Riksbanken höjer med stor sannolikhet sin styrränta i början av november. Därefter följer flera höjningar under nästa år. Torsdagens räntebesked säger ovanligt tydligt vad Sverige ska vänta sig.
Men egentligen kunde Riksbanken redan nu ha höjt styrräntan från nuvarande 1,75 procent till 2,00 procent. Nu ges i stället en förvarning också om att man, fastän betydligt mindre troligt, även kan avvakta med räntehöjningen till slutet av året.
Vad som talar för en tidig räntehöjning är att Riksbankens prognos för den svenska konjunkturen ser redan god ut, med stigande BNP och sysselsättning. Härnäst kan man vänta sig en lägre arbetslöshet och en ökad press uppåt på priserna, alltså en tilltagande inflation. I det läget är det inte nödvändigt att vänta med en första räntehöjning som sedan kommer att följas av fler.
Andra centralbanker har på senare tid varit snabbare med att höja sina styrräntor. Det gäller allt ifrån Norge och euroländerna till Storbritannien och USA. Men där har också inflationen börjat stiga tidigare än i Sverige, där man i stället kan bevilja sig litet större väntan – trots att marknadsräntorna redan stiger.
Marknadsräntorna dröjer inte på samma sätt som centralbankerna kan göra eftersom dessa sätts utifrån redan tillgänglig information. Denna pekar mot att kriget mellan USA och Iran fortsätter, på ett sätt som driver upp priserna på råolja liksom på diesel och bensin. Sommarens torka i många länder kommer samtidigt att pressa upp elpriserna, vilket slår mot bokostnader och mycket annat.
Detta gäller även i Sverige, där den avgångna regeringen försökt dölja inflationen genom att tillfälligt sänka skatterna på bland annat energi och livsmedel. Riksbanken utgår nu från att dessa skattelättnader snart ska tas tillbaka, men det återse att om detta verkligen kommer att gälla matmomsen – oavsett vilken regering som snart tar plats i Rosenbad.
För svenska hushåll och företag är det viktigaste vilka räntor som gäller vid lån och sparande – och dessa rör sig redan uppåt. Bankerna finansierar sig till stor del på finansmarknaderna och vad de får betala där ger sedan snabbt genomslag i deras räntesättning gentemot kunderna.
Riksbanken kommer ändå att gå i samma riktning när styrräntan troligtvis justerats upp flera gånger under nästa år. Enligt den räntebana som nu har presenterats rör det sig om två räntehöjningar under 2027, men i verkligheten kan det bli fråga om ännu mer. På detta tidiga stadium kan ingen vara säker.
I Sveriges fall beror allt inte på konjunkturen, utan också på finanspolitiken. Det återstår att se om en kommande regering förmår att lägga en så stram budget som situationen kräver. Den just avslutade valrörelsen var fylld med löften om ofinansierade reformer, både utgiftsökningar och skattesänkningar, som skulle kräva en kraftigt ökad statlig upplåning för att kunna betalas.
Reformutrymmet är dock mycket begränsat vilket politikerna ibland också påpekade, mitt i löfteskarusellen. Sverige har ett finanspolitiskt ramverk som kräver återhållsamhet i goda tider för att upprätthålla en långsiktig balans i de offentliga finanserna. Om detta inte sköts på rätt sätt så blir hela ekonomin lidande.