Sveriges nya regering är trängd mot väggen. Den höga inflationen tvingar fram en stram budget, trots att ekonomin går in i en djup lågkonjunktur. Riksbanken sätter villkoren genom att annars hota med ännu fler räntehöjningar.
Om två och en halv vecka ska regeringen lägga fram sin budget. Det finns förväntningar att den ska innehålla mycket nytt, av sådant som har presenterats i Tidöavtalet mellan samarbetspartierna och sedan i regeringsdeklarationen.
Men där finns det anledning att tänka om. Den nya regeringen har mycket litet tid på sig att utarbeta konkreta förslag som kan ta plats i budgeten. Vad man än så länge kan göra är främst att tillsätta utredningar.
Så skulle det ha varit även under andra förhållanden. Dagens läge är dock betydligt svårare än så: Sveriges ekonomi är i en allvarlig situation som kommer att prägla det närmaste året och kanske betydligt längre.
Regeringens mest näraliggande uppgift är därför inte att uppfylla vallöften, utan att aktivt delta i krishanteringen. I detta ingår, såsom statsminister Ulf Kristersson förklarat, att bedriva en stram finanspolitik. Det måste betyda ett stopp för så gott som alla skattesänkningar och kostnadskrävande reformer.
Skälet är att Sverige har en inflation som är uppe i närmare tio procent och ännu inte visar några tydliga tecken på att falla. Riksbanken gjorde nyligen en rekordstor räntehöjning och kommer att höja styrräntan igen vid sitt nästa möte i november. Regeringen måste dra åt samma håll om denna politik inte ska misslyckas.
Det betyder att regeringen måste hålla igen med stimulanser av ekonomin, trots att konjunkturen försämras. Arbetslösheten har ännu inte börjat stiga, men ett omslag till det sämre är snart att räkna med. Den kommande vintern ser ut att bli besvärlig.
Skälet är inte enbart konjunkturen, utan också att energitillgången verkar bli knapp vilket ytterligare driver upp priserna. I detta trängda läge kan Riksbanken dessutom se det som nödvändigt att höja styrräntan igen. Ett skäl är att man behöver övertyga arbetsmarknadens parter om sin vilja att driva ner inflationen.
Senast vid utgången av mars ska arbetsgivare och fack inom industrin ingå nya löneavtal som sedan blir riktningsgivande för hela arbetsmarknaden. Det blir därför av stor betydelse att dessa avtal hamnar på en balanserad nivå, så att de inte driver på inflationen ännu mer.
Avtalsrörelsen blir en av det kommande årets största ekonomiska händelser, också för regeringens del. Om lönehöjningarna blir alltför höga så kommer prisstegringarna ta ny fart – och det blir ännu svårare att kämpa ner inflationen.
Regeringen kan därför inte annat än att lyssna på Riksbanken och anpassa sin finanspolitik efter detta. Kostnaden för att pröva något annat skulle bli avskräckande hög, både ekonomiskt och politiskt.
I Storbritannien, som också har en mycket hög inflation, har premiärminister Liz Truss just tvingats avgå till följd av en misslyckad ekonomisk politik. Hennes försök med en alltför expansiv finanspolitik ledde till kaos.
För Sverige är riskerna mindre, men ska ändå inte avfärdas. Det finns all anledning att lyssna på de varningar som kom från riksbankschefen Stefan Ingves och vice riksbankschefen Per Jansson vid riksdagens finansutskott i torsdags. Där gjorde de klart att Riksbanken vid behov kan höja styrräntan betydligt mer än hittills, ända tills den fått kontroll över inflationen.
De skyhöga räntor som det då kan bli fråga om riskerar att orsaka en djup kris. Effekterna skulle kunna bli katastrofala på bostadsmarknaden, där de löpande kostnaderna skjuter i höjden samtidigt som värdet på bostadsrätter och villor rasar. Det skulle då också leda till ett fall i konsumtionen som sänker hela ekonomin.
På fastighetsmarknaden finns också stora risker som gäller kommersiella lokaler för exempelvis butiker och kontor. De företag som äger sådana byggnader är ofta högt belånade och därmed känsliga för räntehöjningar. Problem för dem kan i sin tur orsaka allvarliga bekymmer för banker och andra långivare, vilket i sämsta fall leder till en finanskris.
Utan överdrift kan man påstå att Sverige nu är i en kritisk situation, där det spelar stor roll hur ekonomin sköts. För den nya regeringen blir det ett avgörande prov på dess kapacitet att hantera svåra lägen.
Den kommande budgeten måste innehålla en viss kompensation till företag och hushåll för inträffade priserna på energi, liksom ett utlovat steg i höjningen av försvarskostnaderna. Men så väldigt mycket mer kan det inte bli fråga om, förrän ekonomin är ute ur krisen.