Sverige befinner sig i ett kritiskt läge, med Ryssland som bedriver fullskaligt krig i vår närhet och USA som samtidigt hotar med handelskrig. Men av detta märks inte mycket när regeringen lägger fram sin vårbudget, där det främsta förslaget är att utöka rot-avdraget.
Tidpunkten just nu är inte den lättaste att lägga fram en vårbudget. Rysslands krig pågår för fullt och Sverige gör sitt bästa att stöda Ukraina. Det kostar oss mycket, men utan att kostnaderna tydligt syns i budgeten.
Orsaken är att de svenska stora insatserna finansieras genom upplåning och inte med budgetmedel. Det finns skäl till detta, men det går inte att komma ifrån att denna ordning strider mot de budgetregler som säger att alla utgifter ska vägas mot varandra. Nu går i stället pengar och materiel raken vägen till Ukraina, eftersom det råder krigsförhållanden där och allt är bråttom.
Detta är ett slags undantagssituation där det i riksdagen råder bred partipolitisk enighet, vilket gör läget mer acceptabelt. Men med denna skyndsamhet följer ändå en fara att besluten kan bli förhastade. Om Ukrainakriget skulle fortsätta länge till, liksom Sveriges stödinsatser, skulle det behövas en bättre ordnad budgetprocess även på detta område.
När det gäller förhållandet till USA är situationen också allvarlig, men på ett helt annat sätt. Där gäller det inte ett pågående militärt krig, utan ett hotande handelskrig. Läget är svårgripbart eftersom det ändras nästan dagligen. Snart väntas dock förhandlingar mellan den amerikanska administrationen och EU-kommissionen som då företräder Sverige.
Men USA har redan infört höga tullar mot Sverige liksom en rad andra länder. För svensk del är kostnaderna redan påtagliga, både direkt och indirekt. Även om det kanske går att komma undan vissa pålagor i handeln med USA, så sker det troligtvis genom att man tar på sig andra bördor.
Ovanpå detta kommer den väldiga förtroendeförlusten, där varken Sverige eller andra länder i fortsättningen kan lita på USA. Besked därifrån kan lika snabbt ändras igen, vilket gör läget svårt att hantera. Följden kan bli att hela världsekonomin riskerar att gå in i en krisperiod, där tillväxt och handel avtar.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) uttryckte stark oro över detta, när hon presenterade vårbudgeten. Men själva budgeten återspeglar inte allvaret i situationen. Det beror delvis på att dokumentet färdigställdes betydligt tidigare, både regeringens förslag och de underliggande beräkningarna. Men det är inte säkert att man hade lyckats så bättre utifrån dagens oklara situation.
Hur som helst är vårbudgeten svagt expansionistisk, utifrån ett läge med dröjande konjunkturuppgång. Men dess reformpaket på sammanlagt 11,5 miljarder kronor innehåller knappast några särskilt skarpa förslag, utan det handlar mest om tillägg på olika områden. Man hade ändå, till exempel, kunnat vänta sig mer omfattande arbetsmarknadsåtgärder när arbetslösheten är på väg uppåt.
Huvudnumret är nu i stället utökade rot-insatser, alltså skattebidrag vid ombyggnader av befintliga bostadshus. Där höjs avdraget från 30 procent till 50 procent under en period från mitten av maj fram till nästa årsskifte. Någon analys av samhällsbehovet presenteras dock inte, utöver att byggbranschen för närvarande har problem. Det är dock oklart vilken konjunkturstimulans som åtgärden tillför.
Men redan i sommar kan konjunkturen bli sämre. President Donald Trump har satt 90 dagar som en tidsgräns för ytterligare förhandlingar om USA:s tullar. Faran finns därmed att tullarna mot Sverige och andra EU-länder höjs redan i juli. Följderna kan då bli att efterfrågan i hela den globala ekonomin försvagas.
Utöver detta befinner sig USA och Kina redan i ett mer långtgående handelskrig där de gradvis har höjt tullarna mot varandra. För kinesisk del ligger det nära till hands att i stället försöka kompensera sig genom att öka sin export till EU-länderna. Det kan leda till att ett utpräglat exportland som Sverige möter stora svårigheter.
Nästa ordinarie tillfälle för regeringen att lägga fram en budget blir i andra delen av september, men då handlar den i huvudsak om valåret 2026. Där kan man räkna med att frikostigheten med löften blir större, men också att det blir nödvändigt att diskutera den globala ekonomiska situationen. Den möjligheten missades nu i vårbudgeten.