Behovet av George Soros har aldrig varit större än nu. I sin kamp för humanistiska värderingar kämpar han i allt brantare uppförsbacke. Just därför är hans insatser som opinionsbildare och filantrop viktigare än någonsin.
I slutet av 2018 utsågs Soros till årets främsta person av tidningen Financial Times. Det motiverades med att han är ”en förkämpe för liberal demokrati, när dess idéer är under belägring från populister”. I hans gamla hemland Ungern utsattes han samtidigt för hatkampanjer och förtal.
På torsdagskvällen höll George Soros sin sedvanliga pressmiddag i Davos, i anslutning till Världsekonomiskt Forums möte. Denna gång var jag inte där, men har varit det tidigare. Att lyssna på honom, när han ges sin syn på världen, är alltid spännande. Den här gången fick det göras på distans, genom den egna datorn.
Frågan brukar vara: vad ska Soros säga denna gång? Han brukar vara kontroversiell, även om budskapet är väl förankrat i hans idéer – som nog de flesta delar – om det öppna samhället.
Motståndarna är högljudda och aggressiva, men har på många håll ännu inte lyckats ta över. I Soros har de en utmanare som många avskyr. Trots hög ålder låter han sig inte tystas, utan fortsätter kampen.
Vid det här tillfället överraskade Soros med sin hårda attack mot Facebook och Google, både deras monopolistiska dominans på marknaden och deras närmast totalitära makt över människors liv. Han efterlyste en större övervakning och reglering av dessa företagsjättar.
För Soros finns det en tydlig koppling mellan deras kontroll över informationen och auktoritära härskares, oavsett om det gäller Putin, Trump eller Xi Jinping. Han har rätt i att Facebook och Google tycks vara obesvärade att samarbeta med den sortens ledare.
Men för honom handlar det också om att fånga publiken. Soros läser upp sitt anförande med ganska svag röst. Han är nu 88 år och har nog aldrig varit någon stor talare. Men hans förmåga att binda en publik finns ändå kvar och han har mycket att säga.
Det gäller inte enbart Facebook och Google, utan också Trump som han tror ska försvinna från makten senast 2020. När det gäller Xi Jinping är Soros mer pessimistisk och tror att han blir kvar länge till. Hans rekommendation är samarbete med Kina, främst för att förhindra ett hotande världskrig.
Krisrisken och hur den ska undvikas är en viktig del av Soros budskap. Han anser att hela vår civilisation står på spel och förespråkar inte undfallenhet, men däremot förhandlingsvilja och pragmatism. Det gäller även i förhållande till Nordkorea som han vill få erkänt som den kärnvapenmakt som landet faktiskt har lyckats bli.
George Soros hinner också hylla de nordiska länderna för deras förmåga att skapa socialt samförstånd. Övriga Europa är däremot, enligt honom, på fel spår: Storbritannien med Brexit, Österrike och Italien med flirt åt Rysslands håll – för att inte tala om vad som pågår i Polen och Ungern.
EU:s utveckling bekymrar Soros och han anser att euron inverkar splittrande. Här talar han inte som valutaspekulant, utan som gammal europé. Hans recept är att EU inte ska styras så mycket uppifrån, utan bygga mer på medborgarnas initiativ.
Soros så omtalade pengar använda numera till stor del för att stötta demokratin i väst, berättar han. När det gäller öst verkar han ha mindre hopp. Där de auktoritära ledarna och den uppjagade folkopinionen redan satt alltför stora hinder i vägen för hans verksamhet.
Hur kan denne humanist och filantrop för åtskilliga ha blivit en symbol för ondska? Svaret är att det till stor del tycks handla om antisemitism. Soros motsvarar de fördomar som tidigare fanns latenta, men nu många håll inte längre döljs.
Han har gott om pengar och är en internationalist som dessutom håller hårt på demokratin. I hans fall tycks det räcka för att bli hatad.