Valet av Donald Trump till USA:s nye president får omedelbara ekonomiska följder. Dollarkursen har rusat i höjden och räntorna stiger. Nya tullar på utländska varor riskerar att driva upp inflationen. Amerikanerna förlorar i levnadsstandard på en handelsfientlig politik.
I USA finns en utbredd uppfattning att protektionism där man skyddar landets egen produktion leder till fördel för amerikanerna. Trump har förklarat att han inte vet något vackrare ord än tullar och många av hans väljare verkar håller med honom. Men i själva verket finns knappast ett snabbare sätt att försämra ekonomin.
Tullar på 10-20 procent för europeiska varor och på 60 procent för kinesiska varor blir kännbara för Europa och Kina. Men även USA får betala genom att priserna på importvaror stiger. Amerikanska hushåll tappar i köpkraft, vilket särskilt slår mot den fattigare delen av landets befolkning.
Många i USA tror att protektionismen leder till att amerikanska jobb kommer att räddas. Men den effekten är mycket osäker eftersom handelshindren leder till att priserna stiger snabbare, med påföljd att levnadsstandarden försvagas. Det finns särintressen som gynnas, men USA-ekonomin som helhet tappar.
Mer uppenbart är dock att andra länder vars varor beläggs med tullar tillhör den förlorande sidan. Mest märks detta för utpräglade exportländer med stor utrikeshandel som Sverige. För svensk del är USA vår viktigaste marknad efter Tyskland och Norge, även om man kan vänta sig en nedgång under de närmaste åren.
Det blir svårare att sälja till USA, helt enkelt beroende på att tullarna på svenska produkter gör dessa dyrare för amerikaner. Det gäller oavsett om kunderna är företag eller hushåll, men det är inte säkert att dessa i stället köper amerikansktillverkade varor. Följden kan i stället bli att affärerna blir färre, vilket ingen vinner på.
Om dollarn förblir stark och de amerikanska räntorna, såsom nu direkt efter USA-valet, så förstärks de negativa följderna för amerikansk del. Men detta bestäms på de internationella finansmarknaderna som Trump inte särskilt lätt kan påverka. Han kan bestämma över mycket genom sin valseger, men inte över marknadskrafterna.
Inget tyder dock på att Trump skulle vara beredd att ändra sin politik som han just har vunnit valet på. Den ekonomiska politiken har bidragit till hans framgång, eftersom många väljare anser att de fick det bättre under hans förra mandatperiod vid makten. Denna jämförs ofta med Joe Bidens presidenttid som präglades av pandemin och dess följder för ekonomin.
Trump hade också fördelen att USA inte råkade in i nya krig under åren 2016-2020 då han regerade. Men det berodde mindre på den amerikanske presidenten och mer på att den globala utvecklingen råkade vara lugnare under just denna period. Hur det blir med detta under de kommande fyra åren med Trump som president återstår att se.
Men för europeisk del väntar hur som helst en tung period, särskilt som Trump vill dra sig ur kriget i Ukraina och driva fram högre försvarsanslag från övriga Natoländer. Det betyder ökade offentliga utgifter och kanske även en högre statsskuld. Det är lika bra, även för Sverige, att vara berett på större ekonomiska påfrestningar än hittills.
Det bästa som Europa kan göra i denna situation är att i större utsträckning samla sina krafter, både inom både Nato och EU. Sverige borde var mer pådrivande när det gäller att utveckla samarbetet, både militärt och ekonomiskt. Det gäller att minska beroendet av USA, vars globala intressen alltmer riktas mot andra delar av världen.
Men USA förblir militärt viktigt, särskilt som motvikt till Ryssland. Sverige har ingen anledning att ångra beslutet att inträda i Nato som också är en europeisk samverkan, bland annat för att försvara Östersjön och Nordkalotten. Gentemot Ryssland har de amerikanska kärnvapnen en avskräckande effekt som fortfarande är lika väsentlig.
Ekonomiskt kan Sverige gå in djupare i EU, bland annat genom att ansluta sig till valutaunionen. Ett utbyte av den svenska kronan till euron skulle markera en vilja att delta i alla EU:s institutioner, däribland Europeiska centralbanken. Att svenskarna sade nej till euron i en folkomröstning för mer än 20 år sedan kan inte längden få vara avgörande.