En genomgripande skattereform är önskvärd, men verkar politiskt omöjlig

Det svenska skattesystemet är moget för en genomgripande reform. Men hittills har inget hänt, eftersom den politiska viljan till en bred uppgörelse saknas. Ekonomen Klas Eklunds förtjänstfulla förslag ändrar knappast på detta.

Egentligen borde en redan skattereform vara på väg. I januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet – som gäller den pågående mandatperioden – kan man läsa följande:

”En omfattande skattereform genomförs. Reformen ska öka sysselsättningen och antalet arbetande timmar med sänkt skatt på jobb och företagande, bidra till att klimat- och miljömål nås, stärka Sveriges konkurrenskraft, utjämna dagens växande ekonomiska klyftor, sänka marginalskatten och uppnå att färre betalar statlig inkomstskatt, förenkla genom att begränsa undantag, minska hushållens skuldsättning och bidra till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, öka finanssektorns skatteandel och långsiktigt trygga välfärden.”

Men ännu, när mer än halva mandatperioden gått, har inget gjorts för att få fram en skattereform. Inga utredningar har tillsatts och samarbetspartierna har inte ens kommit fram till hur direktiven till sådana skulle se ut.

Orsaken är inte coronakrisen, utan redan i slutet av förra året (DN den 18 december 2019, https://www.dn.se/nyheter/sverige/magdalena-andersson-darfor-okar-klyftorna/) förklarade finansminister Magdalena Andersson att skattereformen hade skjutits på framtiden.

Enligt henne kunde huvuddragen bli klara före valet 2022, med det nödvändiga lagstiftningsarbetet skulle ta alltför lång tid. Samtidigt gjorde hon klart att partierna bakom januariavtalet inte var överens om inriktningen på den tilltänkta skattereformen.

Därefter har det varit ganska tyst och sedan i våras har coronakrisen tagit nästan all uppmärksamhet. Men om de nödvändiga utredningarna hade kunnat påbörjas innan dess, skulle skattereformen ändå vara på väg. Men så är inte fallet, utan hela frågan ligger tills vidare på is.

Därför är det positivt att andra kan ta initiativ. I detta fall gäller det ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi), som en är politiskt oberoende kommitté under finansdepartementet.

ESO gav för ungefär år sedan i uppdrag åt den välkände ekonomen Klas Eklund att utarbeta ett övergripande förslag till ett nytt skattesystem. Hans rapport finns klar sedan en vecka och är tillgänglig på https://eso.expertgrupp.se/rapporter/2020_7_vart_framtida_skattesystem/

Eklunds förslag anknyter till den stora skattereform som gjordes för 30 år sedan. Grundprincipen var då att skattesystemet skulle utformas på ett sätt som uppmuntrade till arbete och ekonomisk utveckling. Det betydde att inkomstskatten skulle begränsas och mer skatt istället läggas på konsumtionen, främst i form av moms.

Enhetlighet var då också en viktig princip. Avdragen och undantagen skulle vara så få som möjligt. Skattesystemet kunde därigenom göras mindre snedvridande i förhållande till hushållens och företagens ekonomiska beslut. Det skulle löna sig att arbeta, spara och investera – snarare än att jaga skatteförmåner.

På 30 år har dock mycket hunnit hända som förändrar situationen. Dels har skattesystemet ändrats genom mängder av ingrepp, såsom jobbskatteavdrag, rot- och rutavdrag och mängder av undantag från den enhetliga momsen. Och dels har ekonomin omvandlats genom det svenska EU-medlemskapet liksom genom globaliseringen, digitaliseringen och andra stora strukturella förändringar.

En återgång till det skattesystem som antogs 1990 skulle därför vara ogörlig. Det finns dock anledning att slå vakt om principer som att arbete ska uppmuntras och att skatterna bör vara enhetliga. Men samtidigt behövs ett system som stämmer bättre med dagens situation och den närmaste framtiden.

Klas Eklunds förslag uppfyller i stor utsträckning dessa önskemål. Vad han, i stora drag, vill uppnå är lägre inkomstskatter och en mer enhetlig moms. Kapitalskatterna ska vara mer enhetliga, vilket bland annat betyder att det införs en ny slags fastighetsskatt som läggs på både villor och bostadsrätter.

Detaljerna på olika områden ska inte redovisas här, men där kan givetvis finnas invändningar. Själv tror jag att en 25-procentig moms på tidningar och böcker skulle vara till stor skada för demokratin och kulturen. Men Eklund har haft uppdraget att lägga fram en finansierad lösning, där sänkta skatter på ett område ska motsvaras av höjda skatter på andra.

Hindren för en skattereform ligger dock inte främst där, utan hos politiken. Klas Eklunds förslag behöver naturligtvis utredas i detalj innan det genomförs. Men det är minst sagt ovisst om man kommer ända dit.

Idag finns ingen tydlig majoritet för en skattereform av det slag som Eklund föreslår, även om han har ansträngt sig för att göra den politiskt godtagbar. Socialdemokraterna och deras samarbetspartier, Centern och Liberalerna, drar åt olika håll. Moderaterna, som skulle behöva medverka om reformen ska bli stabil, är markant ointresserade.

Uppdelningen i riksdagen på åtta partier gör det inte lättare att skapa majoritet för en skattereform. Det var annorlunda 1990, då det räckte med att Socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet gjorde upp.

En slutsats kan bli att tanken på den stora skattereformen numera är förfelad och att det istället är mer framkomligt att hitta dellösningar där det finns störst reformbehov. Reformering av bostadsbeskattningen borde i så fall stå långt fram i kön. Frågan blir om det går att uppnå tillräcklig politisk uppslutning där heller, men det borde hur som helst vara värt försöket.