USA höjer nu sina tullar mer än man har gjort på etthundra år. Det är vad kallar Donald Trump för ”en frihetsdag”. Men vad han i själva verket gör är att driva in världsekonomin i en ny allvarlig kris.
De kommande tullsatserna är helt godtyckligt utformade. Allra hårdast drabbas några av världens svagt utvecklade länder som i någon mån har börjat resa sig ur fattigdom. Det gäller bland annat Lesotho, Laos, Kambodja, Madagaskar, Myanmar, Sri Lanka och Vietnam som alla ska belasta med över 40 procents tull på sina exportvaror till USA.
Det verkar högst osannolikt att dessa låglöneländers produkter, som därmed kommer att bli betydligt dyrare på den amerikanska marknaden, kommer att ersättas av varor från USA. Vinnare blir i stället andra fattiga länder som har turen att inte utsättas för lika höga tullar.
I en sådan jämförelse kan Europa tyckas relativt gynnat, såtillvida att den generella tullsatsen för EU-länderna har satts till 20 procent. Men Storbritannien, som har en mer balanserad handel med USA, klarar sig undan med 10 procent. Samma gäller för Island och en rad länder i Latinamerika, Mellanöstern och Afrika.
Exporten från Sverige skulle alltså beläggas med en generell tull på 20 procent. Men därutöver läggas ytterligare tullar på bland annat på svenska produkter som bilar och stål. Även Tyskland, med liknande exportinriktning, råkar ut för en extra belastning.
Effekten av dessa tullar är svår att bedöma, så länge man inte vet hur varaktiga som de blir. Men hittills tyder det mesta på att Trump vill att de ska finnas kvar ganska länge. De kan visserligen förhandlas borta, men då istället ersättas med något som ensidigt gynnar USA på det andra landets bekostnad. I det flesta fall blir det nog inte så mycket mer aptitligt.
För USA:s del medför tullarna också kostnader, framför allt genom att de inhemska priserna på importvaror stiger. Det gäller till exempel kläder och textilier som tillverkas i låglöneländer. Men samma gäller jordbruksprodukter från grannländer som Mexiko och avancerade produkter som bilar och maskiner från Europa.
Följden blir sannolikt en högre inflation i USA, vilket innebär att amerikanska hushåll får en sämre reallöneutveckling. En nedgång i dollarkursen som har kommit under de senaste månaderna, gör också importen dyrare. Stigande priser betyder dessutom att räntorna pressas uppåt, vilket fördyrar köp av kapitalvaror och höjer kostnaderna för bostäder.
Om sådana följder av tullar snart gör sig märkbara, så kan det ge upphov till ett missnöje bland de amerikanska väljarna. USA går till kongressval på hösten nästa år och då är det inte ovanligt att den sittande presidentens parti går tillbaka. För republikanerna kan en förlust av mandat betyda att de förlora sin kongressmajoritet, något som Trump kan vara beredd att försöka hindra genom att lätta på sina tullar.
Hittills är det dock för tidigt att bedöma hur det ska gå i USA:s inrikespolitiska kamp. Därför måste man nog räkna med att tullarna blir varaktiga, åtminstone tills Trumps mandatperiod tar slut 2029.
I Sverige får vi därmed vara beredda på att den ekonomiska utvecklingen blir sämre än de närmaste åren. Det betyder att lågkonjunkturen förlängs och att arbetslösheten riskerar att stiga ytterligare. Faran finns också att inflationen stiger även här, särskilt om EU-länderna sätter in egna tullar som fördyrar amerikanska varor. Följden kan bli att även de svenska räntorna skjuter uppåt.
Hittills ser det ut som om Sverige kan tappa cirka 0,5 procentenheter per år i ekonomisk tillväxt, till följd av tullarna. Effekterna kan bli mer påtagliga i Västsverige med dess stora beroende av fordonsindustrin. Regioner och orter med stora stålverk kan också råka illa ut.
Faran finns också att de svenska hushållen förblir försiktiga och visar svag konsumtionsvilja. I så fall hålls den inhemska konsumtionen tillbaka, på liknande sätt som under pandemin. Man kan då också vänta sig att även andra EU-länder får en dämpad utveckling.
Tiden framför oss är därför ovanligt osäker, eftersom så mycket samtidigt står på spel. Det gäller inte enbart tullarna och ekonomin utan även geopolitiken, med öppet krig i Europa och allvarliga konflikter på andra håll. Klimatfrågan befinner sig i ett avgörande skede, där det avgörs om det ska lyckas att minska utsläppen av koldioxid och andra gaser.
Hoppfullt för svensk del är ändå att EU fungerar i denna skakiga tid och att Sverige har hunnit ta plats i Nato. Beredskapen att möta yttre hot är på så sätt bättre än på länge