En revolution – men då går hemarbetet för långt

Många känner att de är mer produktiva när de jobbar hemifrån. Men lagom är bäst. Därför finns det anledning att tänka efter när en livshotande pandemi inte längre sätter hård press.

Människan är en social varelse. Vi är skapade för att mötas, inte för att länge vistas avskilt från varandra. Distansarbete behöver därför bedrivas med måtta.

Coronakrisen ger anledning att med eftertryck hävda dessa enkla teser. Mycket talar ju för att det senaste halvåret utgör början på en ny revolution i arbetslivet.

Fler än någonsin har prövat på att jobba hemifrån och funnit att det fungerar. Många gillar det, andra inte – men det går ju om man måste. När man väl har insett detta, finns stora vinster att hämta.

Här finns stor potential, både för arbetsgivare och anställda. Företagen kan minska sina kostnader, framför allt för lokaler. Deras medarbetare slipper tidskrävande jobbresor och får i många fall en bättre arbetsmiljö. Arbetsmarknaden vidgas genom att företagen kan anställa personer som bor längre bort än vanligt pendlingsavstånd.

Distansarbete kan därför etableras i samförstånd, även efter coronakrisen när en livshotande pandemi inte längre sätter hård press. Kontoren kan därmed vara på väg att avskaffas eller åtminstone krympas kraftigt.

Men innan man går så långt finns det anledning att tänka ett par varv till. Hittills har ju mycket i arbetslivet grundats på att man har gemensamma arbetsplatser, där man utvecklar sociala koder och värderingar. Det rör sig inte bara om formella möten, utan också om att man ses i lunchrummet eller vid kaffeapparaten.

Arbetsgivare kan fråga sig hur det går att hålla ihop en verksamhet där chefer och medarbetare sällan träffas. Hur skapar man då en företagskultur och bygger upp en ömsesidig lojalitet kring verksamheten? Och hur ska cheferna sköta sitt personalansvar och veta att medarbetarna mår bra?

De anställda blir mer hänvisade till sig själva när det inte känns lika naturligt att stämma av med chefer och kolleger. Det fungerar nog ofta bra för den redan kan jobbet, men sämre för den som är nya på jobbet.

Det här betyder inte att distansarbete är dåligt, men däremot att det behövs en del eftertanke. Lagom kan nog ibland vara att en arbetsgrupp sitter tillsammans under en del av veckan och sprider sig under övrig tid. Men säkert finns olika lösningar som fungerar.

Många känner att de är mer produktiva när de jobbar hemifrån och kan fokusera bättre på en viktig arbetsuppgift. Genom datorn har man tillgång till vad som behövs, samtidigt som avbrotten i arbetet blir färre. Andra har inte samma möjligheter, beroende på bostads- och familjesituation eller personliga egenskaper.

Vid alltför mycket distansarbete riskerar kreativiteten att bli lidande. Nyskapande idéer kläcks inte så lätt i avskildhet som i gemenskap. Det sociala samspelet betyder mycket mer än vad man ofta inser, men dess värde är svårt att mäta. Lokalytor och restider är däremot enklare hålla reda på, vilket förstås inte är fel att göra.

Men det finns också bredare samhällsdimensioner som behöver vägas in.

På plussidan för distansarbete finns att effektivare utnyttjande av lokaler och färre arbetsresor är bra för klimatet. Ekonomin som helhet vinner på ökad effektivitet som också innebär att det blir en större kaka att dela på.

På minussidan ligger att våra städer kan förlora åtskilligt på att de stora arbetsplatserna krymper eller helt försvinner. Handeln och tjänsterna flyttar då i ännu mer än hittills från stadskärnorna som då riskerar att utarmas.

Det här kan bedömas på olika sätt, men vi kan inte begränsa oss till att se på frågan enbart i rollen som arbetsgivare eller anställda. Alla är vi också samhällsmedborgare, vilket innebär så mycket mer.

Publicerad som krönika i Arbetsmarknadsnytt den 23 november 2020

https://www.arbetsmarknadsnytt.se/kronikor/en-revolution-men-da-gar-hemarbetet-for-langt_1159845.html