Inflationstakten har förändrats ganska litet under den senaste månaden. Detta gäller även för kronkursen mot euron. Sammantaget pekar detta mot att Riksbanken höjer styrräntan igen vid sitt möte i nästa vecka.
Många av världens centralbanker har under de senaste veckorna gjort en paus med sina räntehöjningar eller kanske till och med satt stopp för dem. Orsaken är i de flesta fall att inflationen har avtagit.
Trycket har då ökat på Riksbanken att följa efter och avstå från ytterligare en räntehöjning vid sitt kommande räntemöte nästa onsdag (varefter räntebeskedet ges på torsdag förmiddag).
Från Riksbanken har man som vanligt formulerat sig försiktigt under veckorna före ett räntebesked. Men vid en utfrågning i riksdagens finansutskott vid mitten av oktober uttryckte sig Riksbankens direktion på ett sätt som ändå signalerar om en trolig räntehöjning. ”Det går åt rätt håll, inflationen sjunker men pristrycket är fortsatt för högt i ekonomin”, betonade man.
Uttalanden av riksbankschefen Erik Thedéen och förste vice riksbankschefen Anna Breman vid detta möte gick sedan i samma riktning:
”Den underliggande inflationen, som brukar ge en bra vägledning om vart inflationen är på väg, är fortfarande för hög”, framhöll Thedéen.
”Vår prognos är att penningpolitiken behöver vara tydligt åtstramande under en period framöver för att vi ska komma tillbaka till en varaktigt låg och stabil inflation, poängterade Breman.
Men som vanligt lämnade man öppet för att ny information om konjunktur- och inflationsutsikterna kan ändra Riksbankens bedömningar.
Nu har den viktigaste informationen kommit när SCB har presenterat inflationssiffrorna för oktober. Utfallet avviker inte särskilt mycket från vad Riksbanken och oberoende bedömare på förhand hade väntat sig.
Konsumentprisindex steg med 6,5 procent jämfört med oktober förra året, vilket är något lägre än förutsett. Men konsumentprisindex rensat för effekterna av ränteändringar har gått upp med 4,2 procent, något mer än vad Riksbanken räknade med. Om man även rensar konsumentprisindex för energipriserna så hamnar siffrorna på 6,1 procent, även detta aningen högre än i Riksbankens prognos.
Skillnaden mellan Riksbankens prognoser och den verkliga inflationstakten är marginell och kan rimligtvis inte spela någon större roll för det kommande räntebeslutet. Det tyder på att det blir ännu en räntehöjning, troligtvis från nuvarande 4,0 procent till 4,25 procent.
Kronkursen mot euron är dessutom ungefär densamma nu som för en månad sedan, visserligen med en liten förstärkning under de allra senaste veckorna. Men detta är knappast tillräckligt för att tillfredsställa riksbankschefen som vid flera tillfällen har understrukit att den svaga kronan bidragit till den höga inflationen.
Priset för den egna svenska valutan kan för tillfället vara att räntan höjs litet mer än i euroländerna. Europeiska centralbanken, ECB, tillhör ju de centralbanker som nyligen har avstått från att höja styrräntan och därför ligger kvar på 4,0 procent. Det är samma räntenivå som Riksbanken troligen kommer att frångå i nästa vecka.
Ett skäl till denna ränteskillnad kan vara att inflationen tycks vara på snabbare nedgång i euroländerna än i Sverige. Det kan också vara så att Riksbankens styrränta behöver vara något högre än ECB:s, om kronan ska kunna stärkas mer varaktigt mot euron.
En något högre räntenivå i Sverige än i euroländerna skulle då också kunna vara förutsättningen för att få ned den svenska inflationen i riktning mot målet på 2,0 procent.
Nu kan man givetvis säga att inflationssiffrorna är missvisande, eftersom tonvikten läggs på förändringen i årstakt och inte på de allra senaste månadernas utveckling. Uppgången i de svenska konsumentpriserna var ju obetydlig under oktober, jämfört med september.
Givetvis ska man titta också på dessa inflationstal, även om de gäller en kort period. Men svängningarna kan vara stora från månad till månad, samtidigt som det viktigaste är den långsiktiga prisutvecklingen. Särskilt väsentligt är att se på den inflationen som uppstår på hemmamarknaden och inte låta bedömningen styras för mycket av svängande internationella råvarupriser.
Riksbanken har en komplicerad uppgift där det är bäddat för kritik. Penningpolitiken behöver också ingående granskas och olika missgrepp lyftas fram. Men vad som till sist främst räknas är om man lyckas uppnå inflationsmålet, även om det för närvarande är kämpigt att komma dit.