Nästa regering tar över vid en svår tidpunkt. Läget är riskfyllt, med krig i närområdet. Ekonomin är i kris med hög inflation och stigande räntor. Sverige står inför en lågkonjunktur som snart kan övergå i recession.
I början av veckan kom OECD med en oroande rapport om följderna för världsekonomin av Rysslands angreppskrig mot Ukraina. Där bedöms resultatet bli en dämpning av BNP-tillväxten till 2,2 procent under nästa år. Det är en nedskrivning med 0,6 procentenheter jämfört med vad OECD räknade med i juni.
Bland världens stora länder är Tyskland en av de stora förlorarna med en uppskattad neddragning av BNP på -2,4 procentenheter. Följden skulle bli en tysk recession där BNP sjunker med -0,7 procent under 2023. Mycket av detta, om inte allt, kan förklaras av Ukrainakriget.
Eurogruppen som helhet väntas tappa -1,3 procentenheter av BNP under 2023 och komma nära nog ner till nolltillväxt i ekonomin. Sverige nämns inte i OECD-rapporten, men skulle knappast klara sig bättre än euroländerna i stort.
Svenska bedömare har i veckan också kommit med bistra prognoser. Det gäller Industriekonomerna (Industriarbetsgivarna och Teknikföretagen), liksom Konjunkturinstitutet, som båda räknar med nolltillväxt i Sveriges ekonomi under 2023.
Rapporterna är olika: Industriekonomerna skriver kritiskt om den ekonomiska politik som har bedrivits av regeringen och Riksbanken, medan Konjunkturinstitutet uttrycker sig mer neutralt. Men i synen på framtidsutsikterna skiljer de sig mindre.
Sverige står inför en bister vinter där inflationen, enligt Konjunkturinstitutet, stiger upp till drygt 11 procent. Därefter ska det komma en vändpunkt nedåt, men tidpunkten styrs i hög grad av hur det går med energiläget.
Ukrainakriget väger därmed tungt, även om vintervädret i Sverige och andra europeiska länder också får betydelse. En mild vinter med mycket blåst är gynnsam, till skillnad från kallt väder och vindstilla.
Men viktigt är också att Europa i allt högre har ersatt gasen från Ryssland och den avställda (och nu även saboterade) gasledningen Nord Stream. Industriekonomerna beskriver hur den ryska gasen har ersatts med LNG (flytande naturgas) från USA och Storbritannien, liksom andra leverantörer.
Sammantaget räcker inte detta för att ge Europa – eller Sverige – en problemfri energiförsörjning under den kommande vintern. Men faran för en verklig bristsituation borde ändå kunna minskas.
För Sverige finns dock fler problem. Riksbanken höjer snart styrräntan igen, troligt med åtminstone en halv procentenhets procent i november. Även i början av nästa år kan det bli fråga om en räntehöjning, om inflationen fortfarande är hög.
Riksbankens höjda styrränta rår visserligen knappast på inflationen, i varje fall inte när det gäller kommande prisökningar på el. Men syftet med dessa räntehöjningar är inte heller att förhindra de närmaste månadernas prisuppgång, utan i stället att trycka ner allmänhetens inflationsförväntningar.
Det är en omställning som kan ta tid, särskilt som det handlar om hushållen ska acceptera lägre realinkomster och löneökningar som inte ger kompensation för inflationen. Den kommande avtalsrörelsen blir ett prov på om Riksbanken ska lyckas, i motsatta fallet tvingas svenskarna leva med ännu högre räntor länge till.
Den tillträdande regeringen ställs här samtidigt inför ett dilemma. Man har utlovat stöd för hushåll och företag för de inträffade elprisökningarna, vilket blir en stor utgift under 2023. Någon färdig modell finns ännu inte och Konjunkturinstitutet framhåller att frågan är brådskande.
En i längden lika väsentlig fråga blir dock hur den nya regeringen, mer generellt, ska inrikta sin finanspolitik. Sverige har starka offentliga finanser och det kan vara frestande att använda dessa till att betala för nya utgifter eller skattesänkningar.
I en koalitionsregering med stridande viljor blir det lättare att komma överens, ifall man öppnar dörren för ofinansierade reformer. Men i nuvarande läge finns det starka skäl att inte välja den vägen.
Storbritannien utgör ett varnande exempel. Den nya brittiska premiärminister Liz Truss har öppnat för en sådan finanspolitik, med bland annat med stora ofinansierade skattesänkningar. Följden har genast blivit en djup kris, där räntorna skjuter i höjden och valutan faller som en sten.
Liknande kunde hända även här, om den nya regeringen inte helhjärtat ställer sig bakom Riksbankens åtstramande räntehöjningar. Om regeringens finanspolitik blir inriktad på att ge stimulanser, med pengar som plockas ur statskassan, så är det upplagt för en förtroendekris också i Sverige.