Chanserna är 50-50 att Riksbanken höjer styrräntan i höst eller låter den ligga kvar på nuvarande nivå, anser riksbankschefen Erik Thedéen. Men än så länge får räntenivån ligga kvar på 1,75 procent. Det är en fungerande hållning så länge kriget mellan USA och Iran ännu pågår och ingen vet när det ska sluta.
Andra länder som är viktiga för svensk del har nyligen höjt sina styrräntor. Det gäller exempelvis euroländerna, Danmark och Norge som står för mer än hälften av vår varuhandel med omvärlden. Men flera av dem har högre inflation än Sverige och därför mindre handlingsfrihet.
Sverige ser ut att hålla en låg inflation, men detta är delvis en illusion som har åstadkommits med skattesänkningar. Under det senaste året har skatterna minskats på livsmedel och energi, i syfte att låta svenskarna komma billigare undan när krisen i världen har drivit upp de internationella priserna.
Riksbanken konstaterar att den svenska inflationen skulle vara högre än 2,0 procent om det inte hade varit för dessa tillfälliga skattesänkningar som har hållit ner konsumentpriserna. Men det rör sig om en övergående lättnad eftersom skatterna sedan ska höjas igen, vilket då kommer att driva upp priserna på bland annat mat och drivmedel.
Detta kommer göra sig märkbart redan under 2027-2028, såvida inte den sittande regeringen sätter in ytterligare finanspolitiska stimulanser av liknande slag. Men det skulle i praktiken betyda att man förlänger skattesänkningarna och gör dem mer eller mindre permanenta i stället för att vara tillfälliga.
Riksbankens sätt att mäta inflationen kan dock modifieras något. Vad man göra är ”se igenom” en tillfälligt låg inflation som har åstadkommits genom skattesänkningar för att slippa att sätta in kraftiga räntehöjningar längre fram. Men då måste man också vara tidigt ute och vara beredd att motverka den stimulanseffekt som regeringen har åstadkommit genom att sänka skatten.
Hittills har Riksbanken inte ställts inför detta dilemma som kan leda till att dess penningpolitik kommer i konflikt med regeringens finanspolitik. Kanske slipper man det också genom att de nuvarande regeringspartierna förlorar höstens val och tvingas lämna makten. I så fall blir det den nuvarande oppositionen som får ta över och höja skatterna, vilket i sin tur kan skyllas på företrädarna.
Men för allmänheten kan det kännas kärvt om både skatter och räntor ska höjas. Utrymmet för de reformer som de nya regeringspartierna har utlovat kommer då också vara begränsat och en del kan behöva skjutas på framtiden.
Riksbanken har då en viktig roll när det gäller att återställa ordningen. Det betyder troligtvis att man tvingas bedriva en stram penningpolitik, i syfte att upprätthålla inflationsmålet. Liknande kan gälla i andra länder som har försatt sig i situationen att man tvingas att reparera de offentliga finanserna och då har betydligt svårare problem än Sverige.
Detta är ändå den ljusa sidan av saken. Den sämre är att den pågående internationella oron fortsätter och att de globala marknaderna inte fungerar, samtidigt som krigen inte går att avsluta, utan sprider sig till flera regioner. Ett exempel blir då konflikten mellan Ryssland och Ukraina som redan nu har pågått längre tid än det sovjetiska deltagandet i andra världskriget.
Europa har det ändå bättre än många andra. Men det är ändå en mycket komplicerad situation där det gäller att både upprätthålla relationerna åt en mängd olika håll och samtidigt konsolidera sin egen ställning. EU måste stärkas politiskt, militärt och ekonomiskt, på ett sätt som inte hittills har lyckats under dess snart 70-åriga existens. På utkanten hänger Storbritannien som både vill och inte vill delta i gemenskapen.
Sverige har en viktig roll i Europa, som i sin tur förblir en väsentlig del av världen. Även om vi på egen hand kan åstadkomma så mycket är det annorlunda i gemenskaper som EU och Nato, liksom i någon framtid inom EMU. Euron är ett gemensamt projekt där Riksbanken borde delta, likaväl som andra EU-länders centralbanker.