World Economic Forum, som sedan mer än 50 år ordnar det årliga Davosmötet, är i gungning. Grundaren Klaus Schwab har tvingats lämna posten som ordförande, efter att ha ställts till ansvar för maktmissbruk och finansiella oegentligheter. Själv förnekar han alla anklagelser.
Davosmötet är en prestigefull institution som samlar världens ledare inom affärsliv och politik. Deltagaravgifterna är höga, men det hindrar inte att många söker sig dit för byggande av nätverk, liksom för omvärldsanalys och opinionspåverkan. Många hävdar att det är väl använda pengar att komma dit, eftersom man på kort tid hinner träffa så många viktiga personer.
Historiskt har Davosmötet vid några tillfällen spelat en väsentlig roll som en global mötesplats. Där välkomnades den nye Sovjetledaren Michail Gorbatjov av den västtyske utrikesministern Hans-Dietrich Genscher och där möttes för första gången Sydafrikas president F W de Klerk och frihetskämpen Nelson Mandela. Det blev början på slutet för apartheidregimen.
Befogad kritik har länge funnits mot Davosmötet som en elitbetonad och sluten tillställning. Men mötet har attraherat även svenska politiker som Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Stefan Löfven och Magdalena Andersson, förutom den flitige deltagaren Carl Bildt. Svenska företagsledare deltar också, liksom olika medier – bland annat var jag själv där ganska många gånger under min tid på Dagens Nyheter.
World Economic Forum, WEF, är dock mycket mer än Davosmötet, bland annat genom möten som hålls i andra världsdelar än Europa. Det är också en ständigt pågående utredningsverksamhet med säte i Schweiz som tar fram rapporter om länders konkurrenskraft och innovationsförmåga, men även om ekonomisk ojämlikhet och inkomstskillnader mellan kvinnor och män.
Men nu är framtiden osäker, både för WEF och Davosmötet. Ett skäl kan vara att det spända världsläget inte uppmuntrar till informella möten mellan globala ledare. Kontakterna mellan företagsledare i olika länder är samtidigt mer mångfasetterade och gör det inte lika angeläget för dem att träffas i en avlägsen alpstad.
Mest akut är ändå att tiden håller på att rinna ut för grundaren Klaus Schwab. Han är en kraftfull person som har styrt organisationen med järnhand, men är närmare 88 år och var enligt tidigare planer på väg ut under nästa år.
Men i stället har Schwabs avgång nu kommit mycket brådstörtat genom att han har ställts till ansvar för maktmissbruk och finansiella oegentligheter. Det har redan tidigare kommit uppgifter om WEF är en arbetsplats där det förekommer sexuella trakasserier och rasdiskriminering, men dessa har då kunnat avfärdas i brist på bevis. Men denna gång har styrelsen för WEF har tagit allvarligt på larmen från visselblåsare (först kända genom tidningen The Wall Street Journal) och var enig om att öppna en undersökning.
Anklagelserna är nu mer omfattande och gäller bland annat manipulation av WEF:s undersökning av konkurrenskraft, där rangordningen mellan länder ligger till grund för Davosmötets diskussioner. Schwab har förnekat sådana felsteg och anser sig utsedd för ett ”karaktärsmord”. På samma sätt avvisar han även uppgifterna om finansiell korruption inom WEF till förmån för honom och hans hustru Hilde.
Likaså nekar Schwab till påståenden om att WEF-anställda skulle uppmanats att verka för att han skulle få Nobels fredspris. Tvärtom säger Schwab att han har uppmanat personalen att avstå från sådant.
Trots att Schwab tillbakavisar alla anklagelser, så bestämde sig WEF:s styrelse att fullfölja undersökningen emot honom. Följden blev att han utan dröjsmål lämnade sin post som ordförande. Organisationen leds därmed tills vidare av hans närmaste medarbete.
Frågan blir i stället vem som i fortsättningen ska stå i spetsen för WEF och Davosmötet. Om man inte hittar rätt person som har en stark internationell ställning och snabbt kan återvinna förtroendet för organisationen, så kommer denna knappast att överleva. Det skulle vara en förlust, även det finns mycket som kunde förändras i riktning mot större öppenhet.
Tänkbara kandidater till ordförandeposten är USA:s förre vicepresident Al Gore, den tidigare brittiska premiärministern Tony Blair eller IMF-chefen Kristalina Georgieva. Men det gäller i så fall att någon av dem passerar alla kontroller som nu kommer att krävas. Den här gången går det inte att slarva.