Krisen i Frankrike är inte över. Den franska ekonomin är i obalans och presidentvalet i vår ställer extrema politiker mot varandra. Situationen utgör en fara för hela Europa.
Frankrike är i flera avseenden ett av Europas viktigaste länder. Politiskt och ekonomiskt utgör det, tillsammans med Tyskland, den främsta drivkraften inom EU. Därför är det ett riskabelt läge för hela det europeiska samarbetet när det franska samhället är i olag.
Strejker och gatudemonstrationer är visserligen inte ovanliga i Frankrike. Men de senaste veckornas händelser går utöver det mesta, särskilt som mindre än ett halvår återstår till det kommande presidentvalet. Inför detta är de två ytterkantskandidaterna högerns Marine Le Pen och vänsterns Jean-Luc Mélenchon.
Båda dessa politiker står för en extrem politik. Högernationalisten Le Pen ligger främst i opinionsmätningarna med stöd ungefär av en tredjedel av väljarna. Vänsterpopulisten Mélenchon ligger tvåa med i nuläget cirka 20 procent.
Ingen av dem ser ut att vinna i första valomgången den 18 april 2027, där det behövs stöd från en absolut majoritet av väljarna. Men sannolikt blir Le Pen en av de två kandidaterna som möts i andra omgången, den 2 maj. Hennes motståndare där kan bli Mélenchon, men annars någon av de kandidater som finns i det politiska mittfältet.
Den nuvarande presidenten Emmanuel Macron har suttit som president i två valperioder om vardera fem år och kan inte väljas om. Han tillhör mitten i fransk politik, men har inte lyckats få fram någon stark kandidat till efterträdare. Hittills har ingen mittenpolitiker fått mer än cirka tio procent av väljarna med sig i opinionsmätningarna.
Här finns inte plats att i detalj beskriva de olika presidentkandidaternas program, men det kan ändå konstateras att en valseger för Marine Le Pen eller Jean-Luc Mélenchon kan få dramatiska följder för fransk politik och ekonomi. I båda fallen kan man räkna med att en nödvändig höjning av pensionsåldern läggs på is. Le Pen vill minska EU:s inflytande, medan Mélenchon helt enkelt vill stryka bort en del av statsskulden.
Varken Le Pen eller Mélenchon skulle ha stöd från en väljarmajoritet förrän i den andra valomgången, där de kan få stöd av andra valkandidaters väljare. Detta räcker knappast för att ge legitimitet att genomdriva en drastisk politisk omläggning, av det slag som båda önskar. Det gäller särskilt som Frankrike redan i utgångsläget har mycket svaga offentliga finanser och saknar utrymme för stora ekonomiska påfrestningar.
Under de senaste åren har Frankrike haft en mycket svag ekonomisk tillväxt och fått en stigande arbetslöshet. De offentliga budgeterna har sedan millennieskiftet, alltså för cirka 25 år sedan, visat stora årliga underskott. Den offentliga skuldsättningen ligger för närvarande på närmare 120 procent av BNP, vilket är bland allra de högsta skuldnivåerna i Europa.
De skakiga finanserna har redan fått till följd att de franska marknadsräntorna skjutit i höjden och ligger betydligt högre än de tyska räntorna. Detta får ses som bevis på bristande förtroende från finansiella aktörer och som tecken på att läget snabbt kan bli värre, redan före presidentvalet.
Följden kan också bli att Europeiska centralbanken, ECB, tvingas att ingripa, till exempel genom stödköp av franska statsobligationer, och att euron utsätts för marknadstryck.
ECB har tidigt fått ingripa för att stötta euron när andra länder, till exempel Grekland, råkat i kris. Men denna gång rör det sig inte om något relativt litet euroland, utan om EU:s näst största ekonomi. Frankrike kan inte tillåtas gå in i en djup finansiell kris, men samtidigt blir det svårt att hitta fungerande lösningarna.
Följden kan då bli en europeisk politisk kris, särskilt om Frankrike då har valt en president som är ovillig till samarbete med andra euroländer och EU:s institutioner. I ett sådant läge kan även ett EU-land som Sverige, trots att vi står utanför valutaunionen, dras in i krisen.
Sverige har dessutom Frankrike som en viktig handelspartner, liksom en väsentlig partner i Natosamarbetet. Därför finns det flera dimensioner som gör att Frankrike har en stor betydelse och att en fransk kris skulle slå hårt för svensk del.
Det gäller alltså att hålla ögonen på Frankrike, som har mycket större vikt för Sverige än många nog tror. Det gäller både i goda tider och som nu när tiderna är kärva.