Enligt ett gammalt talesätt finns inget så praktiskt som en god teori. Vetenskapsakademien tycks i år ha fastnat för detta när Paul Milgrom och Robert Wilson, båda från Stanforduniversitetet i USA, nu får ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Auktioner kan nämligen vara mycket komplicerade, men är samtidigt något som nästan alla människor har kommit i kontakt med. Att man ska sälja till högstbjudande eller köpa från den som erbjuder det lägsta priset är ingen ny tanke, utan förekom redan i Babylon för cirka 2 500 år sedan.
Men i vår tid har auktioner blivit allt viktigare, såsom när EU ska sälja utsläppsrätter eller när kommunen upphandlar tjänster som sophämtning. En del auktioner sker dagligen, vilket till exempel styr våra elpriser.
Då spelar det en stor roll att auktionerna läggs upp på sådant sätt att de leder både till rimliga priser och största möjliga samhällsnytta. Det handlar om att skräddarsy dem, utifrån den specifika situation som råder på varje marknad. Om man inte hittar rätt design, kan det bli alldeles fel.
Maximalt pris är då inte alltid det önskvärda, eftersom det finns ett begrepp som heter ”vinnarens förbannelse”. Innebörden är att den som bjuder alltför högt har gjort en dålig affär, som i slutändan kan leda till förluster även för samhällsekonomin. Exempelvis kan bolag som har köpt bredbandsfrekvenser för dyrt sedan sakna det kapital som behövs för att bygga ut mobilnäten i önskad omfattning.
Hur komplicerade auktioner ska gå till har Robert Wilson och Paul Milgrom, som är 83 respektive 72 år, utvecklat under lång tid. Särskilt Milgrom har också sedan länge nämnts som en kandidat till att få ekonomipriset. Jag intervjuade honom av det skälet i Dagens Nyheter redan för 13 år sedan, https://www.dn.se/ekonomi/professor-slar-ett-slag-for-auktion-pa-statliga-bolag/
I den artikeln fanns det också med ett personligt inslag om Milgrom som är roligt att få återge:
“Själv är han också en vinnare på auktioner, fastän på helt annat vis. Vid Nobelfesten 1996, dit Paul Milgrom hade kommit för att representera den då just avlidne ekonomipristagaren och auktionsexperten William Vickrey, hamnade han bredvid svenskan Eva Meyersson. Ömsesidigt intresse uppstod och efter några år blev de ett gift par.
För Paul Milgrom har det betytt en personlig anknytning till Sverige och årliga besök på landstället i Sandhamn, där han för tillfället tillbringar sin ledighet.”
I år har Carl Johan von Seth i DN fört fram Milgrom som främsta namn inför publiceringen av ekonomipriset, vilket visade sig mycket träffsäkert, https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-losningen-pa-varldens-storsta-auktion-kan-fa-arets-ekonomipris/
I ekonomi är kombinationen av teori och praktik inte alltid lika påfallande som när det gäller auktioner. På det sättet är årets ekonomipris ovanligt tacksamt att motivera. Där kan man hämta lärdomar som för privatpersoner är användbara både vid bostadsköp och vid en vanlig gårdsauktion.
Men man kan undra varför Wilson och Milgrom behövde vänta så länge på priset. Förklaringen kan vara att forskare på angränsande områden av olika skäl prioriterades av priskommittén som samtidigt vill upprätthålla en ämnesmässig spridning. Dröjsmålet betyder att årets ekonomipristagare är både väntade och även i viss mån oväntade.