Var är statsminister Ulf Kristersson? Det kunde man fråga när AI-kommissionens förslag presenterades igår. Uppgiften att ta emot rapporten hade lagts på civilminister Erik Slottner som inte tycks fått mandat att ställning till något i utredningen.
Man kan jämföra med när AI-kommissionen tillsattes i december förra året. Då stod i Ulf Kristersson i främsta ledet att välkomna utredningen. ”AI-kommissionen ska göra en genomlysning av Sveriges förutsättningar – från utbildning och lagstiftning till hur vi attraherar internationellt riskkapital – så att Sverige kan vara med i matchen”, förklarade han.
Regeringen förklarade stolt att AI-kommissionen skulle ledas av Carl-Henric Svanberg, en av Sveriges mest kända företagsledare som vid den tiden var styrelseordförande i AB Volvo.
Men sedan tycks något ha hänt som gjort statsministern missnöjd. När AI-kommissionen var färdig med sin rapport var han inte närvarande, utan lämnade uppgiften att ta emot den till civilminister Erik Slottner (KD) som inte kunde ta ställning till dess innehåll. Ulf Kristersson nöjde sig med att delta vid ett seminarium om rapporten senare under samma dag.
Vad statsministern tycker om AI-kommissionen är ännu så länge okänt. Men tills vidare får man anta att han vill avvakta till en senare tidpunkt att yttra sig, hellre än att ta tillfället i flykten.
Orsaken kan vara att AI-kommissionen har försökt att pressa regeringen till snabba ställningstaganden. I rapporten hävdar man att det råder brist på politisk styrning, trots att det i AI-frågorna råder ett akutläge beroende på att Sverige – och övriga Europa – släpar efter.
Bland AI-kommissionens krav på regeringen finns att den ska tillsätta en specialstyrka, så kallad ”task force”, direkt under statsministern. Dess uppgift ska vara att vara pådrivande och samordnande i regeringens arbete med AI-frågorna, på ett sätt som hittills har saknats.
AI-kommissionen kommer också med sammanlagt 75 förslag och vill att i genomsnitt 2,3 miljarder kronor ska sättas av för vart och ett av de kommande fem åren. Detta skulle påbörjas i en vårändringsproposition som läggs fram i april 2025.
Carl-Henric Svanberg har försökt sätta agendan, också genom att påskynda AI-kommissionens arbete. Dess rapport kommer mer än ett halvår tidigare än vad regeringen hade tänkt sig, vilket ska understryka brådskan att lämna utredningsstadiet och övergå till politisk handling.
Möjligheten finns fortfarande att regeringen nappar på detta, trots det kyliga mottagandet av rapporten. Alternativet att avvakta med AI-frågorna till en senare tidpunkt skulle vara förödande, eftersom det finns så mycket som snabbt behöver göras. Statsministern behöver också visa att han tar emot signalerna från AI-kommissionen och han kan utöva den politiska styrning som kommissionen efterlyser.
Det betyder inte att regeringen ska låta AI-kommissionen ensam bestämma dagordningen. Fortfarande finns naturligtvis möjlighet att ta egna initiativ och att utarbeta ytterligare förslag. Kommande budgetar måste väga samman många olika politiska krav, men där AI-frågorna väger tungt.
Men det finns anledning att snegla på EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, som har låtit ta fram en liknande rapport – skriven av förre ECB-chefen Mario Draghi. Ämnet där är likartat, såtillvida att det gäller hur EU ska stärka sin konkurrenskraft och produktivitet i förhållande till USA och Kina. Även där spelar AI-frågorna en central roll.
Politiskt är dock skillnaden uppenbar, eftersom von der Leyen aktivt har välkomnat Draghis rapport och gjort den vägledande för arbetet i sin kommande EU-kommission. Hon har inte bundit sig för dess samtliga förslag, men däremot sett till att göra det övergripande budskapet till sitt.
Agendan för EU-kommissionen är därmed satt åtminstone fram till 2029, vilket kan få stor betydelse. Liknande behövs även i Sverige beträffande AI-frågorna, vilket kräver att regeringen förmår att ta ledningen. Det är svårt att tänka sig en lämpligare uppgift för landets statsminister.