Riksbankens räntesänkning från 2,50 procent till 2,25 procent kom helt väntat. Men vad som därefter ska hända är ovisst. Svaret dröjer åtminstone till mars, då det blir dags för nästa räntemöte.
I maj förra året började Riksbanken sänka styrräntan från toppnivån på 4,00 procent. Därefter har det varit ganska givet att räntesänkningarna skulle fortsätta regelbundet med 0,25 procentenheter per gång ner till en nivå på cirka två procent. Detta mönster har följts med några få avvikelser, såsom när man vid ett tillfälle sänkt med 0,50 procentenheter.
Men nu kan bottnen vara nådd för den här gången. Det som talar för detta är att konjunkturen börjar peka försiktigt uppåt, samtidigt som raden av tidigare gjorda räntesänkningar ännu inte har gett full verkan. Under 2005 verkar ekonomin bli bättre än vad man ännu kan urskilja, särskilt för de svenska hushållens del. Det syns inte minst genom att bostadspriserna har börjat röra sig uppåt.
Utvecklingen i omvärlden ger samtidigt anledning till bekymmer. Det gäller bland annat Donald Trump som hotar med amerikanska tullar som kan höja priserna, både i USA och andra länder. Kriget fortsätter i full skala mellan Ryssland och Ukraina, samtidigt som vapenstilleståndet mellan Israel och Hamas kan visa sig helt opålitligt.
Finansmarknaderna i USA reagerar på osäkerheten, bland annat genom att de långa marknadsräntorna har börjat stiga. Aktiemarknaden har samtidigt blivit mer volatil, framför allt genom det branta fallet för den tidigare succéaktien Nvidia. Orsakerna till oron kan vara flera, men den gemensamma följden kan ändå bli en större återhållsamhet, även i Sverige, med ytterligare räntesänkningar.
För svensk del finns annars argument för att Riksbanken ska sänka styrräntan vid fler tillfällen i år. Konjunkturvändningen är hittills svag: BNP-ökningen går trögt och arbetslösheten ligger på 8,5 procent. Hushållen kan behöva mer stimulans att höja sin efterfrågan, särskilt som utrikeshandeln – som brukar ge draghjälp – ser ut att utvecklas svagt.
Konjunkturuppgången kommer att utgå främst från hemmamarknaden, när det gäller både konsumtion och investeringar. Det ger Riksbanken en viktig roll men effekten av ytterligare räntesänkningar kan ändå bli mindre än vanligt, eftersom stigande marknadsräntor kan dra åt andra hållet – även i Sverige.
Hushållen får vara beredda att bostadsräntorna kan gå upp, även om Riksbanken drar åt andra hållet. Företagen kan tvingas betala mer för att låna, särskilt om krediterna tas upp på den internationella marknaden. Sverige, med alla sina globala bindningar, kan inte koppla sig ifrån omvärlden.
Nästa räntebesked från Riksbanken kommer den 20 mars. Det mesta talar för att det inte innebär någon räntesänkning, däremot kan man vid detta tillfälle hoppas på ett litet längre tidsperspektiv framåt. Denna gång saknades ett sådant, vilket delvis kan förklaras av att räntebeslutet bygger på uppgifter ur en prognos från december.
I mars kan konjunkturbilden i Sverige ha hunnit klarna, samtidigt som läget i omvärlden blivit tydligare. Då kan det bli möjligt att göra tydligt om det ska öppna sig för fler räntesänkningar i år eller om den gällande räntenivån troligtvis kommer att ligga fast.
Men allt beror inte på Riksbanken, utan mycket hänger på andra krafter. Vågar Europeiska centralbanken, ECB, gå vidare med räntesänkningar? Och hur gör den amerikanska centralbanken Federal Reserve som står under tryck från Trump att sänka räntan, men själv kan konstatera att detta knappast låter sig göras när inflationen ligger runt tre procent?
Svaret från Federal Reserve på torsdagskvällen var att man håller fast vid nuvarande räntenivå, men klarar centralbanken i längden att stå emot en maktfullkomlig president?
Frågorna är för tillfället fler än svaren. Den som låtsas något annat har, med största sannolikhet, helt fel.