Alltmer talar för att Riksbanken ska höja styrräntan ytterligare två gånger i år. Ett skäl är den svaga kronkursen, ett annat att inflationen sjunker saktare än väntat. Det visar de nya siffror som har kommit beträffande juni.
Riksbankens beslut om styrräntan påverkas starkt av den inkommande statistiken. Det blir ännu mer tydligt med Erik Thedéen som riksbankschef, eftersom han hyser en skepsis mot prognoser. Då blir det istället de senaste månadernas siffror som väger tungt som beslutsunderlag.
Den svajiga kronkursen mot andra valutor blir då ett stort bekymmer, även om de allra senaste dagarnas utveckling visar på en förstärkning av kronan. Den långsiktiga trenden har ändå hittills pekat mot en allt svagare växelkurs mot andra valutor, vilket driver upp de svenska importpriserna.
Hur det ska gå för den svenska kronan är dock svårt att bedöma. Även i efterhand är det ofta svårt att förklara vilka faktorer som ligger bakom kurssvängningarna.
Ingen enskild orsak till kronförsvagning går att bestämt peka ut, istället brukar en rad olika förklaringar framföras utan någon känns särskilt övertygande. I protokollet från Riksbankens senaste räntemöte avfärdar Erik Thedéen en av dem, som gäller oron kring den svenska fastighetsmarknaden. Men vad som däremot är styrande har både han och andra svårare att säga.
Inflationen är ändå ett mer uppenbart problem för Riksbanken eftersom dess uppdrag är att hålla priserna stabila, medan det inte finns något sådant fastställt mål beträffande kronan. Den inflationsstatistik beträffande juni som just har kommit kan inte vara uppmuntrande.
Både Riksbanken och andra bedömare hade räknat med en snabbare nedgång i inflationen än vad som nu visar sig ha ägt rum. Inflationstakten, räknad med konsumentprisindex, sjönk i juni till 9,3 procent från 9,7 procent i maj.
Borträknat från räntekostnader krympte inflationen från 6,7 procent till 6,4 procent. Men om man även eliminerar energipriser från siffrorna, så blir dock nedgången mindre. Då landar man på en inflationstakt på 8,1 procent i juni, att jämföra med 8,2 procent i maj.
I samtliga fall hamnar inflationstakten avsevärt högre än Riksbankens mål på 2,0 procent. Men även om man ser kortsiktigt på prisutvecklingen, från maj till juni, så har priserna stigit väsentligt. Det rör sig då om en ökning med ungefär en procentenhet mellan dessa enstaka månader.
Mellan maj och juni har konsumentpriserna stigit i de allra flesta grupper av varor och tjänster. De har sjunkit på endast ett större område, nämligen kläder. Men till det som har blivit väsentligt dyrare hör el och drivmedel, liksom transporter och resor. Även boendekostnaderna har stigit kraftigt, till följd av bankernas räntehöjningar.
Riksbanken har nyligen höjt styrräntan från 3,50 till 3,75 procent, vilket bestämdes av en enig direktion. I beslutet ingår också att man flaggar för minst en räntehöjning ytterligare i år, vid de möten som ska hållas i september och november.
Men de nya inflationssiffrorna för juni ökar sannolikheten väsentligt för att det blir två höjningar av styrräntan, alltså både i september och november. Framför allt är det tydligt att Riksbanken kommer att höja vid nästa ordinarie tillfälle, för att sedan ha möjlighet för att kunna göra det ännu en gång senare i år.
En invändning mot räntehöjningar kan vara att sådana hittills inte visat sig hjälpa särskilt mycket – och att man därför borde avstå. Men att kampen mot inflationen har visat sig svårare än väntat innebär inte att Riksbanken kan överge sitt uppdrag. Om man skulle avvakta med åtgärder, kunde kostnaderna dessutom bli ännu större längre fram.
För regeringen blir uppgiften också svårare, när det gäller dess kommande budget. Den ska presenteras den 20 september, alldeles före Riksbankens nästa räntebesked.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har redan visat att hon vill ge finanspolitiken en inriktning som stöder Riksbankens inflationsbekämpning. I detta läge kan det betyda att hon tvingas lägga fram en stramare budget, med minskat utrymme för både utgiftsökningar och skattesänkningar.
Politiskt blir detta en ovälkommen situation för regeringen som därmed får beskurna möjligheter att under nästa år genomföra en del av sitt program. Kampen om kronor i budgeten blir hårdare, vilken kan medföra ökade spänningar mellan regeringspartierna och deras samarbetspartner, Sverigedemokraterna.
På olika sätt riskerar 2024 att bli ett magert år. Det gäller inte enbart för Sverige, utan kommer att gälla många länder. Men kanske blir det mer kännbart för svenskarna som ändå är vana att kunna ta sig ganska snabbt ut ur ekonomiska kriser.
Den här gången, när inflationen envisas med att bita sig fast, finns det nog ingen sådan snabb och enkel väg. Tvärtom ser det här ut att bli ganska jobbigt.