Lågkonjunkturen blir mer långdragen än väntat. Skälet är delvis att det råder internationell oro vilket går ut över Sveriges export. Men en annan orsak är att hemmamarknaden trycks ner av en svag konsumtion. De svenska hushållen är försiktiga och visar ingen större köplust.
Konjunkturinstitutet har kommit med en ny prognos som innebär en helomvändning. I december förra året ansåg man att Riksbanken skulle fortsätta sänkningarna av styrräntan till 1,50 procent. Nu menar man i stället att det är rätt att låta räntan ligga kvar på 2,25 procent, i likhet med vad Riksbanken redan har bestämt sig för.
Bakom denna ändrade hållning ligger, åtminstone delvis, att inflationen har gått upp i början av året. Prisökningarna ligger inte runt två procent som de borde göra, utan närmar sig snarare tre procent. I det läget finns inget utrymme för räntesänkningar, eftersom Riksbanken är bunden att försvara sitt inflationsmål.
Vid slutet av 2024 verkade det också som om tillväxten i den svenska ekonomin skulle återvända, vilket väckte optimism. Men första kvartalet 2025 blev sedan en besvikelse, med svagare BNP-ökning och stigande arbetslöshet.
Riksbanken kan nu inte göra något åt detta, utan uppgiften ligger hos regeringen som vid mitten av april ska presentera sin vårbudget. Där ligger en del konjunkturstimulanser, värda närmare sex miljarder kronor. Men dessa räcker inte för att motverka den utdragna lågkonjunkturen, särskilt som det mest rör sig om en utvidgning av det kritiserade rot-avdraget.
Finansminister Elisabeth Svantesson har dock nyligen sagt att regeringen inte räknar med en försämrad konjunktur under första halvåret 2025. I stället spår hon en uppgång i ekonomin, även om arbetslösheten förblir hög ännu en tid. Men om Konjunkturinstitutet får rätt så leder det till en besvärlig situation, där det blir behövligt med ytterligare stimulanser.
Regeringens främsta prioritet är dock mer långsiktig och sträcker sig över flera konjunkturcykler . Det rör sig om en upprustning av det militära försvaret, där utgifterna ska öka med 300 miljarder kronor på tio år. Det blir en väldig satsning som kommer att prägla den svenska ekonomin. Finansieringen ska inledningsvis ske genom statlig upplåning för att därefter tas över statens budget, alltså med skattemedel.
Vid sidan av detta vill regeringen sätta igång en utbyggnad av kärnkraften, vilket också blir en mångmiljardsatsning. Där blir det dock svårare att få stöd i riksdagen, särskilt som det är oklart hur det närmaste decenniets stigande energibehov ska tillgodoses. De nya kärnkraftverken kan som tidigast stå klara kring 2035 och för närvarande råder det närapå stopp för nya vindkraftkraftverk som skulle kunna byggas betydligt snabbare.
Sammantaget tycks Sverige få en besvärlig ekonomisk situation, även när konjunkturen vänder uppåt. Det gäller inte enbart försvaret och energifrågorna. Därtill kommer att det inte är lätt att vara ett exportland när världsekonomin trycks ner av tullar och andra handelshinder. Omsvängningen i USA:s handelspolitik mot ökad protektionism ska inte förknippas enbart med Donald Trump, utan har betydligt djupare förgreningar.
En lösning för svensk del kan bli att öka sin ekonomiska inriktning på Europa, liksom på andra världsdelar där handeln fungerar relativt fritt. EU-samarbetet kan på många sätt fördjupas, utan att man därför behöver godta alla idéer om överstatlighet eller gemensamma industriprojekt. Också mellan EU-länderna ska det råda fri konkurrens på de allra flesta områden, även om man samarbetar om exempelvis forskning och högteknologi.
Sverige bör dock se till att finnas med i den inre kretsen inom EU, i stället för att stå utanför. Möjligheten till större inflytande talar för ett svenskt deltagande i den europeiska valutaunionen (alltså att övergå till euron) och i en gemensam kapitalmarknadsunion. Svenska politiker behöver också höja sin röst i de olika EU-organen, på ett sätt som andra länders företrädare ofta gör i större utsträckning. Fler svenskar borde finnas anställda inom EU, i stället för att vi som nu vara underrepresenterade.
Möjligheterna är dock större än problemen. Sverige har många fördelar jämfört med andra länder, däribland ett väl fungerande näringsliv och en – i huvudsak – väl utbildad arbetskraft. Den tekniska nivån är hög och förmågan till innovationer är god. Rörligheten är stor och de sociala motsättningarna är förhållandevis små. Ekonomin fungerar, på det hela taget, ganska eller mycket bra.
Det borde betyda att Sverige klarar sig, även i en mer protektionistisk värld. Svenskarna får visa sin förmåga att ställa om, på ett sätt som man tidigare har klarat många gånger.