Riksbanken hävdade i februari att nollräntan skulle ligga kvar till 2024. Men nu har man insett att en räntehöjning måste komma tidigare. Därmed finns inget att vänta på: ett beslut om högre ränta borde tas vid nästa möte i april.
I förra veckan öppnade riksbankschefen Stefan Ingves för en höjd styrränta. Men han gjorde det ganska vagt genom att säga att 2024 – som Riksbanken tidigare har talat om – är litet för avlägset, särskilt som inflationen ser ut att stiga under de kommande månaderna.
Nu har vice riksbankschefen Anna Breman tagit steget vidare genom att säga att det är viktigt att inte vänta för länge. Enligt henne är bättre att bromsa mjukt – det vill säga snart – än att riskera att senare behöva tvärnita.
Anna Breman menar att en gradvis minskning av köpen av obligationer kan vara lämplig. Samtidigt säger hon att ”hela verktygslådan kan användas”, alltså även räntehöjning.
Med detta har Anna Breman inte sagt när Riksbanken bör höja styrräntan. Men hennes uttalanden innebär ändå en skärpning som gör att räntehöjningen kommer betydligt närmare.
Exakt vad detta innebär får vi veta efter räntemötet i slutet av april, men klart är ändå att man kan räkna med en tydlig omläggning av Riksbankens penningpolitik. Det utlösande skälet är Rysslands angrepp på Ukraina och dess följder för ekonomin.
I centrum för Riksbanken står förstås inflationen. Det är ingen tvekan om att Ukrainakriget har medfört en uppgång i olje- och gaspriset, liksom höjda priser på konstgödsel och spannmål, och att detta får ett kraftigt genomslag även i Sverige.
Även om Sveriges handel med Ryssland är ganska begränsad, så gäller detta inte på samma sätt för andra EU-länder. Spridningseffekterna blir därför stora på den svenska ekonomin. Det gäller dessutom känsliga områden för hushållen som bränsle och mat.
Också av andra skäl kan man förutse en högre inflation till följd av kriget. Ett sådant är att både Sverige och andra EU-länder höjer sina försvarskostnader kraftigt och att detta troligtvis medför en stigande offentlig upplåning. Finanspolitiken används också alltmer till konjunkturstimulanser med lånade pengar.
Förändringen går i samma riktning på många håll och inflationen stiger. Allt fler centralbanker justerar också upp sina styrräntor, senast amerikanska Federal Reserve som höjde i förra veckan och förklarade att detta ska göras ytterligare sex gånger i år.
Orsaken till räntehöjningarna är dock inte enbart Ukrainakriget. Mycket beror också på de kraftiga ekonomiska stimulanser som under de senaste åren har satts in för att motverka följder av pandemin.
Inflationen ska behandlas på olika sätt, beroende på orsakerna. När priserna ökar till följd av brist på varor och tjänster, till exempel olja eller transporter, så hjälper inte räntehöjningar. Men det är annorlunda när efterfrågan stiger kraftigt i hela ekonomin, vilket drar med sig prisnivån uppåt.
Mest allvarligt är om det uppstår en kapplöpning mellan priser och löner. Det riskerar att åstadkomma en uppåtgående spiral där inflationstrycket blir allt svårare att kontrollera.
I Sverige finns ännu inga större tecken på löneinflation, men inför nästa avtalsrörelse som börjar i höst gäller det att vara medveten om riskerna.
Under februari steg den svenska inflationstakten med 4,5 procent, vilket var en mycket snabb ökning. Tydligt var att priserna ökade på många områden, däribland livsmedel, och inte som tidigare främst på energi.
I mars steg allmänhetens inflationsförväntningar på ett års sikt med 3,4 procent och på två års sikt med 2,6 procent. Båda åren skulle alltså prisutvecklingen bli betydligt högre än Riksbankens inflationsmål på 2,0 procent.
Under 2022 medför den stigande inflationen troligtvis att svenskarna får minskade reallöner – att priserna ökar mer än lönerna. Det är ovanligt och kan driva upp lönekraven i den kommande avtalsrörelsen, men utan att detta gör svenskarnas ekonomi det minsta bättre.
Riksbanken ska inte blanda sig i avtalsrörelsen. Men en räntehöjning före hösten skulle visa att man tar den stigande inflationen på allvar, i stället för att se den som ett övergående problem. Då kan man också börja bromsa företagens prisökningar och upprätthålla allmänhetens förtroende för inflationsmålet.
Ju tidigare som Riksbanken sätter ner foten, desto större chans har man att påverka. Inflationen har redan fått ta fart utan att man försökt att hejda den. Nu borde det bli dags med en första räntehöjning i slutet av april och sedan kanske några fler uppjusteringar senare i år.