittills har detta inte lett till framgång, eftersom Ukraina vägrar att acceptera Rysslands långtgående krav. Ryssarna under ledning av Vladimir Putin fortsätter samtidigt sina terrorbombningar av Ukraina, utan hänsyn till de amerikanska försöka att uppträda som fredsmäklare.
För USA skulle en uppgörelse ha till syfte att därefter kunna dra tillbaka det amerikanska militära stödet till Ukraina. Men från Trump finns också hotet att överge Ukraina, också utan en fredsuppgörelse.
Detta ställer Ukraina inför valet att fortsätta kriget utan amerikansk hjälp. Samtidigt måste också de europeiska Nato-medlemmarna, däribland Sverige, bestämma sig för om man ska hålla fast vid stödet till Ukraina, oavsett vilken väg som USA väljer.
Politiskt kan detta vara ett svårt avgörande, eftersom ett fortsatt krig med enbart europeiskt stöd – och utan USA:s medverkan – skulle försvaga sammanhållningen inom Nato. Men för de europeiska Nato-länderna skulle det vara närmast omöjligt att låta USA ensamt fälla avgörandet för deras del. Européerna måste för sin del räkna med att Ryssland förblir en stor fara som ett aggressivt grannland.
Ekonomiskt är Ryssland samtidigt illa ute. Den ryska ekonomin är bara en tiondel i storlek, jämfört med EU-ländernas. Dess tillväxt blir mycket svag under 2025 och 2026, enligt en färsk prognos från Internationella valutafonden, IMF. Även militärt är resurserna ansträngda, vilket kan döljas av de bestialiska angreppen mot befolkningscentra som civila mål som Kiev.
Rysslands ekonomi är samtidigt ställd på krigsfot, vilket innebär att industrin är till stor del inriktad på tillverkning av krigsmateriel och det är ont om yrkeskunnig arbetskraft. Den privata konsumtionen har trängts tillbaka, inflationen är hög och det finansiella systemet har blivit hårt ansträngt. Möjligheterna att expandera ekonomin är därför begränsade, även om man prioriterar de militära behoven.
De ryska exportinkomsterna kommer fortfarande huvudsakligen från olja och gas, trots embargot från många håll. Men bortfallet därifrån har till stor del kunnat kompenseras genom försäljning till länder i Asien, såsom Indien och Kina. Dessutom går en del fortfarande till Europa, delvis med spökskepp och genom bulvaner.
De europeiska Nato-medlemmarna, alltså nästan alla EU-länder samt även Storbritannien och Norge, har tillsammans helt andra möjligheter än Ryssland att utöka sina militärutgifter. Men det kräver en vilja till gemensamma satsningar, utöver vad man hittills visat sig beredda att göra. Detta kan i så fall kompensera för bortfall av resurser från USA, så länge man behåller tillgången till avancerad amerikanskt krigsmaterial.
Ryssland har blivit ekonomiskt mer sårbarhet, anser en grupp forskare från Handelshögskolan i Stockholm som under en längre tid har följt utvecklingen. I en uppföljande rapport framhåller de att situationen blir alltmer ohållbar, tvärtemot vad som hävdas från Kreml. Det beror både på de växande obalanserna i den ryska ekonomin och den samlade effekten av sanktioner från väst, utöver det militära stödet därifrån till Ukraina.
Risken för Ryssland är att ekonomin inom några år råkar in i en finanskris, när reserverna på olika håll har tagit slut. Redan pågår en omfattande kapitalflykt, både från företag och privatpersoner. Om inflationen skulle ytterligare skjuta uppåt, så kan den ryska regimen tappa kontrollen över ekonomin
Tiden är alltså inte på Rysslands sida i kriget mot Ukraina, tvärtemot vad som ofta påstås av Putin. Men för att Ukraina ska kunna vinna kriget så krävs att man från europeisk sida visar en uthållighet som numera saknas i USA. Ekonomisk styrka behövs, men räcker inte om den politiska viljan saknas.