På måndag lägger regeringen fram sin vårbudget. Den innehåller både finanspolitiska åtgärder inför de allra närmaste åren och mer principiella resonemang om den ekonomiska politiken.
Man kan räkna med att det korta perspektivet kommer att ges mest uppmärksamhet. Regeringen har sett till att från den 1 april halvera momsen på livsmedel, från till tolv till sex procent. Åtgärden ska gälla till och med den 31 december 2027.
Från den 1 april har regeringen också drivit igenom att tillfälligt sänka arbetsgivaravgiften för unga, mellan 18 och 23 år. Nedsättningen gäller för månadslöner upp till 25 000 kronor och har en varighet fram till den 30 september 2027.
I vårbudgeten kommer nu regeringen att gå vidare med kortsiktiga insatser beträffande skatten på bensin och diesel. Denna skatt ska sänkas under perioden från den 1 maj fram till den 30 september 2026, alltså fem månader, för att kompensera för höjda energipriser till följd av Irankriget.
Inriktningen på tillfälliga åtgärder kan delvis förklaras med att den väntade konjunkturuppgången har gått långsammare än väntat, bland annat beroende på det oroliga internationella läget.
De svenska hushållen har varit försiktiga med att höja sin konsumtion, trots att deras disponibla inkomster på senare tid har stigit. Men många hushåll har ändå valt att spara, hellre än att ta på sig större utgifter.
Företagen har samtidigt varit återhållsamma med att anställa fler ungdomar med relativt måttliga löner. Skälet kan vara att behovet av sådan arbetskraft inte är så stort, även om arbetsgivarnas kostnader begränsas. Tidigare erfarenheter tyder också på att effekterna av liknande skattelättnader ofta är ganska begränsade.
Frågan är också, mer generellt, om regeringens tillfälliga ekonomiska åtgärder kommer att ge önskat resultat. Det gäller både ansträngningarna att få fram ökad anställning av ungdomar och en höjning av hushållens konsumtion.
Tillfälliga insatser brukar ha en begränsad stimulanseffekt, oavsett om de gäller arbetsgivaravgifter eller moms och andra konsumtionsskatter. Om regeringen menar allvar med att åtgärderna ganska snart ska tas tillbaka igen, så har företag eller hushåll ingen större anledning att vänja sig vid något som endast blir kortvarigt.
Finansminister Elisabeth Svantesson inser nog detta när hon nu har börjat tala om en möjlig förlängning av perioden med lägre matmoms. Men där finns också andra skäl som att Sverigedemokraterna redan driver detta som ett krav och att kampen om väljarna intensifieras när det återstår ett halvår till höstens riksdagsval.
Regeringen, liksom oppositionen, har nu all anledning att visa sig aktiv när det gäller den ekonomiska politiken. Samtidigt är det allmänt bekant att det är mycket knappt med pengar i statens budget.
Därför är det svårt att, med bevarad trovärdighet, komma med stora ofinansierade vallöften. Då går det lättare att göra kortsiktiga utspel som gäller tillfälliga åtgärder vilka sedan kan förlängas. Det gäller särskilt matmomsen och även drivmedelsskatterna som av många väljare uppfattas som betungande.
I den situationen spelar det mindre roll att de politiska partierna annars brukar vara överens med regeringen om att finanspolitiken inte ska användas för kortsiktiga konjunkturåtgärder. Principen ska vara att sådana insatser görs av Riksbanken som har möjlighet att snabbt avpassa sina räntebeslut efter det aktuella läget.
I årets vårbudget väntas resonemang av det slaget om rollfördelningen inom den ekonomiska politiken. Orsaken är att Finanspolitiska rådet redan i februari kom med sin årsrapport där man framförde en principiell kritik mot regeringens sätt att hantera finanspolitiken.
Denna kritik gällde främst att regeringen inte följer ramverket för finanspolitiken genom att man släpper igenom alltför stora budgetunderskott till förmån för det militära försvaret och stödet till Ukraina. Men där fanns också invändningar beträffande arbetsfördelningen med Riksbanken, där regeringen ansågs ha tagit på sig alltför stora ekonomisk-politiska uppgifter.
Regeringen ska nu gå i svaromål och ange hur finanspolitiken i fortsättningen ska skötas. Det är en viktig fråga där det också gäller att hitta en gemensam syn med nuvarande oppositionspartier som ju senare kan komma i ansvarig ställning. Ramverket behöver upprätthållas, oavsett vilka som ska styra Sverige.
Frågan är om man klarar detta under ett valår där regeringsmakten står på spel. Mycket avgörs redan under de närmaste månaderna.