”Det är ekonomin, dumbom”, lyder ett av de mest kända citaten från amerikanska presidentval. Men denna gång är det en öppen fråga vem som gynnas, Donald Trump eller Joe Biden. Coronakrisen har ställt allt på ända.
När bara litet mer en månad återstår till årets presidentval i USA är det osäkert vilken roll som ekonomin kommer att spela för valutgången. För tillfället är det andra frågor som dominerar debatten, men det berömda citatet som ursprungligen skulle förklara Bill Clintons framgång 1992 kan ändå ha sin giltighet.
Ganska uppenbart var det ekonomin som den gången betydde att sittande president inte blev omvald. Så kan det bli även i årets presidentval, även om det ännu är långt ifrån säkert. Fortfarande är det mycket som står och väger, även efter presidentkandidaternas stökiga första valdebatt.
Så sent som för ett halvår sedan såg det ut som om den amerikanska ekonomin gick Donald Trumps väg. USA hade då haft flera år med högkonjunktur, där arbetslösheten kommit ner under fyra procent. Under Trumps mandatperiod hade reallönerna stigit för första gången på länge, samtidigt som aktiekurserna nådde toppnivåer.
Trump hade visserligen ställt till med mycket, såsom ett allt mer riskabelt handelskrig med Kina och förödande attacker mot frihandeln. Med inriktningen på sina avregleringar hade han uppenbart främjat ekonomisk tillväxt på miljöns och klimatets bekostnad. Hans syn på fördelningsfrågorna framgick tydligt genom skattesänkningar som främst gynnade de redan välbeställda, liksom försöken att upphäva företrädaren Barack Obamas sjukvårdsreform.
Men detta hindrar inte att USA:s ekonomi gick tillräckligt bra fram till i vintras för USA:s ekonomi för att ge Trump en tydlig fördel inför presidentvalet. Läget var så gynnsamt att kritikerna hade svårt att få grepp på honom.
Coronapandemin ändrade sedan bilden på ett brutalt sätt. Inte nog med att Trump missbedömde problemet och sedan hanterade det på ett oskickligt sätt som bidrog till att öka smittspridningen. USA har nu kommit upp i dödstal på mer än 200 000 personer och hotet från pandemin är långt ifrån över.
Dessutom betydde coronakrisen att den gynnsamma ekonomiska utvecklingen bröts. En mild konjunkturnedgång hade redan tidigare inletts, men den kom nu istället att bli dramatisk. USA drabbades av både ett BNP-ras på nio procent under andra kvartalet i år och av en brant ökning av arbetslösheten upp mot 15 procent som amerikanerna inte var förberedda på.
Ekonomiskt klarade USA sig egentligen lindrigare genom krisen än många andra länder, sett enbart till BNP-siffror. På flera andra håll, bland annat i Europa, blev raset ännu större. Men arbetslösheten rusade snabbare uppåt i USA, där följderna också blev mer brutala för de många amerikaner som saknar sociala skyddsnät och marginaler i form av eget sparande.
Stämningsläget ändrades också drastiskt av coronapandemin tillsammans med den djupa ekonomiska nedgången. Framtidstron försvagades och optimismen på många håll svängde till pessimism. De sociala konflikterna och etniska motsättningarna i USA skärptes och ledde tidvis till upplopp och våldsamheter.
Politiska slagord som Trumps ”Make America great again” förlorade därmed sin trovärdighet och fick läggas åt sidan. Istället blev presidentens valstrategi att utgå från amerikanernas oro och göra sig själv till en garant för lag och ordning. Valdebatten har blivit allt hätskare, men också mer innehållslös.
Joe Biden kan här ha sin möjlighet genom att han står i opposition och kan peka på mer utarbetade planer än Trump när det gäller ekonomin. Men frågan blir om Biden räcker till i väljarnas ögon och om han ska lyckas hävda sig i hårdföra valdebatter med den sittande presidenten. Resultatet av den första tv-sända debatten mellan dem tyder dock på att han kan klara det, men då genom att själv göra sig skyldig till övertramp.
Mycket återstår dock till valdagen den 3 november och bland det som kan hända är att USA-ekonomin kommer snabbare än väntat på fötter. Svackan var visserligen djup, men uppstudsen verkar också bli snabb. Börsen har redan tagit detta till sig och aktiekurserna stiger mot nya höjder.
I USA pekar också åtskilliga konjunkturindikatorer uppåt igen, samtidigt som arbetslösheten har börjat vända nedåt. Tiden fram till årsskiftet ser ut att gradvis bli ljusare, efter det mörker som har rått under det senaste halvåret. Den amerikanska ekonomin visar på nytt den förmåga till återhämtning som gör att kriserna där brukar bli ganska kortvariga.
Detta är i sig glädjande, men inför presidentvalet blir frågan hur mycket som den inledda ekonomiska uppgången hinner få genomslag. Från ett bottenläge tar det tid för konjunkturen att klättra uppåt och dröjer ofta det ännu längre innan stämningsläget ändras hos en bred allmänhet.
Omsvängningen komma alltför sent för att Trump ska kunna dra nytta av den i presidentvalet. Ifall ekonomin än en gång får fälla avgörandet, borde Biden därför ha möjlighet att behålla sitt försprång hos väljarna ända fram till valdagen.