Svenska företag riskerar att gå under, till följd av Coronakrisen. Det behövs aktiva och verkningsfulla åtgärder för att avvärja en katastrof. Så ska man se på vad Riksbanken och Finansinspektionen nu gör.
Riksbanken vill låna ut upp till 500 miljarder kronor till bankerna för att dessa i sin tur ska ge mycket billiga krediter åt företag som annars får problem med sin finansiering. Beloppet är jättelikt, faktiskt ännu större än lånen som dessa företag har idag.
Finansinspektionen tar bort den kontracykliska kapitalbuffert som för närvarande innebär att bankerna måste låsa in 2,5 procent av sitt kapital. När den restriktionen försvinner så ökar bankernas utlåningskapacitet med cirka 900 miljarder kronor.
Båda åtgärderna tar sikte på de akuta problem som många företag har drabbats av genom Coronakrisen. Riksbanken och Finansinspektionen kan visserligen inte göra något direkt åt sådant som att leveranser inte kommer fram och att efterfrågan från kunderna viker.
Men för de företag som befinner sig i den situationen är tillgång på kapital ett villkor för överlevnad. De har kvar kostnader som måste täckas, även när intäkterna uteblir. Om de inte kan betala så är det nära till konkurs.
Det är nödvändigt att låna för att kunna klara verksamheten tills Coronasmittan har kulminerat och förhållandena blir mer normala igen. Där kan Riksbankens och Finansinspektionens åtgärder underlätta, även om det ligger på bankerna att sedan slussa pengar till företagen.
Bankerna är dock satta under hård press och kan dock knappast göra annat än medverka. Men det kan uppstå svåra avvägningar när det gäller företag som hade stora problem redan före Coronasmittan och nu har fått sin situation ytterligare förvärrad. Ska bankerna ge dem lån på förmånliga villkor eller inte?
Men bankerna vill nog inte få skulden till att företag går överstyr. Snarare är det troligt att kreditförlusterna tillåts stiga, i de fall som det ändå blir betalningsinställelser och konkurser. Sådant kommer nog ibland att inträffa.
Det kan dock varken Riksbanken eller Finansinspektionen göra mycket åt med de åtgärder som nu är aktuella. Riksbanken kan däremot sänka sin reporänta från nuvarande noll procent och låta den återgå till minusnivå. Men hur verkningsfullt detta skulle vara i nuvarande läge är en öppen fråga.
Uppenbart är i varje fall att riksbankschefen Stefan Ingves inte önskar sig dit. Han vill i så fall hellre stimulera ekonomin genom att låta Riksbanken utöka sina obligationsköp, kanske till att även gälla kommunobligationer utöver de redan inköpta statsobligationerna.
Men Riksbankens möjligheter att bidra till ökad efterfrågan i ekonomin är i nuläget begränsade. Uppgiften ligger snarare på regeringen som kan komma med ännu extrabudget, innan den ordinarie vårbudgeten läggs fram vid mitten av april.
Regeringen har betydligt större spelrum än Riksbanken och kan både underlätta för företagen, till exempel med skattekrediter, och bidra till att hålla efterfrågan uppe i hela ekonomin. Det kan i så fall gälla både ökade statsbidrag, framför allt till kommuner och regioner, och någon form av tillfällig skattelättnad för hushållen.
Korttidsveckan är hittills regeringens mest konkreta bidrag, som innebär att staten delar kostnaderna för tillfälligt minskad arbetstid med arbetsgivare och arbetstagare. Det kan tjäna som en överbryggning för företag som plötsligt tappar efterfrågan, men samtidigt har goda förutsättningar på längre sikt.
Men nu stiger behovet av ytterligare finanspolitiska åtgärder som kan stärka hushållens konsumtionslust och investeringsvilja, i syfte att hålla efterfrågan uppe i ekonomin. Det kan också gälla lättnader för företagen, liksom insatser för att stötta dem som blir arbetslösa. En del kan klaras genom de automatiska mekanismer som finns inbyggda i statens budget, men det behövs också politiska initiativ.
Ansvaret läggs därför i allt högre grad hos regeringen och dess samarbetspartier, som allra senast till vårbudgeten måste komma upp med något stort. För att kunna få ekonomin att vända måste det handla om betydligt mer än tillfälliga branschstöd till de sektorer som är mest drabbade av Coronasmittan.
Ifall något sådant inte presenteras av regeringen är det bäddat för besvikelse, liksom för att oppositionen försöker ta över genom att bilda oheliga allianser. I så fall får ekonomin hanka sig fram tills den svenska exporten börjar ges draghjälp från omvärlden. Det lär ta sin tid och mycket kan hinna gå förlorat på vägen.