Rysslands ekonomiska stagnation kan avgöra Ukrainakriget

Ryssland är inte oövervinnerligt i utmattningskriget mot Ukraina. Den ryska ekonomin har tappat styrka och är inne i en långvarig stagnation. För Ukraina kan ökat stöd från väst ge avgörandet.

I veckan har det kommit en rapport om Rysslands ekonomi som förtjänar uppmärksamhet. Det är forskare vid Handelshögskolan i Stockholm som på regeringens uppdrag har gjort en granskning av Ukrainakrigets effekter. För rysk del visar sig de negativa följderna av kriget större än man kanske skulle tro.

Det ekonomiska utgångsläget för Ryssland när kriget började i februari 2022 var inte särskilt gynnsamt. Tillväxten i ekonomin byggde i allt väsentligt på utvinning av råvaror, särskilt olja och gas som gav starkt fluktuerande inkomster.

Den ryska ekonomin som helhet motsvarar de nordiska ländernas storlek, men den väsentliga skillnaden att Ryssland har 144 miljoner invånare medan Norden har en femtedel så många. Ryssarnas inkomster och förmögenheter är mycket ojämnt fördelade, vilket betyder att de flesta är fattiga och ett fåtal mycket rika.

Trots att Ryssland räknas som en global supermakt visade kriget att dess militära förmåga var överraskande svag. Vad som hade tänkts som ett kortvarigt angrepp blev i stället ett utmattningskrig till stora kostnader.

Den ryska ekonomin skadades samtidigt av sanktioner från USA och de flesta europeiska länder. Följden blev att den tidigare svaga tillväxten helt upphörde, samtidigt som en större del av ekonomin styrdes över till krigsproduktion. Utrikeshandeln svängdes om genom att olja såldes till Kina och Nordkorea, i utbyte mot köp av vapensystem.

Vad rapporten från Handelshögskolan pekar på är att Rysslands ekonomi under de senaste åren har kommit i djup obalans som verkar bli långvarig. Den militära upprustningen har satts framför allt annat, vilket medfört att andra investeringar strypts. Civilt inriktade företag saknar både kapital och arbetskraft, vilket hindrar deras utveckling.

Kapitalflykten ur Ryssland har ökat kraftigt, räntorna skjutit i höjden och rubeln tappat i värde mot andra valutor. Befolkningen har fått betala för upprustningen genom nedskärningar i andra offentliga tjänster, liksom genom stigande inflation och minskad tillgång på varor.

För Ryssland skulle det ta lång tid att vända situationen, även om man försökte. Det beror på att man inte längre uppfattas som en pålitlig leverantör av olja och gas, samtidigt man har försummat att bredda näringslivet till nya områden. Kompetensflykten innebär att många ryssar flyttat till andra länder och knappast har planer att återvända.

Ryssland står inte inför någon akut ekonomisk kollaps, men måste räkna med en långvarig stagnation. De enda maktmedel som man besitter är militära påtryckningar och hotet om användning av kärnvapen. Detta gäller även om man lyckas erövra flera områden som tidigare har ingått i Sovjetunionen.

När det gäller Ukraina så har Ryssland på senare tid haft en del dyrköpta framgångar, samtidigt som man tvingats släppa en del eget territorium. Men i huvudsak står kriget, trots stora uppoffringar på båda sidor, ganska stilla. Ryssarna kan ha ett visst övertag genom mer vapen, men inte tillräckligt för en offensiv.

För närvarande ligger avgörandet främst hos de västländer som hittills har stöttat Ukraina, men som nu visar osäkerhet. Främst gäller det USA där presidentvalet i november får en väsentlig roll. Men även i Tyskland råder en otydlig situation beträffande fortsatta vapenleveranser, vilket kan påverka även andra länder.

För Ryssland skulle en sådan förändrad geopolitisk situation ge en skänk som man knappast kan åstadkomma på egen hand. Ett utökat militärt stöd till Ukraina från väst under 2025 skulle däremot kunna vända läget åt andra hållet. Från rysk sida har man knappast resurser att svara emot en sådan förstärkning på det ukrainska hållet.

För Ukraina kan alltså det kommande året betyda en vändpunkt, åt ena eller andra hållet. Kvar har man sedan ett oerhört behov av att återuppbygga landet efter de skador som kriget har medfört. Förhoppningsvis finns även i det läget en stor vilja från andra länder att ta sin del av bördorna.

Ryssland har långsiktiga problem av annat slag. Den ryska ekonomin har djupa inbyggda problem som kvarstår även efter ett slut på Ukrainakriget. Lösningen måste sökas genom samhällsreformer som öppnar för demokrati och pluralism, något som är omöjligt med landets nuvarande politiska ledning.