Tiden rusar i riktning mot Brexit, kanske endast två veckor återstår. Många frågor hänger ändå i luften:
Ska Storbritannien lämna EU med eller utan avtal? När det kommer det i så fall att ske? Finns andra alternativ som en ny folkomröstning eller kan britternas utträdesansökan helt tas tillbaka?
Tory-regeringen under Theresa May har in i det sista hoppats på att kunna sluta ett avtal med EU och på så sätt få till stånd en mjuk Brexit. Men hon har misslyckats med att vinna parlamentets stöd och förlorat flera avgörande omröstningar. Hennes enda framgång är att ha lyckats flytta tidpunkten för utträdet från den 29 mars, till två alternativa datum: den 12 april eller den 22 maj.
Den 12 april – alltså mycket snart – är datum för en hård Brexit, utan avtal. Den 22 maj gäller däremot vid en mjuk Brexit, förutsatt att premiärminister Mays avtal med EU då slutligen har godtagits av parlamentet – där det redan har röstat ner två gånger.
Nytt i situationen är dock att premiärminister May har förlorat initiativet i Brexitfrågan, sedan parlamentet har bestämt sig att ta över. Det är ett unikt läge som kunde öppna för andra lösningar, även om tiden är mycket knapp.
Men frågan är då vilka dessa lösningar skulle vara, eftersom de voteringar som har genomförts i parlamentet visar att det inte finns majoritet där för något av alternativen till Brexit.
Dörren tycks, exempelvis, stängd för en ny folkomröstning som annars kunde ge möjlighet för de brittiska väljarna att ändra sig beträffande EU-utträdet. Samtidigt är det inte så klart vad en majoritet av de brittiska väljarna idag anser om Brexit: opinionsmätningarna pekar mot en situation där ja- och nejsidorna är lika stora. Resultatet skulle därför bli högst osäkert.
Tillbakadragande av Storbritanniens utträdesansökan från EU har på senare tid seglat upp som ett annat alternativ. Men det hade krävt att parlamentet går emot resultatet av den tidigare folkomröstningen, vilket man inte var beredd till. Ett skäl är att regeringspartiet Tories i så fall hade helt splittrats och förlorat makten för lång tid framåt.
Sista ordet från parlamentets sida behöver dock inte vara sagt, utan nya omröstningar kan komma till. Men det är oklart om premiärminister May skulle böja sig för ett beslut som går henne emot. Hennes inriktning är fortfarande att söka stöd för en mjuk Brexit, som då måste baseras på hennes avtal med EU.
Det kräver i så fall att ett stort antal parlamentsledamöter ändrar ståndpunkt, vilket möjligen underlättas av att May har lovat att avgå som premiärminister om hon slutligen får sin vilja fram. Men dit tycks det ännu vara ganska långt kvar.
Ifall parlamentet fortsätter att rösta nej, både till mjuk Brexit och andra tänkbara alternativ, så återstår hård Brexit som enda möjligheten. En stor majoritet av ledamöterna önskar visserligen inte heller detta, men det spelar ingen större roll.
Orsaken är att Storbritannien har ansökt om utträde ur EU och att man snart är framme vid tidpunkten då detta ska verkställas. Det ändras inte av om brittiska parlamentet har underkänt det övergångsavtal som Theresa Mays regering förhandlat fram. I så fall kommer Brexit till stånd ändå, men utan avtal.
De ekonomiska konsekvenserna av detta går knappast att överblicka. Men på kort sikt kan det bli kaotiskt i Storbritannien, med brist på nödvändiga importvaror och störningar i kommunikationerna med länder på den europeiska kontinenten. Det verkar visserligen som om flygförbindelsernas skulle fungera, medan det blir värre med tåg och bilfärjor.
Att detta skadar ekonomin är självklart, men hur mycket kan inte säkert bedömas. Troligt är ändå att den brittiska ekonomin går in i recession och att även en del av EU-länderna kännbart drabbas. Det kan även komma att gälla Sverige.
På längre sikt spelar det en avgörande roll hur Storbritannien väljer att inrikta sig, sedan man har lämnat EU. Här beror mycket på de överenskommelser som britterna kan uppnå med både EU och länder utanför Europa. Men USA har redan markerat en tuff attityd och intresset från gamla samväldesländer som Kanada och Australien eller Indien verkar inte överväldigande.
På den ekonomiska världsscenen blir Storbritannien en betydligt mindre aktör än man har varit tillsammans med övriga EU. Det är inte säkert att britterna kan behålla vad som EU efter långa förhandlingar har uppnått med tunga länder som Japan och Sydkorea, utan villkoren riskerar att bli sämre.
Framtiden är alltid obekant. Men de ekonomiska bedömare, inom och utom Storbritannien, som har försökt tona ner följderna av EU-utträdet kommer nog visa sig ha tagit miste.
Ett exempel är Roger Bootle, styrelseordförande i den brittiska konsultfirman Capital Economics och välkänd ekonomisk debattör. I början av året talade han på Skagen Fonders konferens i Stockholm om sin bok ”Making a success of Brexit and reforming the EU”. Enligt honom var alla farhågor kring EU-utträdet, även utan ett avtal, ogrundade eller överdrivna.
Mycket talar för att Bootle har fel och britterna borde komma till ett annat beslut. Nu är det dock i senaste laget att få till stånd en ändring.
Oavsett vad man kan tycka om alltihop är det säkrast att göra sig beredd på en hård Brexit den 12 april. Allt annat får komma som en glad överraskning.