Sverige blir inte lätt att styra med söndagens valresultat. Men trots en mycket knapp övervikt och en bred spännvidd som sträcker sig Sverigedemokraterna till Liberalerna, kommer Ulf Kristersson förstås att ta chansen. Det gäller oavsett hur sannolikheten att lyckas ser ut.
Men vilka ska få vara med i den nya regeringen? De enda givna deltagarna är på förhand Moderaterna och Kristdemokraterna – och kan också stanna vid dem.
Sverigedemokraterna har visserligen tydliga ambitioner att komma med i regeringen och kan genom sin valframgång bli svåra att undvika.
Men som regeringsbildare har Ulf Kristersson goda skäl att lämna SD utanför och därmed undvika stora spänningar inom regeringen. För honom är det bättre att göra upp med SD i olika sakfrågor, även om det kräver stora eftergifter.
Då blir det också lättare för Kristersson att lämna även Liberalerna utanför, om han så skulle önska. Visserligen vill ledande Liberalerna komma med i regeringen, men mot det står att partiet alltjämt är splittrat i sin syn på regeringen.
Kristersson behöver hur som helst Liberalernas stöd för att bli utsedd till statsminister, men däremot knappast för att få igenom regeringens budget genom riksdagen. Även Liberalerna kan få nöja sig med en uppgörelse om sakfrågor, men sannolikt mindre omfattande än Sverigedemokraternas.
Vad har då den nya regeringen att erbjuda av särskilt intresse för ekonomin och näringslivet?
Regeringsskiftet kommer att ge ett stort politiskt fokus på energifrågan och särskilt på kärnkraften. Viktigast på kort sikt blir att hitta snabba åtgärder för att mildra den allvarliga elkris som hotar under den närmaste vintern. Det gäller både tillgången på el och vilka elpriser som ska betalas, samt hur besparingar av el ska sättas in.
Regeringens förmåga att hantera elkrisen får stora följder, även politiskt. En framgång, där man lyckas uppnå bred samling kring krisåtgärder, kommer att vara till stor hjälp i det följande regeringsarbetet. Ett misslyckande skulle däremot, på många sätt, stå mycket dyrt.
I energipolitiken kan den nya regeringen kan inte räkna hjälp från oppositionen, utan får tvärtom räkna med att bli utsatt för hård kritik. Men det är inte särskilt troligt att de fyra partierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – samlas kring en politik som ställs mot regeringens.
Läget är annorlunda i stora frågor av nationell vidd som redan är uppe till behandling, såsom Natomedlemskapet. Där kan man vara säker på att Socialdemokraterna och Centerpartiet ställer upp. De håller också fast vid sitt åtagande om att stärka det militära försvaret, även om det kan bli strid om finansieringen.
Socialdemokraterna och Centerpartiet vill nog också medverka till att Sverige kan genomföra sitt ordförandeskap i EU under första halvåret 2023 på att lyckat sätt.
Men inrikespolitiskt får man räkna med hårda tag, inte minst inför den stundande lågkonjunkturen. För regeringen blir det ändå avgörande om man lyckas skapa förtroende hos allmänheten för sin ekonomiska politik. Oppositionens attacker biter i så fall inte på samma sätt.
Den nya regeringen får räkna med att utsättas för hård kritik, såsom en fortsättning på det skoningslösa debattklimatet från valrörelsen. Kampen är ännu inte över.