De senaste årens höga inflation i USA var en nyckelfaktor bakom Donald Trumps seger i presidentvalet. Det kan verka motsägelsefullt att han samtidigt driver ett eget program som ökar prisstegringarna. Men det blir troligtvis effekten av högre tullar mot andra länder, en drastisk förvisning av immigranter och stora ofinansierade skattesänkningar.
Ekonomin var ett trumfkort i Trumps valkampanj. USA har visserligen haft en relativt stark konjunktur med god tillväxt och låg arbetslöshet. Men amerikanerna var ändå missnöjda, framför allt med den höga inflationen.
Det är begripligt såtillvida att konsumentpriserna har stigit kraftigt, särskilt vad gäller livsmedel. Prisuppgången motverkade den höjning av hushållens realinkomster som hade inletts, efter flera decenniers stagnerad levnadsstandard och vidgade löneskillnader. Men Trump riskerar nu att förvärra läget för många amerikanska hushåll, liksom stora delar av näringslivet.
Högre tullar mot andra länder som Trump önskar kan verka som fördelaktigt för USA, men effekten blir den motsatta. Det gäller både den tullnivå på 60 procent som Trump vill genomtrumfa mot Kina och den på 10-20 procent som han vill hålla mot EU-länderna. Effekten blir att de amerikanska importpriserna stiger, vilket kommer att slå igenom i deras konsumentpriser.
Amerikanska hushåll får därmed betala mer för sina inköp, främst av produkter från Kina. Det gynnar dock knappast inhemska varor, utan leder snarare till import från andra lågkostnadsländer.
USA:s import från Europa är av varierande storlek men för Sverige rör det sig om vår tredje exportmarknad i storlek. Svensktillverkade bilar kan råka illa ut, särskilt om de kommer från ett kinesiskägt företag som Volvo Car.
Exportländer, däribland Sverige, förlorar på en krympande handel med USA. Vinnare kan bli vissa företag i USA och deras anställda. Men i huvudsak får tullarna betalas av amerikanerna själva genom högre priser, vilket medför ett ökat inflationstryck.
Omfattande utvisning av illegala immigranter står också på Trumps program. Det uppskattas av många amerikanska väljare som anser att gränskontrollen var slapp under Joe Bidens tid som president. Vicepresidenten Kamela Harris hade ett ansvar i dessa frågor som hon knappast levde upp till.
Men invandrarna har en viktig ekonomisk roll för USA, framför allt som säsongsarbetare i jordbruket. Deras arbetsinsatser, oftast till låga inkomster, har bidragit till att hålla ner de amerikanska matpriserna särskilt när det gäller grönsaker och frukt.
Om många av immigranterna utvisas ger det ingen vinst för amerikaner, eftersom dessa knappast vill ha de tunga och lågavlönade säsongsjobben. I stället får amerikanska hushåll bereda sig på att betala mer för sin mat. Även detta ökar inflationstrycket, samtidigt som realinkomsterna pressas nedåt.
Stora skattesänkningar för både företag och hushåll är en paradfråga för Trump. Detta är klassisk republikansk politik som är populär i USA, särskilt efter den långa perioden med stagnerade realinkomster.
Skatterna sänks dock mest för högre inkomster, liksom för bolag. För medelinkomsttagare, som i utgångsläget betalar mindre i skatt, blir sänkningarna inte lika stora.
Enligt Trump ska finansieringen av skattesänkningarna till stor del komma från nya tullavgifter. Men man kan ifrågasätta hur långt som sådana kan räcka och mycket talar för att skattesänkningarna i huvudsak får betalas genom offentlig upplåning, vilket är vanskligt i USA där den offentliga skulden redan ligger på cirka 100 procent av BNP. Misstankar åt det hållet kan vara en förklaring till att de amerikanska marknadsräntorna redan har börjat stiga.
Inflationen är fortfarande ett problem i USA och detta bäddar för konflikter, bland annat mellan Trump och Federal Reserve. Den tillträdande presidenten vill driva fram räntesänkningar, medan centralbanken – som ska sköta penningpolitiken på egen hand – föredrar att gå långsammare fram. Här väntar en kamp mellan dem med osäker utgång.
Men avgörandet kan fällas av finansmarknaderna om oron där börjar stiga. Ifall detta leder till stigande marknadsräntorna, så har Trump inga verkliga maktmedel att sätta emot. Han kan därmed tvingas böja sig, även om detta minst av allt är vad han önskar.