Det är upplagt för en maktkamp mellan Moderatledaren Ulf Kristerssons kommande regering och riksbankschefen Stefan Ingves. Den nya regeringen vill pausa amorteringskravet för bostadslån, medan Riksbanken går emot en ändring.
Beslutet om amorteringskravet ligger hos Finansinspektionen som två veckor före valet fick den dåvarande regeringens uppdrag att göra en blixtsnabb utvärdering, även av det gällande bolånekravet. Allt ska vara klart på fredag i nästa vecka, den 14 oktober.
Syftet med utredningen var nog främst att undgå en valdebatt om bostäder. Redan före valet var ju boräntorna på väg uppåt, främst till följd av den höga inflationen. Flera tecken pekade mot ytterligare stigande boendekostnader och samtidigt fallande priser på bostadsrätter och villor.
Amorteringskravet för bolån, liksom bolånetaket, tillkom under loppet av 2010-talet i en situation som på flera sätt var annorlunda än nu. Vid den tiden var bostadsräntorna mycket låga, när Riksbanken höll minusränta. Samtidigt sköt priserna på bostadsrätter och villor i höjden, på ett sätt som kändes alltmer riskabelt.
Under denna period var inflationen extremt låg och Riksbanken tvingades sätta in alla krafter för att få priserna att stiga mot till inflationsmålet på 2,0 procent. Samtidigt gällde det att, i möjligaste mån, hålla emot en överhettning på bostadsmarknaden.
Lösningen fick bli ett skuldkvotstak som innebar att ett hushåll inte fick ta bolån till mer än 85 procent av bostadsvärdet. Sedan infördes även ett amorteringskrav på bolån, som betydde att en procentenhet av lån på över 50 procent av bostadsvärdet skulle betalas varje år. För lån på mer än 70 procent blev motsvarande amorteringskrav årliga två procentenheter.
Ovanpå detta lades senare ett skärpt amorteringskrav som betydde att bolån som uppgick till mer än 450 procent av hushållens årliga bruttoinkomster skulle avbetalas med ytterligare en procentenhet per år.
Dessa ingrepp betydde att hushållen tvingades att hålla ner sina bostadslån och avbetala dem relativt snabbt. Det var självfallet inte populärt, men hade den gynnsamma effekten att hushållens belåning hölls tillbaka. Risktagandet kunde därmed begränsas och stora katastrofer på bostadsmarknaden undvikas.
Numera är dock läget annorlunda genom att inflationen har stigit mycket kraftigt och bostadsräntorna har följt med uppåt. Det rör sig om en global omsvängning, till följd av den ekonomiska stimulanspolitiken efter de senaste årens pandemi och Rysslands krig mot Ukraina. Nu driver främst bristen på gas upp de europeiska elpriserna till tidigare oanade nivåer.
Boendet i Sverige – liksom i andra länder – har därmed kraftigt fördyrats, både den närmaste tiden och mer långsiktigt. Framför allt kommer bostadskostnaderna att stiga under den kommande vintern. Många hushåll kan få svårt att klara situationen och därför tvingas endera att byta bostad eller att minska sin konsumtion vid sidan om boendet.
Risken finns att det uppstår en kris på bostadsmarknaden, om många tvingas sälja sina bostäder till förluster. Särskilt kännbart blir det för de hushåll som, trots amorteringskrav och bolånetak, är högt belånade. Bankerna kan också drabbas av stora kreditförluster, om många av deras kunder får svårt med sina betalningar.
Faran finns också att den svenska ekonomin råkar in i en djup lågkonjunktur, kanske till och med en recession. Ett skäl kan vara att många hushåll vill rädda sitt boende genom att i stället dra ner på sin övriga konsumtion. Det skulle slå hårt mot efterfrågan i stort och drabba stora delar av handeln.
Både regeringen och Riksbanken kan få svårt att möta en ekonomisk kris av detta slag. Det blir förstås inte lättare om man drar åt olika håll, såsom nu i fråga om amorteringskravet på bostadslån.
Men i detta fall blir det nödvändigt för regeringen att driva igenom sin vilja, även om det får Riksbanken att hota med ytterligare räntehöjningar. Beslutet om amorteringskravet ligger hos Finansinspektionen som kan väntas ha större förståelse för riskerna med en bostadskris och dess tänkbara följder för ekonomin i stort.
Nu skulle det behövas en omedelbar paus för det statliga kravet på amorteringar av bolån. I nästa steg finns det anledning att ompröva amorteringskravet, även om det kanske behöver finnas kvar i lindrigare form. Också bolånetaket bör i detta sammanhang kunna omprövas.
Behovet av finansiell stabilitet finns självfallet kvar och där har både Finansinspektionen och Riksbanken viktiga roller. Men vid årsskiftet övergår Finansinspektionens nuvarande generaldirektör Erik Thedéen till att i stället bli riksbankschef efter Stefan Ingves. Kanske betyder det att spänningarna gentemot regeringen blir mindre, när detta skulle behövas mer än på länge.