Danmark gick som bekant till folketingsval den 5 juni. Richard Appelbom, tills nyligen politisk redaktör vid VLT (Vestmanlands Läns Tidning), var då i Köpenhamn och analyserar här valresultatet:
Folketingsvalet den 5 juni blev ett rejält bakslag, eller ”örfil” som danskarna kallar det, för högerpopulistiska Dansk folkeparti (DF).
Från 21,1 procent till 8,8 procent! Mer än hälften av mandaten gick förlorade.
Flera andra partier gick också kraftigt fram jämfört med folketingsvalet 2015. Socialliberala Radikale, grönsocialistiska Socialistisk folkeparti (SF) och Konservative fördubblade sina mandat. Liberal alliance förlorade mer än häften av mandaten och höll på att åka ur folketinget, medan Alternativet (närmast grönt) tappade nästan hälften av mandaten.
Låter dramatiskt? Visst, jämfört med förra valet. Men inte om resultatet i stället jämförs med folketingsvalet 2011, då det också blev majoritet för ”rött” block (Socialdemokraterna, Radikale, SF och vänstersocialistiska Enhetslistan).
Då är istället likheterna slående. Socialdemokraterna har i alla tre valen fått runt en fjärdedel av rösterna. Nu 25,9 procent, mot 24,8 procent 2011. Radikale fick nu 8,6 procent och 9,5 procent 2011, SF fick i år 7,7 procent och 9,2 procent 2011. Enhetslistan hade nu 6,9 procent och 6,7 procent 2011. Alternativet, vars partiledare Uffe Elbaek kom från Radikale, fick nu 3 procent och fanns inte 2011.
De här fyra partierna, främst de tre förstnämna, kan ses som stöd- och samarbetspartier till Socialdemokraterna och fick 26,2 procent (23,2 procent utan Alternativet) i årets val och 25,4 procent 2011.
S är ungefär lika stort som stöd- och samarbetspartierna tillsammans vid båda valen.
Även bland de borgerliga partierna är förändringarna inte så dramatiska 2019 jämför med 2011. Högerliberala Venstre fick nu 23,4 procent och 26,7 procent 2011, Liberal alliance nu 2,3 procent och 5,0 procent 2011. Konservative hade nu 6,6 procent och 4,9 procent 2011.
Dansk folkeparti fick nu 8,8 procent och och 12,3 procent 2011. Den här gången fick dock Nye borgerlige 2,4 procent och Stram kurs 1,8 procent. De vill ha en ännu mer restriktiv migrationspolitik än Dansk folkeparti.
Det var valresultatet 2015 som avviker. Då gick DF från 12,3 procent till 21,1 procent, vilket skakade om rejält. Radikale och SF, som båda varit i regering (SF lämnade 2014) med S, tappade många väljare.
Nu verkar DF ha förlorat väljare åt flera håll: till Nye Borgerlige och högerextrema Stram kurs, till Socialdemokraterna som närmat sig DF om migration och till Venstre som gick starkt framåt i valrörelsens slutskede.
Det danska valsystemet påminner om det svenska, men med en viktig skillnad. Spärrgränsen till att komma in i parlamentet är 4 procent i Sverige, men bara 2 procent i Danmark. Partier som klarat kraven för att ställa upp i valet får vara med i tv-debatter.
Det gör det lättare för uppstickare, och det drabbade DF den här gången. Högerextrema Stram Kurs och Nye Borgerlige fick utrymme att angripa DF för att vara för ”slappt” om invandring. Samtidigt låg Venstre och Socialdemokraterna nära DF i stödet för en restriktiv migrationspolitik.
DF fick agera defensivt och anklaga uppstickarpartierna för orealistiska krav. I klimatfrågan, som var viktig för många väljare, angrep DF andra för att vara orealistiska.
En ovanlig och defensiv roll för ett populistparti, vant att spela på missnöje. Resultatet blev en stor tillbakagång för DF jämfört med framgångsvalet 2015.
Socialdemokraterna ser ut att ha tagit tillbaka tidigare kärnväljare från Dansk folkeparti, men i gengäld ha förlorat andra till de övriga partierna i ”rött block”, där särskilt Radikale och Enhetslistan kräver mildringar i migrationspolitiken (”utlänningspolitiken” kallas den i Danmark). I det mer kosmopolitiska Köpenhamn blev Enhetslistan och Radikale nästa lika stora som S, alla fick 16-17 procent.
Trots den låga spärren kom Kristdemokraterna, Stram kurs (lyckligtvis) och ännu ett parti inte med, så över 4 procent av rösterna påverkade inte mandatfördelningen.
Regeringsbildningen ser ut att bli besvärlig. S vill regera i minoritet, föra grön politik med regeringsunderlaget, migrationspolitik med Venstre och DF och driva välfärdsfrågor som bättre pensioner.
Socialdemokraternas kombination av restriktiv migrationspolitik och klassisk välfärdspolitik ser ut att ha stärkt det rödgröna blocket, men Socialdemokraterna har som parti inte ökat.
Radikale är för en liberal ekonomisk politik och mildrad migrationspolitik. Enhetslistan, SF och Alternativet står mer till vänster i ekonomiska frågor. Så det blir inte lätt för Socialdemokraternas ledare Mette Frederiksen att bilda regering.
Här är två länkar om valresultatet 2019 respektive 2011:
https://www.dr.dk/nyheder/politik/resultater/folketingsvalg