Den närmaste tiden blir kritisk för USA och världen. Donald Trump har inte gett upp, utan prövar varje sätt att stanna kvar som president. Hur detta ska sluta är fortfarande en öppen fråga.
Idag återstår två månader tills Joe Biden, sannolikt, installeras som USA:s näste president. Men perioden fram till den 20 januari ser ut att bli riskabel – för demokratin, ekonomin och mycket annat.
Än så länge vägrar Trump att erkänna sig besegrad. Det betyder att övergången till en ny presidentperiod blir allt annat än harmonisk. Sedan valet mer än två veckor sedan har värdefull tid redan gått förlorad och så ser det ut att fortsätta länge till.
Marginalen mellan Biden och Trump, räknad i antal elektorer, kan verka betryggande. Ett övertag på 306 mot 232 betyder att det inte hänger på endast en delstat, utan att valresultaten i flera av dem behöver ändras för att han ska kunna sitta kvar.
Omräkning av röster har inte, för Trumps del, visat sig vara en framkomlig väg. De fel som har kunnat påvisas är alltför små för att ändra valresultaten i någon delstat. Några belägg för påstått valfusk har ingenstans kunnat presenteras.
Men för Trump betyder detta bara att han väljer en annan strategi, av betydligt farligare slag. Nu försöker han bearbeta ledande republikaner i vissa utvalda delstater att inte acceptera valutslaget, så att de vägrar att skicka elektorer till det kollegium som ska samlas den 14 december för att utse president.
Valresultatet i alla delstater ska vara fastställt senast den 8 december, vilket borde bli slutdatum för de många juridiska processer som Trump har satt igång. Men hans förhoppning tycks vara att ska uppstå en varaktig oklarhet som gör att Högsta domstolen får ta ställning till om elektorskollegiet alls ska kunna mötas.
Högsta domstolen består av nio ledamöter, varav numera sex betraktas som konservativa och tre som liberala. Trump verkar särskilt lita på de tre domare som han själv har nominerat och fått utsedda.
Integriteten hos Högsta domstolen ska inte ifrågasättas, däremot är dess avgöranden inte alltid så förutsebara. I presidentvalet 2000, där George W Bush besegrade Al Gore, var det domstolens beslut att stoppa omräkningen av röster i Florida som slutligen bestämde utgången.
Den här gången skulle en vägran från någon delstat att utse elektorer kunna leda till att Högsta domstolen istället låter presidenten utses på annat sätt än av elektorskollegiet. Det alternativ som då ges enligt USA:s författning är att låta kongressens representanthus välja president. Detta är förmodligen vad Trump nu hoppas på.
Representanthuset har visserligen en majoritet av demokrater, men vid val av president råder ett speciellt förfarande där endast en företrädare för varje delstat får delta i omröstningen. Med nuvarande styrkeförhållanden i delstaterna skulle detta ge en knapp majoritet av republikaner i omröstningen om ny president.
Om alla de röstande republikanerna i representanthuset då ställer sig bakom Trump, skulle han alltså bli omvald. I så fall spelar det ingen roll att han fick färre väljarröster än Biden, både på nationell nivå och i de delstater som annars skulle fälla utslaget. Genom att tänja på spelreglerna till det yttersta skulle han ändå hålla sig kvar.
Konstitutionellt sett är detta måhända tillåtet, även om det kolliderar med demokratiska principer. Men för USA och världen skulle det betyda en djup kris, vars följder blir svåra att reparera.
I mångas ögon skulle USA ha en president som saknar legitimitet, vissa skulle tala om en statskupp. Det kan betyda ett slut för den amerikanska ledarrollen i västvärlden, men utan att någon annan står beredd att överta uppgiften. Istället uppstår då ett riskabelt tomrum i de internationella relationerna.
Men vi är inte där än – och det mesta talar ännu för att Trump hinner hejdas. Det kräver dock att tillräckligt många republikaner vågar vända sig emot honom och ytterst även att Högsta domstolen står fast emot hans försök att underminera demokratin.
Inför de närmaste veckorna måste ändå utsikterna beskrivas som osäkra, mer än vad som ofta framgår i nyhetsrapporteringen. Men även om processen har sin rimliga gång och Joe Biden röstas fram till ny president den 14 december, så kvarstår att Trump kan försvåra övergången. Det gör att hela perioden fram till skiftet den 20 januari blir kritisk.
Detta inverkar på många viktiga områden. USA befinner sig mitt i en förvärrad coronapandemi, liksom i en lågkonjunktur som nu riskerar att fördjupas. I nuvarande läge, där republikanerna i kongressen ägnar sig åt ett taktiskt spel, är det osäkert ifall det går att få igenom ytterligare ekonomiska stödpaket.
Vad som skulle inträffa vid en allvarlig försämring av världsläget, framför allt i relationerna mellan Kina och USA, vill man helst inte tänka på. Men även i Mellanöstern och andra krishärdar finns krafter som kan passa på med framstötar när supermakten är upptagen av egna problem.
De internationella finansmarknaderna, som annars ofta är känsliga, har hittills ändå intagit en avspänd hållning. Börserna går starkt och räntorna förblir låga, dollarn har visserligen försvagats men inte alarmerande mycket.
Lugnet kan dock visa sig bedrägligt. Perioden som vi har framför oss är kritisk på flera sätt, men ett av dem är att någon dramatisk händelse kan utlösa finansiell oro – och kanske även en krasch. Det börjar då nog i USA, men blir något som även gäller Sverige och hela världen.