Var är finansministern? Elisabeth Svantesson gör inte mycket väsen av sig, trots att landet är i ett besvärligt ekonomiskt läge. I stället för att ligga lågt borde hon ta ledningen i debatten.
Sverige har just påbörjat ett år med lågkonjunktur och negativ tillväxt. Inflationen har stigit till tvåsiffriga tal, till stor del beroende på det skyhöga elpriset. Men även maten har blivit mycket dyrare, samtidigt som svenskarna får minskade reallöner.
Så här ser verkligheten, vilket är betydligt sämre än det verkade tidigt på hösten då Sverige gick till val. Den nuvarande regeringen lade i början av november fram en försiktig budget som idag framstår som alltför optimistisk. Hittills har den dock avstått från att komma med nya bedömningar.
Finansminister Elisabeth Svantesson är sparsam med framträdanden, men intervjuades av Sveriges Television i förra söndagens Agenda. Hennes främsta budskap var då att regeringen vill stöda Riksbankens kamp mot inflationen.
Inget ont i det, men vad det konkret betydde var endast att regeringen motsätter sig förslag från olika håll till stimulanser av ekonomin. Det är en rimlig hållning när inflationen ligger på tio procent, men räcker knappast.
Fortfarande återstår frågan hur hushåll och företag ska kompenseras för det höga elpriset, vilket Svantesson inte ger något svar på. I stället är det andra företrädare för regeringen, främst energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), som gör olika utspel utan att dessa grundar sig på några ekonomiska resonemang.
Tanken från Buschs sida tycks vara att kompensationen gäller för elanvändare i hela landet, alltså även i Norrland där priserna är lägst. Följden skulle i så fall bli en kraftig finanspolitisk stimulans, även om den döljs genom att pengarna tas från Svenska Kraftnäts flaskhalsintäkter (kapacitetsavgifter).
Elisabeth Svantesson borde slå fast att något sådant inte får ske. Kompensationen för höga elpriserna måste begränsas till särskilt drabbade hushåll och företag i södra Sverige, där elpriserna är allra högst. Stödet måste vara riktat till de mest behövande och därmed också vara tidsbegränsat.
Någon generell subventionering av el, som skulle bli mycket dyr, borde det inte vara tal om. Ingen vet hur länge som den höga prisnivån blir bestående och det bästa man i nuläget kan göra är att snabbt anpassa sig till en förändrad situation. Om elpriserna senare ändå sjunker så blir alla glada, men om de stannar på nuvarande nivå så blir det annars mycket svårt att längre fram ta bort stöden.
Elpriset måste få tillåtas vara högt, även om uppdelningen av Sverige i olika områden med mycket olika prisnivåer kan ifrågasättas. Kompensationen bör i stället ges direkt till behövande hushåll och företag, efter prövning. Annars går det inte att upprätthålla en fungerande marknad och motverka ökade krav på skattebetalarnas pengar.
Svantesson leder finanspolitiken, men har som finansminister även ett övergripande ansvar för landets ekonomi. Det betyder mer än att stöda Riksbanken i dess kamp mot inflationen. Till de viktigaste uppgifterna hör att inta ledande roll i den ekonomiska debatten och bilda opinion, i stället för att ligga lågt ända tills hon av andra ställs till svars.
Finansministern ska ofta finnas i medierna, återkommande resa runt i landet och på skilda sätt vara i kontakt med allmänheten. Däremot måste hon inte ständigt behöva komma med nya förslag, utan ofta räcker det med att upprepa ett välkänt budskap.
Många gånger är pedagogiken det viktigaste. När Anders Borg (M) var finansminister så deltog han nästan ständigt i den offentliga diskussionen för att tala om regeringens ekonomiska politik. Han hade också förmågan att ingjuta tillförsikt hos sina lyssnare och få dem att förstå de ekonomiska sammanhangen.
Det gäller inte enbart honom. Liknande insatser har gjorts av finansministrar som Göran Persson (S) och Magdalena Andersson (S). Och sådant behövs även idag.
Generellt är många beredda att lyssna, oavsett om de delar finansministerns uppfattningar eller inte. Det kunde även gälla i fråga om Elisabeth Svantesson som är en ekonomiskt skolad politiker.
Hon borde kunna förklara sambanden i ekonomin tydligare än vad som har märkts hittills. Men framför allt gäller det att hon visar att hon verkligen försöker.