Starka röster talar nu för en höjning av Riksbankens styrränta vid nästa beslutstillfälle, alltså i början av november. De kommer från både riksbankschefen Erik Thedéen och Konjunkturinstitutet. Sedan kan fler räntehöjningar väntas under följande år.
Protokollet från Riksbankens senaste räntemöte har just publicerats. Där uttalar sig både Erik Thedéen och vice riksbankschefen Anna Seim för en räntehöjning från nuvarande 1,75 procent till 2,00 procent vid kommande möte den 3 november. Därmed har två av de fem direktionsmedlemmarna pekat ut en tydlig riktning och mycket tyder på att fler kommer att följa i samma riktning.
Under nästa år väntar troligtvis ytterligare två till tre räntehöjningar, utifrån vad Riksbanken redan har sagt i sin senaste penningpolitiska rapport. Mer vill direktionsmedlemmarna ännu inte precisera sig, utan låter den kommande ekonomiska utvecklingen få avgöra besluten.
Klart är ändå att den långa perioden med extremt låga räntor går mot sitt slut. I fortsättningen är det inte tal om minusränta eller nollränta, vilket Riksbanken upprätthöll under andra delen av 2010-talet och en bra bit in på 2020-talet. Inte heller är det troligt att de snart två årens period med 1,75 procents styrränta snart får en upprepning.
Riksbanken vill istället hålla en räntenivå som ger möjlighet att styra inflationen, både uppåt och nedåt. Det kräver att man håller styrräntan med god marginal över nollstrecket, så att det finns tillräcklig handlingsfrihet att göra räntesänkningar när så behövs.
Ett annat skäl till högre styrränta är att man då kan upprätthålla en positiv realränta. Det innebär att räntan – justerat för inflationen – läggs ovanför nollstrecket, så att det lönar sig med sparande. Under lång tid har det tvärtom varit tvärtom, alltså att pengar som sätts på bankkontot gradvis tappar sitt värde.
Riksbankens ”räntehökar”, om man nu får kalla Erik Thedéen och Anna Seim för detta, får nu draghjälp av Konjunkturinstitutet som i en ny prognos argumenterar för en räntehöjning vid första tänkbara tillfälle.
Skälet är att inflationen är på väg uppåt, både beroende på stigande internationella energipriser och en uppgående inhemsk konjunktur. Därtill kommer att effekterna av stimulanserna såsom lägre matmoms, sänkta energipriser och andra subventioner löper ut, vilket driver upp priserna.
Sammantaget väntar sig Konjunkturinstitutet nu att inflationen stiger till en takt ovanför Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent under hela det kommande året. För att motverka vill man se en räntehöjning nu i november och sedan flera höjningar av styrräntan upp till 2,75 procent i början av 2028. Detta skulle överträffa Riksbankens räntebana som sträcker sig upp till 2,40 procent under samma år.
Vad som blir verklighet återstår att se, men markeringen att det råder andra tider är svår att missa. Riksbankens penningpolitik sätts i första rummet, istället för att skjutas åt sidan av regeringens finanspolitik. Stimulanserna som sattes in under valåret 2026 kommer i efterhand att kosta betydligt mer än de smakade.
Högre räntor blir visserligen också kännbara, särskilt om man har valt sig vid att låna billigt. Men de innebär en återgång till sundare finanser där krediter kostar och man vänjer sig att amortera. Följden kan också bli att priserna för tillgångar som bostäder hålls tillbaka, istället för att fortsätta rusa uppåt.
Ändå är det inte skyhöga räntor som är i sikte. Riksbankens styrränta är visserligen lägre än vad vanliga låntagare betalar, eftersom banken också ska ha sitt. Men vad som väntar är ändå inte skyhöga räntor av det slag som var vanliga i Sverige under inflationstiden på 1980- och 1990-talet.
Tvärtom handlar det om att slippa att komma i ett sådan mardröm som då rådde. Syftet är att uppnå en ekonomi som är i balans, vilket kräver att inflationen hålls nere och att räntorna ligger på stabila nivåer.